Grunwald/Tannenberg 2010

[Thomas Svensson]

Då är man tillbaks från högtidlighållandet av att det var 600 år sedan slaget vid Tannenberg/Grunwald. Carnis hade 9 medlemmar som deltog.
Evenemanget var enormt med sin mängd av reenactors och besökare. Det brukar vara runt 120000 besökare och titta på slaget. Lägret var också enormt. Det kändes som ett riktigt härläger. När man satt och hängde kom det då och då enheter förbimarcherande enheter på sådär 60 man som skulle iväg och träna.
Lägret var uppdelat i baner. Varje baner hade ett inhägnat område med egen bevakning. I ingången till varje läger hängde det alltid vakter. Detta gav lägret en känsla av ett riktigt härläger.

På lördagen när slaget skulle vara var temperaturen 42C i skuggan. Detta medförde att folk fick bryta redan under uppmarchen som tog ca 1 timme. När man kom in på slagfältet var det en enorm upplevelse att se alla besökare som satt på höjderna runt fältet. Det var naturligtvis också väldigt mäktigt att se mängden folk på slagfältet. Att blicka ut och se mängder av enheter med rustade, bågskyttar, riddare till häst och kanoner. På grund av värmen blev den största kampen att se till att soldaterna inte fick värmeslag. När vi stod och väntade i slagordning (mitt i solen) var det många rustade som höll på att få värmeslag. Det var febril verksamhet med att försöka skugga dom som var i sämst skick och att dricka samt försöka få i sig druvsocker osv. Ändå var det ett antal som fick bryta. från att vi började upp marschen hörde man ständigt sirenerna från ambulanserna som hämtade upp av solen utslagna. Innan slaget börjat hade vår del av enhet förlorat ca 6 av 30 personer. Och fler skulle det bli.....
När slaget väl började så var det mäktigt att se hästarna rida an och bågskyttarna skjuta svärmar. Otroligt häftigt när linjerna med bedömt runt 1000 stridande (plus bågskyttar, kanonbesättningar och riddare till häst) började röra sig mot varandra. När man väl drabbade samman hade man fullt upp med att slåss med dom närmaste. Eftersom enheterna var relativt stora (vårt baner var på 60 man minus soldater som gick ner av värmen och grupperad på 6 led i djup) kunde man dra sig bakåt mellan linjerna och ta en paus när det blev jobbigt. Då kunde man stå och se storleken av vad som hände på fältet. Bågskyttarna sköt svärmar över oss under framryckningen. Tyvärr sköt dom ofta för kort så vi fick dom i nacken istället.
Själva striden för egen del bestod mest i att trycka upp skölden i ansiktet på den framför så han inte kunde göra något och hugga på sina fiender snett framför. Man tryckte fram motståndaren så långt man vågade utan att tappa kontakten med sin linje. Eftersom det var trångt och dom polska reglerna inte tillät stötar blev det huvudsakligen hugg mot huvudet som det fanns möjlighet till. på grund av värmen blev slaget relativt kort. Vi i Carnis stred på den vinnande Polska sidan så vi hade nöjet att nedgöra fiendestyrkan efter att tryckt dom över fältet.
Carnis hade 6 personer på slagfältet. Tyvärr hade Kristoffer fått ryggproblem men det var tur för oss andra för då deltog han som vattenbärare. Han gjorde mycket nytta genom att släpa på vatten och trycka i alla vätska.
Efter slaget kom den jobbigaste delen med att ta sig tillbaka till lägret. Den kilometern i kuperad terräng var mycket ansträngande. Det sporrade på en att det stod mängder med besökare och applåderade vår prestation. Väl tillbaka i lägret slets rustningarna och och vi hällde kallt vatten över varandra. Sedan fick man gå tillbaks för att hjälpa dom som inte orkade ta sig till lägret. Efter det blev det en välbehövlig vila.

Dagen efter på morgonen kom det uppskattningsvis 30 mm på ett par timmar. Delar av lägret svämmade över och vi fick packa ihop utrustningen blöt....

Andra Skandinaviska föreningar som deltog var svenska Tyska Orden och Norska Frilansarna.
Tannenberg/Grunwalds 600år är något jag kommer minnas hela livet.

[Martin Wallgren]

Nej nej! Inte ett dugg avundsjuk på er alls! Bah! Vad är väl 1000 stridande mot att se 12 norrlänningar drabba samman i Lule! (Inget ont om dessa 12 insatts men i alla fall.) Jag ska int klaga jag!

Swordsman, Archer and a dad!

[Sarjeant Laurents]

Som en av de som behøvde hjelp på tilbake-turen fra slag-feltet, får jeg bare si TAKK til dere fra Carnis som bar deler av min rustning. Selv om vi var fiender under slaget, eller kanskje nettopp derfor... Men, uansett, ett minne for livet. Mektig!

Nil desperandum - Nunc est bibendum

[Thomas Svensson]

Här är en riktigt bra film