Lite då & då har vi snuddat vid olika inriktningar och ambitionsnivåer på vårt återskapande av historia, eller vad man nu kallar det. Jag kan vid en snabb blick se exempel på några inriktningar (benämningarna är mina egna och därmed lite godtyckliga) som aningen överförenklat kan beskrivas:
<u>Togaparty. </u>
Syftet är i praktiken kort och gott att festa, och man är ofta rätt nöjd med att kläder, utrustning, sångrepertoar, etc är vad vi på engelska skulle kunna kalla ”medieval<i>ish</i>”. Det är väl inget ont i det här, men för egen del tycker jag det snabbt blir till ytterlighet tråkigt...
<u>Museum.</u>
Lite orättvis benämning, kanske, men förhoppningsvis beskrivande. Här är man noga. Mycket, mycket noga. Man strävar efter att åstadkomma en in i varje detalj så exakt rekonstruktion som möjligt, och använder sig enbart av sådant som är klart och odiskutabelt belagt och dokumenterat. Helst genom olika fynd, som man då kan kopiera i detalj. Ytterligt hög ambitionsnivå, men beundransvärd - så länge man inte kräver att alla andra också skall hålla sig till den.
<u>Teater.</u>
Det handlar om något slags interaktiv teater. Intrigerna, karaktärerna och samspelet är avancerade och invecklade, ofta till den grad att det är svårt för andra än de direkt inblandade att förstå - för att inte tala om att kunna delta i!
<u>Specialister.</u>
Här har man en passion för ett specialområde: 1500-talsballader, renässansfäktning, kalligrafi, kokkonst... Lite specialintressen har vi väl allihop, men de verkliga specialisterna har som sagt en <u><b>passion</b></u>! En klar majoritet av tiden, energin och resurserna läggs på specialområdet.
<u>Hantverksnissar.</u>
Specialisterna kan vara (och är ofta) hantverkare, men hantverksnissarna håller på med fler olika saker. Hantverksnissarna vill just hantverka, greja, dona, prova på nya tekniker, föra långa (och för utomstående ibland lika obegripliga som ointressanta) samtal om material och tekniker. Det här är definitivt en sort som jag trivs förträffligt med!
<u>Upplevare.</u>
En ganska lågmäld inriktning. Det man vill är helt enkelt att vara i vad vi kan beskriva som något slags ”medeltidstillstånd”, det handlar om att göra och vara - sy sina kläder, utföra sina hantverk, laga och äta sin mat, umgås med andra... Utåt sett inte så märkvärdigt, men själva upplevelsen kan bli nästan förvånande stark.
Det finns givetvis kombinationer och mellanformer av det här. Utifrån de här benämningarna skulle jag vilja beskriva mig själv som mycket uttalad upplevare/hantverksnisse. Jag har inte tagit med lajv som en särskild etikett, av det enkla skälet att jag är för lite insatt i det.
Vad jag vill åstadkomma med den här indelningen av ambitionsnivåer och inriktningar är att öppna en diskussion om vad vi gör och hur vi skapar utrymme för att ha olika profil - och hur vi tar vara på fördelarna med olikheterna! Flera av mina godtyckligt skapade ”profiler” skulle kunna komma på rejäl kollisionskurs med varandra, men kan också lika väl vara till både nytta och glädje för varandra.