Att återskapa - hur långt skall man gå?

av **olafR** » 23 februari 2004, 11:32

Tanken har åkt runt i mitt huvud under flera år. Hår långt skall jag gå för att återskapa min medeltid?

Som exempel, när jag skall väva mina benlindor för att de skall få rätt utseende, skall jag då inte bara ha handspunnen tråd, utan ullen skall vara från rätt typ av får, vävstolen skall vara av rätt typ och att den skall vara tillverkad av rätt material och av verktyg som är smidda på rätt sätt av malm som tillverkats på rätt sätt.

Vad säger ni hur långt skall man gå?

av **Eva Andersson** » 23 februari 2004, 12:11

Så långt som du själv vill [:)]
Grupper kan ha fastställd standard, men om du som individ vill gå längre och bygga en varptyngd vävstol (det vill jag en vacker dag och det kräver inte järnframställning) att väva dina benlindor på, hålla får etc tror jag knappast någon skulle vilja hindra dig.

Om den som gör det här skulle anse sig vara en bättre människa än alla andra pga sin höga ambitionsnivå och materialla standard kan nog en hel del bli sura däremot. Det är bra att vara ett föredöme, men inte nödvändigtvis bra att döma.

Eva

av **Lasse C** » 23 februari 2004, 12:25

Rakt av kan jag skriva under på Evas svar, men jag har lite ytterligare tankar.

Jag skulle vilja påstå att svaret på hur långt man skall gå får man om man ställer frågan varför man gör det. Vi har i andra trådar här på forumet snuddat vid just den tanken, att syftet styr kraven.

Om syftet är att åstadkomma en exakt - och jag menar exakt, inklusive framställningsprocessen - kopia så skall det givetvis vara ull från rätt sorts får, o s v. Om syftet är att få något som ser OK ut, för att skapa en god om än inte perfekt helhet, så kommer vi på en annan nivå. Det handlar om syftet och vad det ger den som gör det, tycker jag.

Jag kan se en poäng i att göra något där man även kopierar processen. Detaljerna i processen kanske inte alltid syns i slutresultatet, men att kopiera även processen för att få kunskapen om hur det faktiskt gick till kan vara ett värde - och ett ganska stort värde, också.

Om syftet med att göra en überexakt kopia mest är att visa att man är så [}:)] mycket bättre än alla andra, däremot, så tycker jag man är fel ute redan i sin utgångspunkt.

LC

av **Johan Käll** » 23 februari 2004, 15:40

frågan är om den blir så exakt när en relativ amatör tillverkar sakerna, till skillnad mot de experter i tredje generation som tillverkade saker på den tid det begav sig. Är min klumpigt spunna tråd i sneda maskor representativt för hur tyget såg ut? eller är ett jämnt tyg, förvisso tillverkat av en datoriserad robot, mer uppvisande av hur det såg ut?

Detta är en tanke jag haft ett tag. De som var hantverkare på medeltid var ju experter och mästare. De gjorde helller inte alla dela i produktionen själva. Skomakaren köpte skinnet från garvaren och nålen från klensmeden å tråden från ...trådspinnaren? Garvaren köpte skinnet från jägaren/slaktaren bla, bla, osv.... Jag behärskar inte alla led från malmbrynting till lädersömmnad till mästarnivå för att göra mig en läderpung.

hmm.. så går mina tankar och är anledningen till att jag köper vissa saker som jag troligen skulle kunna tillverka skjälv, men inte till tillräckligt god kavlitet.

av **Åsa vävare** » 23 februari 2004, 16:57

Insiktsfullt. En hantverkare tackar för de orden. Efter ca 25 år med min vävstol börjar jag tycka att jag behärskar den och mitt textila material någorlunda.

Det är skillnad mellan att pröva på för att få erfarenheter och att utföra någonting som ska komma till användning.

Jag tycker det ligger en hel del i jämförelsen mellan dina egna försök och det maskinvävda.

av **Taffy** » 23 februari 2004, 18:30

Om någon gräver efter malm för att kunna sy ett par benlindor så är det dags att ta sin medicin och söka upp närmaste sektavhoppningsgrupp.

av **Shadilly** » 23 februari 2004, 19:39

Nu har jag erfarenhet av historiskt återskapande mest från lajvvärlden, men jag tycker att även om vi medeltidsfjantar är fantastiska personer allihop så är vi samtidigt också som folk är mest.
Det vill säga, det finns de som utvecklar och bidrar och de som bara gnäller hela tiden, även bland oss.

