militära kvinnor...

[solljuset]

Både militära och andra manliga kvinnor berättas det om i "Drottnigar och Sköldmör - gränsöverskridande kvinnor i medeltida myt och verklighet" av Agneta Ney (Gidlunds förlag 2004)

/Sara

[lotta.johansson]

Dick Harrysson skriver om (nämner) någon kvinnlig bågskytt, från skandinavien (?), i sin nya bok "Gud vill det!"

Kommer inte ihåg exakt just nu.

[Fredrik Johansson]

Från Värend (Småland) finns ju sägnerna om Blenda.
Så finns ju Kvinnolandet (omtalat bl.a. av Adam av Bremen) som troligen är en förvräning av Kvänland, området runt Bottenhavet/-viken.
Icke att förglömma amazonerna och sköldmöerna, Hervor Angantyrsdotter som spelar en stor roll i Hervarasagan.

[Karin]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Fredrik Johansson</i>

Från Värend (Småland) finns ju sägnerna om Blenda.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Men de var väl knappast soldater, även om de inte drog sig för att skära halsen av fulla fiender vid behov.

Karin

[Endre Fodstad]

Man skal være veldig forsiktig med dette temaet i litteraturen, siden det i mange år har vært en feministisk kampsak i historeforskningen å fremvise kvinner som deltar i kamp. Det at kvinner har fungert som hærledere tviler ingen på, det er meget veldokumentert fra tidlig middelalder og fremover - spørsmålet er om de i noen særlig utstrekning har deltatt aktivt som stridende. Mye tvilsom kildebruk har i denne debatten vært fremvist fra begge sider av argumentet, og da særlig de mer ekstreme fløyene.

De vi som historieformidlere må spørre oss selv er: er det en representativt fremstilling av historien å la kvinner delta i kampoppvisninger? I Kongshirden 1308 har vi lagt oss på følgende linje: det er ikke representativt å la kvinner delta som stridende kvinner i så små stridende grupper som vi viser (særlig med tanke på de norrøne kildene fra høymiddelalderen, der kvinner ikke er særlig godt representert som hærledere en gang). Kvinner som ønsker å delta i kampshow skal derfor forkle seg som menn, og dekke særlig ansikt og byste så godt til som mulig - gjerne ved bruk av dekkende hjelmer og tykke tekstilrustninger på kroppen. Vi må prøve denne linjen ut en stund for å se hvordan den fungerer - et problem er at de stridende "mennene" ofte ha noe femine bevegelser og bevegelsesmønstre - men dette kan selvsagt avlæres.

Dette krever en del ekstra jobb fra de av våre kvinnelige medlemmer som ønsker å delta i kampoppvisninger, men hei - vår oppgave er å formidle historie, ikke gjøre alt for å tilpasse oss moderne likestillingsidealer når vi formidler. Utenfor en oppvisningssituasjoner er mennene i KH selvsagt like store tøfler som alle andre Skandinaviske menn, finnene unntatt.

[Martin Skoog]

Jag föreställer mig att det var exceptionellt utomordentligt ovanligt att kvinnor hade en stridande roll i äldre tid. Att kvinnor arbetade som soldater med sold m.m. tror jag inte förekom alls. Å andra sidan fanns det säkert kvinnor som av nöden tvangs att gripa till vapen, t.ex. när en stad eller ett fältläger blev angripet, men att de skulle ha någon vidare militär utbildning eller utrustning är nog uteslutet. Det förekom t.ex. undantagsvis att borgarkvinnor i sthlm tvangs gå nattvakten genom staden eftersom deras man var sjuk eller död. Men som sagt endast när det var nödtvunget tog kvinnor till vapen. Kriget och det militära livet var en värld av och för män långt in på 1900-talet. Det är ett faktum att historien ser ut så, oavsett hur vi väljer att att leva i dagens samhälle.

Sen så kan man ju också fundera på syftet med att kvinnor skulle ta till vapen i äldre tid? Om man ser till svenska förhållanden så fanns ingen anledning för allmogens kvinnor att ta till vapen. Det fanns relativt välorganiserade bondehärar som kunde göra jobbet, och där fanns ingen egentlig tross som ens skulle kunna innehålla kvinnor.

