<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by lollo</i>
Oj, oj, oj. Så mycket snack om kvinno-knivar. Den ulo, som någon av er gav en länk till tidigare, är mycket riktigt det inuitska (eskimåiska...) namnet på det vi i skandinavien kallar kvinnokniv. Den bågformade kniv, som man vid skinnberedning håller ca som i en spacklingsspade, har uppfunnits oberoende av varandra i många kulturer, bland annat av inuiterna, som än idag finns spridda över Ryssland, Alaska, nordliga Canada och såklart Grönland (inuiterna kommer ursprungligen från Asien, närmast besläktade med mongolerna som de nu är). Knivdesignen ser dock lite olika ut beroende var den kommer från. Bara i Grönland har man många olika modeller.
Ulon används i dessa inuitiska områden även idag, tillskillnad ifrån de flesta övriga kulturer där denna typen av kniv utvecklades. Detta trots att tex Grönland är ett fullt modernt samhälle. Den har traditionellt, genom århundranden och än mångt längre, använts till nästan allt; djurslakt, matlagning, som sax när man syr samt till skinnberedning. Så också idag, även om man numera så klart använder sig av saxar när det är mer praktiskt. Men de flesta hem har både en och två ulos liggande i kökslådan än idag.
Dessutom har ulon på senare tid blivit en symbol för kvinnan, men också för hela det inuitiska familjelivet och folket, en symbol man är mycket stolt över. Och man kan i smyckes- och souveniraffärerna i Grönland köpa fina halssmycken, örhängen etc. föreställande denna mycket användbara och för folkets tidigare överlevnad så viktiga kniv. Och man kan också köpa riktiga, ofta vackert utsmyckade, ulos; slipade eller oslipade, till användning eller till pynt. Även i Nunavut (den inuitiska provinsen i Canada), Alaska och bland de rysska inuiterna har ulon ett viktigt symbolvärde idag.
Huruvida man i Norden också under någon tid utvecklade denna typ av kniv, ska jag ha osagt. Men vikingar/nordbor bodde ändå i Grönland under perioden 982-1500-talet, och man hade även kontakt med inutierna vid ett par tilfällen innan det, så att en att en inuitisk ulo eller två också dykt upp på Island och Norge är alls ingen omöjlighet.
Det var allt från lilla mig som till vardags lever med ulon som redskap här i mitt nya hemland Grönland.
/ Lollo
Det här gillar jag!
Bara för att man inte har hittat någon/något eller kan påvisa via litteratur, är det fortfarande möjligt att folk/vissa, burit/använt dessa/detta i "sverige" eller Norden!
En viss flexibilitet efterfrågas när saker anses "rätt eller fel".
Annars kan det hända att utrymmet för att återskapa verkligheten blir ytters litet.
Mvh
Gerry runristare
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">