Eftersom det är helt omöjligt att återskapa historia till hundra procent handlar det om känsla. Känslan som infinner sig beror på mig och mina kunskaper. När jag var fyra år var jag fett med medeltid i mammas glansiga nattlinne och en spetsduk på huvudet, när jag var 14 krävdes linne och enklare snitt, nu behövs det linne, ylle, rätt skärningar och rätt sak på rätt plats. Däremot tror jag inte att det är säkert att känslan infinner sig hos någon annan med mera historisk kunskap än jag, om denna skulle ta på sig mina kläder.

Men mycket handlar också om respekt för andra. Om jag väljer att delta i ett arrangemang där man satt upp vissa riktlinjer duger det inte att hävda att JAG minsann klarar av att känna stämningen fast jag har min mobiltelefon i fickan. Och allting blir inte medeltida bara för att man laserar det brunt eller lindar skinn omkring det

Men det har ju diskuterats en hel del om handsömnad versus maskinsömnad tex. Det har knappast berikat upplevelserna för lajvare tror jag. Allting fungerar ju efter principen "lär dej krypa innan du kan gå" och när trettonåringar som halvsov under textilslöjden plötsligt får veta att de ska handsy sina kläder får du inte alltid samma resultat som i ett medeltida skrädderi. Du får inte ens samma resultat som i en medeltida bondestuga där man sydde till sitt husbehov.

Det HAR hänt mina damer och herrar, att en flicka som lagt ner ett helt år på att handsy sin dräkt med så fina stygn som möjligt, fått höra: Det där är ju maskinsytt, fy fan vad oseriöst!

Då har man missat på målet. Då har en dålig tolkning av historien fått företräde framför en bättre tolkning skapad med ohistoriska metoder, och så till den milda grad att en utmärkt tolkning av historien blir fnyst åt. Jojo, på medeltiden gick man omkring och såg allmänt sned och vind ut för de var inte lika duktiga som vi med våra maskiner. Ser man bra ut är det ett tecken på att man FUSKAR!

Men för att anknyta till vad Lasse C skrivit, så är det väl så att folk som inte har som främsta mål att återskapa medeltid, utan att rangjucka på andra och få tillfälle att slå sig för bröstet, finns. Det är tröttsamt och tråkigt, men det är lättare att stå ut med när man inser att det är tröttsammare och tråkigare för dem själva.
Vissa människor har problem att hävda sitt egenvärde genom det de är och det de gör, och väljer därför att försöka göra det genom att racka ner på det andra är och gör. De finns överallt, och det är lite synd om dem. Det betyder dock inte att man ska tillåta dem döda ljuset i någon annans ögon.

Det finns nog inget rätt och fel, det finns bara nivåer av ambition. Var man befinner sig på ambitionsskalan avgörs av tid, pengar, kunskap etc. Även om jag skulle vara världens mest historiskt korrekta medeltidsåterskapande person betyder det inte automatiskt att jag har ett korrekt scenario att tillgå. Det skulle ju kräva att jag hade en hel by av lika kunniga och historiskt korrekta personer som jag själv. Frågan är vad som tjänar syftet med illusionen bäst. Är det att folk får sy de sömmar som ändå inte syns på maskin och många har möjlighet att delta, eller är det att vi blir tre tappra hardcore-medeltidare som är HK inifrån och ut?

Men som sagt, om man skapar sin historiska rekonstruktion med glädje så klarar man ofta av att glädjas tillsammans med dem som inte hunnit lära sig lika mycket som en själv. Det gör också att man inte behöver väta brokorna av ilska bara för att man vet att skön jungfrun bär sloggi och always ultra under linnet. För trots allt så kan det hända att SAS kör en repa ovanför ens struthätta helt oväntat också.

Men att sträva efter en så korrekt dräkt och utrustning som det bara är möjligt är en hedervärd sak! Det kan man driva hur långt som helst, om man bara känner att man fortfarande har roligt.

av **Angus Maciomhair** » 23 februari 2004, 20:00

Jag brukar alltid hävda att ska är en musikstil och inget annat. Vem annan än du själv, din plånbok och din tid kan sätta gränser för ditt engagemang i en hobby?
Eva uttryckte det lysande i sitt inlägg: "Om den som gör det här skulle anse sig vara en bättre människa än alla andra pga sin höga ambitionsnivå och materialla standard kan nog en hel del bli sura däremot..."