De enda gångerna som kvinnor egentligen dyker upp i detta sammanhang är i försvaret av Stockholm o Kalmar vid olika tidpunkter, t.ex. under befrielsekriget när Sten sture d.y:s änka framgångsrikt skötte försvaret av stockholm. MEN då är hon naturligtvis inte involverad i strider själv, utan bara en fin dam på slottet som råkar ha tillräckligt hög position och initiativförmåga att koordinera motståndet i staden. Några taktiska färdigheter ägde hon säkert inte. Snarare var det hennes symboliska värde som änkan till den omtyckte sten sture d.y. som gjorde att folk följde henne.

Avslutningsvis tror jag att man ibland kan hamna ute på tunn is om man ser historien helt utifrån vårt moderna perspektiv med de önskemål, förväntningar och föreställningar det innebär.

Mvh Martin

[Evelina]

Martin Skog: "Det fanns relativt välorganiserade bondehärar som kunde göra jobbet, och där fanns ingen egentlig tross som ens skulle kunna innehålla kvinnor."

Snälla, rara, kan jag få dina källor på att bondehärarna inte hade någon tross och att den inte innehöll några kvinnor? Har (resultatlöst) diskuterat den frågan mycket på sistone i ett "halvhistoriskt" lajvsammanhang och skulle ha sådan nytta av litteratur på området.

Vänligen
//Evelina

[Skalde-Tord]

Stridande roller? Legender om amazoner?
Stridande kvinnor i Japans och Kinas dynastier?
Trossen bestod av soldaternas fruar och barn, flickvänner osv.
Finns inget om att bondehärar inte hade tross, och att de ej bestod av kvinnor.
Var är källorna för det påståendet?

[Evelina]

Min fråga gällde just påståendet att (de svenska) bondehärarna inte hade "någon egentlig tross som kunde innehålla kvinnor". Det var källor till det påståendet jag var ute efter.
Själv tycker jag att det låter ganska rimligt. Efter vad jag förstått bestod "bondehären" (om inte extremt hot förelåg) av en tiondel av byarnas vapenföra män, med skyldighet att försvara det egna landskapet. Varför dessa män skulle ha dragit med sina fruar ut i fält istället för att lämna dem i hemmet i byn ... låter det inte lite underligt?

Vänligen
//Evelina

[Skalde-Tord]

Tja, under tex de senare århundradena i Sverige kan jag dra mig till minnes
från ett par källor att det nämns om tross som är proppad med kvinnor och även barn.
Främst då 30-åriga kriget men även nämnt från härar innan.
Bondehärar, det begreppet är väl lite väl flytande inte sant?

Det är dock inte alls så underligt enligt mig, de vet inte hur länge de kommer vara borta
och de vet inte ens om gården står kvar när de återvänder.
Så då tar man med sig familjen.
Ovanligt kanske, men ja, bondehärar är nog flytande som begrepp.

[Johan Käll]

det har nog mer med att göra att våra 'svenska' härar bestod till en stor del av legotrupper på den tiden.

Men ämnet är 'kvinnor i krig'

[Matti]

Inte enbart utländska soldater hade sina fruar med sig i de svenska arméerna. Visserligen var svenskarna inte lika benägna att ta med sig kvinnorna, men ibland fanns det inget kvar för kvinnorna hemma, så vad skulle de göra?
Dessutom hände det naturligvis att en svensk eller finsk soldat träffade en kvinna i Tyskland under mer fredliga former och att tycke uppstod. Vem var svensk och vem var tysk?
Att kvinnor följde med värvade regementen i Sverige kan vi nog ta för givet.

[Johan Käll]

skulle inte kvinnorna kunna sköta gården? vad är det för antagande? Vem skulle sköta den då? att ha ett fungerande jordbruk är ju vitalt för ett land i krig.

[Matti]

Därför att alla inte hade en riktig gård! Hade man en gård stannade ofta hustrun hemma, men det var inte alla utskrivna som var husbönder. Så en del kvinnor följde med. Dessutom var de svenska "värvade" trupperna i en annat situation än de "utskrivna" trupperna och deras fruar fick vackert följa med.

[Martina]

Hur är det med källor i det här ämnet?? Mycket som diskuteras känns som antaganden. Någon som har något att referera till??

/Martina, nyfiken