Fel att fota fynd?

[Edvin]

Tänkte slänga ut en lite fråga som jag har klurat lite på, bland annat efter mail jag har fått efter jag visade bilder på ett par bältesbeslag i en annan tråd.

Det är ju som alla känner till tillåtet att besöka museernas fyndmagasin och oftast ta bilder med kamera. Oftast är det dock bara tillåtet att använda dessa för eget bruk och det brukar anses fel att publicera dessa eller göra dom tillgängliga för allmänheten.

Varför är det så? Borde inte bilder som jag tar vara mina att göra vad jag vill med? Har detta någon ekonomisk funktion? Varför får jag inte använda bilderna hur jag vill så länge det inte är för ekonomisk vinning?

Vi hade en diskussion om detta i fikarummet på jobbet men det var ingen som riktigt kunde komma med några argument, för eller emot.

Ni andra som jobbar i museevärlden, vad är era tankar om detta?

[Malin.S]

Jag menar (och tror att det är så i norge i varje fall) att om man tagit bildena själv, så har man rätt att använda dem hur man vill. Med eventuellt undantag för komersiella syften. Skall höra imorgon på jobbet....

[Martina]

Åtminstone på Historiska måste man skriva på ett papper om att man bara skall använda bilderna för eget bruk och inte sprida dem innan man får ta med sig kamera in i magasinet.

/Martina

[Lena]

Problemet kan väl vara att om du lägger upp en bild på internet, så kan vem som helst sno den och sedan använda den i kommersiella syften, utan att betala museet för detta.

[Martin A]

Men vad är då museernas egentligen syfte? Att tjäna pengar på att sälja bilder av "sina" föremål, eller att sprida kunskap? Att dela med sig av bilder man tagit av museiföremål tjänar ju i förlängningen museernas egentliga syfte, dvs att sprida kunskap.

Om spridande av kunskap anses lägre prioriterat än att försöka stoppa folk från att sälja bilder på museiföremål är det ju något som har gått snett...

[Mjödbjörn]

fast om man söker via Internet på historiskas samlingar, är det ju bara att kopera bilden och använda "till valfritt" ändamål, så jag förstår inte att man måste skriva på ett papper för att fota i magasinen

[Ny Björn]

De bilder som ligger ute i t.ex. Historiskas SiS är lågupplösta, att göra något mer avancerat av dem som t.ex. att trycka dem vore rätt korkat. Originalen i hög upplösning kan "köpas" via SHM:s bildbyrå. Att man skriver under papper har även en administrativ aspekt - SHM vill ha koll på var bilder av de föremål som de förvaltar förekommer. De mer kommersiella aspekterna varierar dock uppenbarligen mellan olika museum - Sandy från Fröjel-gruppen i Oz har ju som många säkert sett fotat en helt hysterisk mängd föremål på Fornsalen och de ligger då ute på nätet sedan länge. Det är när man lägger ut kopior av <i>andras</i> verk som det börjar bli knivigt rent juridiskt - det var därför som t.ex. Robb Schuster ("Halvgrimr") tog bort sin omfattande länksamling från nätet.

/N B

[Edvin]

Jag förstår att jag inte bör lägga upp bilder från exempelvis Thunmarks böcker på nätet. Detta är ju dock reglerat enligt upphovsrättslagen och det finns ett visst spelrum där. Det jag dock inte är riktigt klar över är varför jag inte får boka ett studiebesök på valfritt museum, kolla på lite fynd, fota dessa och sedan dela med mig dessa till andra om inte har möjlighet att besöka sagda museum/arkiv/magasin.

Jag är bara intresserad av hur det egentligen fungerar? Vad gäller? Får jag exempelvis publicera bilder av fynd i okommersiella syften? På en hemsida? I en uppsats? I en artikel?

