återskapande av musik

[Vesuvius]

Petrus:

Beror nog på vad man räknar som musik... Rytm har nog funnets bra mycket längre än instrument (om man inte räknar två pinnar som man dunkar mot varann eller en "vinare" som instrument), även om man såvitt jag kan minnas har hittat _mycket_ gamla flöjter från rundt 20.000 f.kr. (kanske var det mer men jag vill vara på en säkra sidan). Vet inte hur utvecklade dessa var. Grekerna var i alla fall musikaliska, gillade lyror och sånt (bör tilläggas att det rör sig om så vitt man vet enstämmigt vid den här tiden). Sången bör dessutom va hyfsat gammel.

//Ves

[Karin]

Petrus: När du har en helt ny fråga är det bättre om du startar en ny tråd. Frågorna om instrument och musikens ålder hade passat bättre som var sin tråd under ämnet "Kulturer" "Historisk musik".

Karin

[Rävspel]

(Skapade av misstag en ny tråd, flyttade den hit till befintlig diskussion)

Det är glädjande att se att det numera finns många musikgrupper i Sverige som ägnar sig åt att gestalta äldre tiders musik. Inte sällan är musikerna i dessa grupper rätt unga, och det borgar ju för genrens fortlevnad. Men vad innebär det egentligen att gestalta äldre musik, och exakt vad är det som skall gestaltas? Låt oss ta en titt på den medeltida musiken som den spelas idag. En snabb överblick över musikgrupperna på diverse medeltidsarrangemang ger vid handen att de tycks falla in i en av tre kategorier.

KATEGORI 1: Här hittar vi band som Falsobordone, Laude Novella och Joculatores Upsalienses. De lägger sin kraft på att hitta en historiskt korrekt musik. Hade vevlirorna på 1200-talet inte vevknarr så skall det helst inte finnas i musiken. Man letar i medeltida sångböcker och anstränger sig för att tolka notationen så exakt som möjligt. Texten sjunges på originalspråk, och publiken får höra - eller åtminstone så nära man kan komma - Neidhart von Reuental i egen hög person på scenen. Eller vilken minnesångare/trovär man nu framför för tillfället. Detta sätt att spela kräver rätt omfattande kunskaper i musikteori, och de flesta band i denna genrer är mycket duktiga musiker.

KATEGORI 2: Band som Rävspel&Kråksång, Gravrost och Ledu Lekare kan väl sägas höra till den genre. Här är det inte i första hand musiken som skall återskapas korrekt, utan upplevelsen av den. Meningen är att publiken skall få en uppfattning om hur det kan ha känts att vara en del av publiken som lyssnade på, exempelvis, Reuental som nämndes ovan. Texter översätts och framförs teatraliskt, och det är en stor skillnad på hur dessa band framför en profan och en sakral visa. Denna genre är inte lika intresserad av historiska noter, utan spelar gärna även musik vars tradition är mycket gammal. Exempelvis flera av de så kallade medeltida balladerna.

KATEGORI 3: Är den som ibland kallas Visby-Rock'n Roll. Band som Poeta Magica, Vox Vulgaris (iaf de senaste åren) och Patrask. Dessa band är inte särskilt intresserade av att återskapa äldre musik, utan vill istället förnya den och prägla den med sin egen stil. Ibland kommer man mycket långt från originalet, och man använder sig - i alla fall ibland - av elektriskt förstärkta instrument om man anser att musiken konstnärligt vinner på det. Medeltidsmusik för 2000-talet, helt enkelt.

Jag vill redan här poängtera att även om jag själv spelar musik i kategori 2, så hyser jag inget förakt för de andra kategorierna. Kategori ett har gett mig flera av mina största musikaliska upplevelser, och vad gäller kategori 3, tja, även jag har dansat hela natten på Effes i Visby ibland.
Vad har ni som inte spelar historisk musik själva för uppfattningar om min genreindelning? Vad hör ni helst? Och vilken form av gestaltning passar på seriösa respektive lättsammare historiska sammankomster?
Jag har uppfattningen att kategori ett och två minskar ganska kraftigt till förmån för kategori 3, vad beror det på?

Nå, min avsikt med att starta denna tråd var att få igång en disskution om musikåterskapande och vad det egentligen är som skall återskapas - känn er fria att kommentera och kritisera efter eget huvud.

[Karin]

Jag tycker om när folk kategoriserar
Jag har inte tillräckligt stor erfarenhet av eller kunskap om hur musik återskapas, så jag har inga kommentarer till uppdelningen.

Om det är så att kategori 1 och 2 minskar är det väldigt synd. Visst är det roligt att festa i Visby till röjiga band, men min allmäna inställning till återskapande är att man ska försöka göra det så korrekt som möjligt. Det band jag har lyssnat mest på är Falsobordone och jag vet att det går utmärkt att festa till dem trots (eller kanske just för) att de har hög autenticitetsnivå. Jag blir också glad när jag hör en ballad som kan vara medeltida framföras på ett glatt och bonnigt vis. Jag blir inte lika glad när jag hör elgitarrer på medeltidsevenemang.

