av Matti » 2 juni 2008, 22:08
Johanna, jag förstår er tanke. Men mitt problem är inte att jag är entusiast. Jag är proffs och det här är det jag kan. Andra med utbildningar till "riktiga" jobb kan arbeta med dem medan ni bygger upp Värnvik, men för mig finns inte det alternativet!
Ingen vill helt enkelt anställa mig för andra jobb, eftersom jag är "överkvalificerad". Ser de vad jag har jobbat med tänker de "han pyser så fort han får vind på något annat, vi får nog kika på någon annan".
Arbetsgivare anställer inte folk de känner kommer att sluta, de anställer folk de tror har en chans att bli kvar.
För mig är det inte längre fråga om att vara entusiast, det är fråga om ren överlevnad eller att vara belastning för samhället. Jag har familj med tre barn, inga större besparingar, mina barn måste äta. Jag kan göra föreningsgig men börja arbeta ideellt i stor skala utan någon som helst inkomst har jag inte möjlighet till.
Så snälla Johanna, bunta inte ihop oss museipedagoger som är skolade mot att jobba med just detta, och som tyvärr i många lägen inte alltid har turen att kunna få lärarexamen som Nelle. Jag var vikarie ganska länge, men nu är kraven tämligen stenhårda på adekvat utbildning osv...
Har man familjeansvar finns det en gräns för vad man kan ge sig in på, det hoppas jag att du förstår och inte bara ser mig som en som bara gnäller och vill ha pengar, utan som borde lida lite för konsten.
Det handlar också om en sak till, nämligen att om jag gör mitt arbete i för stor omfattning ideellt, hur skall jag då motivera att jag senare skulle få lön, när allt funkade så bra ideellt? Det handlar inte bara om yrkestolthet, det handlar om solidaritet med kollegor som kengar på löner som är ett skämt i förhållande till den utbildning de har, kollegor som på många ställen fortfarande står längst ned i hackordningen, fast det är de som är de som förankrar museer och liknande institutioner hos skattebetalarna och de som betalar entré till andra anläggningar.
Penningen är dagens mått, tyvärr. Och om det man gör inte är värt att ta betalt för, men kan ges bort gratis, ja, varför plötsligt börja betala? Bara staten och vissa kommuner kan hålla anläggningar som har ett "högre" syfte som gör att de måste hållas igång oavsett penningen.
Jag säger inte att jag inte önskar er framgång, för det gör jag. Men hur mycket jag än känner att jag på något vis skulle vilja bidra, så kan jag inte göra mer av min tid än att eventuellt komma dit tillsammans med en förening nån helg.
Vad övrigt är, så måste jag dra in stålar. Och att sneaka och utnyttja a-kassan som "inkomst" samtidigt är inte min stil.