av Andersson Gunilla » 1 november 2004, 14:39
Senare under historien (1700-tal och famåt) när det finns lite mer bevarat om hur enklare folk resonerade så var det så att det som man hadde som man sa: oköpandes, dvs inte måste köpa utan kunde framställa själv, var det som användes i första hand. Också här skillde man på de finare materialen och större abetsinsatsen. Även om linet var hemodlat och hemvävt så användes det finaste bara till hötidshuvudkläden, brudsärken och söndags skjortor eller rent av bara till själva kragen på söndagsskjortan. Likadant så att även om man själv kunde sammla vissa växter och färga sitt ylle så blev det ju extra arbete och räknades för finare än det ylle som hade bara fårullens färg. "Finast" var det med köpevaror sånt tyg kostade man mest på på till mindre finplagg. Typiskt exempel är huvudbonader.
Jag har svårt att föreställa mig att detta skulle skilja sig från hur enklare folk resonerade och skaffade kläder under tidigare perioder.
Som sagts innan så hade olika färger olika betydelser på olika platser och tider, och det är inte säkert att alla kände till färkoderna. Exempel på hur samma färg haft olika betydelse är grönt som dels används för att hänsyfta på ungdom, livskraft och vår men även kopplas till avund svek och föräderi, har exempelvis sett kyrkomåleri där Judas Iskariot framställs med grön gloria till skillnad från övriga lärjungars gyllengula. Svart är den vanligaste sorgfärgen men Exempelvis Mary queen of Scoots bar helvit änkedräkt efter sin förste make den franske kronprinsen. Lila används i kyrkoskrudarna på botgöringsdagarna men lila hör också ihop med Furstar och kungar. Har för mig att trofasthet och hopp hör ihop med blått. Blått är även himmelskt och hör i hop med Jungfrulighet och jungfru Maria. Också vitt är en oskulden och jungfulighetens färg här i västeuropa men i Asien hör den samman med sorg och död. Rött står för Liv, Kärlek och fruktsamhet, vilket gjorde att medeltida bröllopsdräkter gärna gjordes röda. Rött kan också höra samman med vrede, våldsam död och krig, och på vissa platser och tider där man varit strängt religiösa och asketiska har betydelsen av rött förskjutits från fruktsamhet och kärlek till otuktighet och oblyghet. Det finns ett avsnitt om färgsymbolik i F. Dahlby : De Heliga tecknens hemlighet.