/Angus

av **my_mmy** » 23 februari 2004, 20:42

jag tycket det beror pa vad for slags erfarenhet man vill ha. vill man ha provat pa att ha spunnit/vavt och sa ska man val kunna det.
Sedan sa ar det ju sa att vissa saker blir tvugna som resultat av vissa val, om jag far ta en kvick sidolinje baserat pa just detta exemplet. Eftersom jag har ett evighets projekt pa gang for just detta, att vava ett tyg av ratt ull pa en upprattstaende vav, har jag upptackt att om du vill ha sa fina varp tradar som ska halla att vava med en tyngd i botten maste du faktiskt ha ratt ull, for modern ull (som ar mjuk nog, mattull gar ju bra) ar inte stark nog!
(heh, ni skulle hort diskussionen jag hade med MAF om att importera ra gute ull till NZ!!!

For min del ar det sa att jag startade med en onskan att ha 'provat att gora det en gang'. Och aven om jag aldrig blir fardig, sa har processen, med alla misstag och katastrofer och konstigheter, lart mig otroligt mycket om forhallandena mellan ulltyp, spindel, vavstol, varpvikter, inslag, kypert typ och arbetsmiljo. Min respekt for de som holl pa med detta av nodvandighet for att kla sin familj har vuxit nagot otroligt!

/maggie

av **olafR** » 23 februari 2004, 20:51

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Eva Andersson

Om den som gör det här skulle anse sig vara en bättre människa än alla andra pga sin höga ambitionsnivå och materialla standard kan nog en hel del bli sura däremot. Det är bra att vara ett föredöme, men inte nödvändigtvis bra att döma.

Eva
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Jag tror du har missförstått mitt inlägg.

av **Shadilly** » 23 februari 2004, 21:01

OlafR: Jag tror inte att Eva menar att du är den som anser dig vara bättre människa etc. Det är nog mera så att hon pekar på den enda möjliga negativa aspekten av att sträva efter att vara så historiskt korrekt som möjligt.
Eftersom det inte är din inriktning verkar det som att hon mera säger åt dej att köra hårt.

Men Eva har naturligtvis tolkningsföreträde vad gäller detta, så har jag fel får hon ta mej i hampan.

av **Eva Andersson** » 23 februari 2004, 23:27

Rätt tolkat Shadilly, det var därför jag skrev "en person" och inte "du". Kör så hårt du vill Olafr, jag har själv anlag för galenskap i den vägen.

Eva

av **Björn Hellqvist** » 24 februari 2004, 01:18

Var går gränsen? Att avlägsna lagade tänder och skaffa sig inälvsparasiter för att man ska vara 100% autentisk. Låta hypnotisera sig för att inte tänka otidsenliga tankar under ett evenemang? Visst, jag överdriver, men det finns en gräns för var intresset slutar och manin börjar. Själv föredrar jag en nivå där man ser bra ut på ett par meters avstånd, och möjligen även närmare än så, men inte så att jag blir ett vandrande museiföremål. Om någon annan vill lägga sin personliga ribba högre, så OK, men glöm inte ödmjukheten.

av **Angus Maciomhair** » 24 februari 2004, 02:42

Rimligen så blir väl svaret samma som för vad som diskuterades i tråden om olika nivåer för arrangemang: Det man sätter upp som krav ska ha en relevans i sammanhanget.
Man är i det här fallet den enskilda individen, som även avgör sammanhanget och krav är precis vad det låter som och det ställer man på sin egen utrustning i varierande grad. Vill man skaffa sig allehanda parasiter eller bristsjukdomar, så var så god om det känns relevant.

Ha det...
/Angus, som inte kan tänka sig att skaffa tidsenlig frisyr med tillhörande skäggmode eller avstå från en ev. tatuering enbart för en hobby.

av **Arild Krake** » 24 februari 2004, 12:00

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Taffy

Om någon gräver efter malm för att kunna sy ett par benlindor så är det dags att ta sin medicin och söka upp närmaste sektavhoppningsgrupp.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Jag tycker inte att du ska döma någon bara för att denne vill ha en högre autensitet än vad du tycker är rimligt. Lika lite som jag har rätt att dömma någon som vill ha lägre krav än vad jag tycker är rimligt.

Brasklapp: Men man ska alltid hålla minst de krav som ställs för sammanhanget.

Ludvig

Att återskapa - hur långt skall man gå?

Att återskapa - hur långt skall man gå?

Vilka är online