Yllets kvalitet

[Nimyn]

Nu har jag läst upp och ned här på forumet, och hittat en hel del om hur kvaliteten på yllet ska vara, och om det är rätt eller fel att använda ylletyger med syntetblandning i och så vidare. Vad jag som dräkthistoriskt intresserad lajvare dock måste veta när jag syr mina dräkter är vilken kvalitet av 100% ylle man kan använda om man vill försöka vara historiskt korrekt? Idag finns ju oräkneliga typer av ylletyger i varierande tjocklek och finhetsgrad. Kan t ex så kallad italienskt ylle passera som medeltid? Det är ju tunt, mjukt och så fint att jag själv har svårt att tro att det går att göra annat än på stor fabriksmaskin. Så lätt det är att underskatta människan förr, bara för att hon inte hade internet! Jag känner i vilket fall att jag har målat in mig i ett yllehörn där jag bara vågar använda jordstampad vaddmal, eftersom jag är rädd för att allt annat inte "ser medeltid ut" (sen kan det diskuteras varifrån min föreställning om vad som är medeltid kommer, säg hej till Hollywood och olikfärgade kilar på medeltidsveckan). Jag rör mig mest i slutet av 1300-talet, men är intresserad av hela medeltiden inklusive sen vikingatid. Jag blir också mer och mer lockad av att göra rätt, inte bara härma snyggt.

Hälsningar
Anna Lagercrantz

[thebastard]

Jag skulle rekommendera dig att kika lite här. http://www.handelsgillet.se/tyger.htm
Man kan även beställa provbitar därifrån så kan du jämföra med t ex det italienska yllet du skriver om.

[Karin]

Den här frågan tyckte jag om. Tyvärr har jag inget bra svar på den, mer än lösryckta fakta jag har hört från folk i bekantskapskretsen och här på forumet. Jag har alltså inga källor på detta, men du kanske kan ha nytta av det i alla fall.

Man kunde väva mycket tunna och fina ylletyger förr. Genom att göra allt för hand kan man om man är riktigt duktig få finare kvaliteter än det är möjligt att framställa med maskiner.
Om det är den jordstampade vadmalen från Sumpan du tänker på tycker jag att den är för grov för att använda till annat än rena ytterkläder (t.ex. mantlar).

I början av medeltiden tyckte man om mönstervävda tyger (t.ex. diamantkypert?). Senare (1300- och 1400-tal?) ville man hellre ha valkade, uppruggade och överklippta tyger. Då syns inte vävmönstret så bra, så då kan man lika gärna väva enkelt tyskaft.
När jag har läst om kläderna de har hittat i Herjolfsnes på Grönland (1300-1400-tal) står det att många plagg är vävda i "2/2 twill", vilket jag tror är en sorts kypert.

Om du vill veta mer om Herjolfsnesplaggen rekommenderar jag den nya boken "Som syet till jorden". Jag har inte läst den själv, men den verkar väldigt bra. Den kommer snart på engelska också. Man kan bl.a. köpa den från Handelsgillet.

Om du vill göra en djupdykning i vilka tyger man har tillverkat genom historien kan du läsa "Ur textilkonstens historia" av Agnes Geijer.

Hoppas att det var till någon hjälp.
Karin

[thebastard]

Är inte twill det engelska ordet för kypert?

[thebastard]

2/2 twill - http://www.ilsb.tuwien.ac.at/~pahr/2-2-Twill.htm

[Åsa vävare]

Varför inte låna/köpa en handbok i vävning - där kan man se hur olika bindningar ser ut. Den bok som nu finns i handeln heter Varp och inslag av Mariana Eriksson, Gunnel Gustavsson och Kerstin Lovallius. Annars är Ulla Cyrus-Zetterströms "Handbok i Vävning" den bästa, men den är tyvärr utgången från förlaget. Kan det vara till någon nytta om jag lägger upp några bilder på olika bindningar?

[Emoni]

Gunilla som brukar vara här ibland har sagt mig en spännande sak.
Om man tittar på bilder från 1400-talet där kvinnorna har i stort sett genomskinliga slöjor, ofta över sina heniner, så är detta ylle. Om jag inte minns fel så var det så att man vävde dessa av ett hår av fårets ull. Alltså, man spann inte någon tråd i den mening vi menar med tråd utan man mer förlängde ett hår med ett annat. På detta vis kunde man väva så otroligt tunnt. Jag hoppas detta tar död på myten om att men under medeltiden endast hade tjockt sticksigt vadmal.
*Gunilla om du ser detta så får du gärna rätta mina fel, eller berätta mer *

[Johan Knutsson]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Emoni</i>

...
Jag hoppas detta tar död på myten om att men under medeltiden endast hade tjockt sticksigt vadmal.
...
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Bra sagt. Generellt brukar jag anse att om man inte skall vara träl, eller gråmunk och vill göra lite finare kläder så skall man satsa på de tunnaste kvaliteter man kan hitta (eller har råd med). De är ändå ofta grövre än vad som användes före industrialismen.

När maskinvävstolarna dök upp gav de möjlighet att väva billigare tyg på bekostnad av kvaliteten. Det är först på 1900-talet som maskinvävning/-spinning har kunnat börja mäta sig med resultatet från duktiga hantverkare och det är fortfarande svindyrt att köpa t.ex bomullstyger med 100+ trådar/cm liknande de som producerades för Tut Ankh Amons räkning.

[Eva Andersson]

Jag skulle dock vilja se belägg för att dessa tunna slöjor var av ylle. Själv skulle jag gissa på linne, som går att få jättetunt och siden som går att få riktigt genomskinligt. Det betyder inte att man inte kunde väva ylle tunt och fint, det vet jag, men eftersom jag aldrig hört att de skulle vara av ylle förut skulle jag vilja veta vad för slags källor som finns bakom detta påstående.

Eva

[myra]

dum fråga från dum myra, en fråga till er som är mer inlästa på tyger:

under vilka tidperioder kan man egentligen välja att använda saxylles tunna 10:- yllekvalisort?
eller mer precist, hur vanligt förekommande var denna typen av ull under det sena 1400-talet?
har ju massor med tunna ullfynd som jag inte vågat använda till nåt. feg som jag är har jag hitintills enbart hållt mig till enfärgade omisskännliga kvaliteter som är mer "ulliga" och "filtiga" av sig.

/m
- nåja, i år har jag ändå släppt loss lite och modigt satsat på rutigt för första gången! tjohejsan, lite läskigt var det allt [;)].

[Vix Hq]

Ingen dum fråga alls!

Eva sa nåt om det på Kongahälla, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad det var... Som foder funkar det i alla fall, det minns jag åtminstone!

Eva?

/Vix.