av Martina » 11 mars 2004, 10:08
Så här skrev jag under rubriken "spännbucklor" för ett tag sedan: Vanlig bland reenacters är yorkhättan, ursprungligen i siden. Man har gjort fynd av liknande hättor i Moscevaja Balka och med lite god vilja kan man också tolka kvinnornas huvudbonader på osebergstapeten som liknande linnehättor. Fragment av fint linne häftar också vid den ena osebergkvinnans skalle.
Enligt Ginters skall baltiska vikingakvinnor ha burit såväl mössor (vet ej vilken sort), huvuddukar (virade runt huvudet, under hakan och fäst med en stor fibula vid tinningen) samt nästan kronliknande metallpannband med gehäng bak i nacken.
Något som kan styrka att man bar huvudduk eller hätta i Birka finns väl knappast, däremot drar Ginters paralleller mellan de broscherade brickbandsrester som hittats över birkakvinnornas kranium, och de finska/baltiska pannbanden: "Trotz der Unterschiede im Material und der für die baltische und finnische Tracht charakteristichen Verzierung der Bänder mit Bronzeringen und Spiralen kann man diese Stirnbänder als einen zu den Seiden- und Goldbändern der Frauen in Birka analogen Kopfschmuck betrachten." Alltså ungefär: Även om de finska/baltiska pannbanden är klädda med bronsringar och spiraler, rör det sig ändå om samma huvudbonad som brickbanden i Birka (även kända som hlad)
Vi kan med tämligen stor säkerhet säga att birkakvinnorna bar en hlad, problemet är hur de såg ut och vad de symboliserade.
Det är inte omöjligt att överklasskvinnorna i Birka bar sidenhättor. Det är inte heller omöjligt att de bar huvuddukar, kanske dock snarare som dok än som klut.
Skulle jag göra en rekonstruktion skulle jag alltså välja hladen (hur böjer man hlad?)
Hur såg då den ut? Både Phebe Fjellström och Margrethe Hald har tittat på detta och gjort jämförelser med folkdräktens lad (allt från nävertiaror och stoppade "korvar" till hela små mössor med massor utav dekorationer)lad betyder band och syftar till de band som hänger ned i nacken från huvudbonaden.
I Rigstula har bondhustrun en sveigr på huvudet. Sveigrbetyder väl ungefär sväng/d/ krök/t/ böj/d/ och Fjellström tolkar detta som en lindad korv.
Hald framlägger en teori om att mantelbandet i Mammen isjälva verket är en hlad, eftersom jag inte vet hur brett det är vet jag inte om det är troligt.
Ginters skriver om ett gravfynd i Lettland där den döde hade ett silverbroscherat band över pannan. "Den Knoten der frei flatternden Bandenden deckte am Hinterkopf ein runder Goldfolienbeslag."
I Njals saga får Gunnar från Harald Gormsson en kunglig dräkt till vilken det hör "ett pannband med gyllene knutar"
Vad gäller birkakvinnorna har man såvitt jag vet återfunnit brickbandsfragment enbart över pannan. Från/på några har berlocker/posamentsarbeten hängt/varit fastsydda?
En tanke är att brickbandet var infattat i siden som fortsatte där brickbandet tog slut och blev till två långa ändar som knöts i nacken. Sidenet har nu förmultnat.
En annan tanke är att brickbandet fortsatte hela vägen runt huvudet, knöts i nacken och hängde ned på ryggen, men att ev. delar utav det misstolkats som tillhörande dräkten. Ev. "gyllene knutar", bjällror, berlocker och annat som kan ha hängt från banden har på samma sätt tagits för att tillhöra spännbucklornas pärlgehäng.
För att få någon ordning alls på hur kvinnornas hlad såg ut, vilka det var som bar dem o.s.v. skulle det antagligen behövas en genomgång utav gravplanerna samt utav fyndmaterialet. Dock tror jag att en någorlunda kvalificerad hlad-gissning ändå är bättre än en klut.
Var det till någon hjälp?
/Martina