En klar nackdel med bildmaterialet på Historiskas SiS är just att det är lågupplöst och därför onödigt svårtytt. Är inte meningen att vi ska tillgängliggöra vårt gemensamma kulturarv (eller hur man nu vill uttrycka det) för allmänheten? Detta borde ju då ligga i SHMs intresse att publicera högupplöst material på ett sätt som alla kan ta del av. Annars måste jag ju A) köpa bilder av en av museet antälld/inhyrd fotograf (som jag inte får föra vidare) eller B) fotografera själv (som jag inte heller får föra vidare).

Som ni förstår är jag intresserad av vilka mekanismer som styr tillgången till referensmaterial för inte bara vår hobby utan i största allmänhet.

[Johan Käll]

Som jag fått lära mig ingår alla fynd i statliga museum i offentlighetsprincipen. Att sedan en del museum har dålig koll på vad detta betyder är en annan sak

[Runristaren]

Och jag har fått för mig att merparten av fynden ligger just i magasin, långt ifrån allmänhetens ögon!

Jag tycker Martin A's mening säger allt: " Men vad är då museernas egentligen syfte? Att tjäna pengar på att sälja bilder av "sina" föremål, eller att sprida kunskap? Att dela med sig av bilder man tagit av museiföremål tjänar ju i förlängningen museernas egentliga syfte, dvs att sprida kunskap.

www.runristare.ax

[Skarek]

Jag trodde att alla föremål på alla museum var våra. Inte museumens. Alltså vi har alla rätt att se dem. Då många föremål inte ställs ut så måste väl vi fantaster ha rätt att studera det som finns i magasinen för egen forskning? Därmed även fota och sprida bilder...

Som personal sa på ett museum till mig en gång. Museum är som bibliotek. Man ställer ut så mycket böcker man kan. Sen kan man beställa böcker från magasinen om man vill titta på dem. Man kanske inte kan låna med dem hem men man har rätt att studera dem.

[Martin A]

Jo, de flesta här inne verkar ju rörande överens. Uppenbarligen gäller detta tydligen inte vissa museum, eller? Vilket/vilka museum är det egentligen som påstår att bilder som tas av de fynd som förvaras där enbart får användas av fotografen själv, och inte t.ex. läggas ut på internet?

Luktar ju riktigt skumt det där, påminner i mångt och mycket om s.k. DRM-teknik (Digital Restrictions Management) som syftar till att även om du t.ex. själv helt lagligt köpt en CD-skiva eller en DVD-film som försetts med DRM så får du inte själv bestämma vad du vill göra med den (t.ex. spela upp den i valfri apparatur, utan bara i de tekniska lösningar som godkänts av branchen). Dvs, även om du själv köpt (eller, i det här fallet, skapat) föremålet så ägs det i någon mån fortfarande av företaget (eller, i det här fallet, museet).

[Malin.S]

Ok, då har jag kollat upp vad som gäller här (på Kulturhistorisk museum i Oslo). Man får lov att fota föremålen hur mycket man vill och göra precis vad man vill med dem!

Enda undantaget är om man vill filma, då måste man skicka in en skriftlig ansökan. Detta innebär däremot inte att man inte får lov att göra det, bara att museet vill veta varför. Helt nyligen hade vi fex. ett amerikanskt bolag som var här och spelade in en reklamfilm framför osebergsskeppet. Då måste man fråga om lov först.


Malin

[Edvin]

Ja, de flesta verkar vara överens om att man borde få sprida vidare egna foton. Jag vill understryka att min mening inte är att peka ut enstaka museer utan få ett svar på varför det skulle vara otillåtet att frångå praxis. Varför är bilderna på historiska lågupplösta från början? Var det för att man hade så pass enkel teknik i början av digitaliseringsprocessen eller är det ett medvetet val?

Tack för att du kollade upp hur det är i grannlandet Malin! Det verkar ju betydligt smidigare. Nu får Nora vatten på sin kvarn om hur bra det är i Norge igen... attans.

[Mjödbjörn]

fast om man får tillåtelse att fotografera i något museums samlingar, tycker jag, om inte annat av hövlighetssjäl, att man ska ange källan, oavsett hur de publiceras.