Historiska Världar

Stålhandskar

Näst efter huvudet förefaller soldaterna vilja skydda sina händer, troligen för att de är så exponerade i en strid. På många bilder där man se en soldat har han nästan alltid hjälm, och om han bara har ytterligare en rustningsdel är det antingen ett harnesk eller ett par handskar. Dessa stålhandskar är av enkel tvåledad modell, något som tillsammans med de enkelledade, och de utan leder var mycket vanligare än de ofta bevarade handskarna med många leder, t ex separata fingrar.

När man håller spjutet skyddar handsken handen väl. Det viktigaste är att lederna sluter helt tätt även när de rör sig. Har man konstruerat en handske och den "öppnar sig" i leden när man rör handen kan man vara säker på att man har gjort fel.

Dessa handskar har en ålderdomlig patina, framställt genom att ytbehandla handskarna med syra. De har medvetet hållits enkla, opolerade och soldatmässiga.

Rörelsemöjligheten för handen är stor i handsken, så länge man inte behöver göra finmotoriska saker. Det är t ex inga problem att knyta skorna.

I profil syns lederna tydligt. Det finns också en film som du kan ladda ner här, där man kan se hur lederna fungerar (6mb).

För att förhindra rost har handskarna målats svarta på insidan. Denna färg måste ibland bättras på för att inte rost ska angripa insidan, som ju ofta blir fuktig av kondens och svett.

Ett enkelt men grovt spänne håller fast handsken på handen.

På denna bild ser man tydligt att filmärkena lämnats av smeden, utan ambition att låta polera upp dem. Detta är inte ovanligt på historiska rustningar.

För att handsken inte ska glida av i stridens hetta, har en läderögla satts fast på soldatens tygpansar för att hålla kvar den.

På den här skulpturen av S:t Göran, från Sånga kyrka, ser man ett par liknande handskar.