Lite lösryckta tankar på kvällskvisten från
Karin

[Emoni]

Inget ont om kategori 1 nu. jag är mycket förtjust i den här sortens sätt att framföra musiken och fylld av beundran för dem som gör det.
men...
Enligt SVT's program Klassiska Typer så är mycket av den musik som finns nedtecknad från medeltiden inte tänkt att spelas så som den är nedtecknad. Noterna är i det här fallet bara minnesanteckningar. Ungefär som när man ska hålla ett föredrag så skriver man ju inte ner hela meningar som man ska läsa direkt från pappret, utan istället stödord så att man inte glömmer något viktigt.
Vad jag har lärt mig är att den sorts notation som vi har i dag, där man skriver ut varje liten nynans, uppstod under 1600-talet när orkestrarna började växa och kompositörerna inte alltid var de som framförde sin egen musik, vilket var vanligare under tidigare tider.
På SVT's sida (http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=21989) finns en länk till två varianter på samma musikstycke. En är så som den var nedtecknad från början och sedan en ny nedteckning av (av kompositören) så som han menade att den skulle spelas.
Då jag vet att Erik från Falsobordone är aktiv på det här forumet skulle det vara roligt att höra hur de gör med det här "problemet". Tar man överhuvud taget med det i beräkningarna? Eller är det ett fakta "påhittat" av SVT och Gunno Klingfors?

//Emoni

[Sara Lundström]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">
Enligt SVT's program Klassiska Typer så är mycket av den musik som finns nedtecknad från medeltiden inte tänkt att spelas så som den är nedtecknad. Noterna är i det här fallet bara minnesanteckningar. <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Min mamma, som är musikvetare och forskat en hel del i svensk liturgisk medeltidsmusik, nämnde samma sak i julas. Hon kan bli rätt trött på folk som gravallvarligt propsar på att Så Här Var Det, på grundval av källor de inte alltid har bakgrundskunskaper nog att tolka. Hon menade att de noter som finns snarare är något att utgå från, som stolpar eller stödord ungefär.

Personligen är jag mest förtjust i kategori 2, men har en varm plats i mitt hjärta för kategori 3, som jag till stor del ser som att man tar principerna för kategori 2 och drar dem lite längre. Jag tror inte riktigt på att kategori 3 håller på att ta över. Om man ser till vad som spelas på Visby och diverse medeltidsmarknader så märks den mest, och många band har jäkligt lojala fans. (Själv är jag mycket svag för Saltatio Mortis, såväl musikaliskt som visuellt.) Men om man tittar på vad som spelas i ensembler ute i landet, och som faktiskt finns i stor utsträckning på marknader osv också, är det till stor del kategori 1. Den är inte lika högljudd dock, och kanske märks mindre av den anledningen.

[Vesuvius]

Jag tycker inte att det direkt är fel att göra på något sätt, antingen tolka den medeltida notskriften rakt av eller göra lite som man känner. Jag tror inte att man kan säga att något är direkt fel. Alla saker har i alla tider blitt påverkade av vad musikanten själv känner för att spela, vad han eller hon tycker är bra. Ungefär som när man lägger in ornament i låtar... Sen kan man överdriva även här. Men det är förstås en fråga om var gränsen går, hur långt man kan flyta innan det inte längre handlar om medeltidsmusik...

Vad det gäller kategorierna är det som tidigare antytts lite flytande mellan kategori 2 och 3. Och jag kan hålla med om att 3 nästan är en fortsättning på linje 2. Personligen har jag ingen klar favorit. Det är ju inte direkt enkla grejer det här. Om man sjunger på originalspråk, som kat. 1 ofta gör, kan dte bli nog så vackert, stämningsfullt och man får en känsla av att det är ett bra försök till återskapande. Å andra sidan är det kul att kunna förstå och hänga med i texten. Fast så länge det låter bra och stämmningsfullt tror jag inte folk opponerar sig...[:)]

Men som tidigare sagts. Elgitarren och andra dylika saker kunde gott fårr va hemma och vilat sig...[}:)]

[Rävspel]

Jag vill ändå framhärda i att kategori 3 ökar mest. Jag har visserligen bara intresserat mig för medeltida musik sedan 93-94, men på den tiden känns det som om den har blivit helt dominant. Likaså verkar det som om flera band som tidigare var mera åt kategori 2-hållet blivit tyngre, och mera experimentiella. Poeta Magica och Vox Vulgaris är väl bra exempel på det. Minns ni hur de lät -97 eller -98? Ganska annorlunda. Jag minns att en konsert med Vox Vulgaris då innehöll harpa, flöjter och en massa finstämd sång! Ganska olika mot idag. Som jag upplever det, efterfrågar arrangörer också i högre grad band ur kategori 3, inte så konstigt kanske, då de med sina elförstärkningar hörs mycket bra från en stor scen, samt att deras musik ligger mycket närmare det vi är vana att höra med våra moderna öron.
Saltatio Mortis, som nämndes av Sara här ovan, torde väl vara en av de mera extrema exemplen på Kat. 3! :0)

En annan sak som vi i Rävspel&Kråksång ofta ondgör oss över ihop med Gravrost är att det verkar bli mera ovanligt med sång. Vi satt och tänkte på Kungahälla Medeltidsdagar i somras. Det var väldigt tätt med band där, men de enda som sjöng i praktiskt taget varje låt var band ur kategori 2. Blir medeltidsmusiken mer och mer instrumental?
Gott nytt år på er alla!