Bröllop och graviditet?

[Lasse C]

Den officiella synen från kyrkligt håll har ju varit (och är väl bland en del till och med fortfarande) att sex skall ske inom äktenskapet och i barnalstrande syfte, punkt och slut. Kvinnan skall därmed vara oskuld vid bröllopet och en gravid brud har inte varit passande.

Det är det <i>officiella</i>, det. [;)]
I praktisk handling har det, som så ofta, varit annorlunda. Från det letande som gjorts i den norska grenen av min egen släkts historia vet jag att det på vissa håll, åtminstone på landet, ända in i modern tid (17-1800-talet) inte var ovanligt att bruden var gravid, och det har inte varit särskilt skamligt. Skälet har varit rent pragmatiskt: Det var oerhört viktigt att kunna få barn, och man ville vara säker på att kvinnan var fruktsam. En ofruktsam fru var en så pass stor katastrof att det vägde tyngre än eventuell botgöring för sitt ”syndande”.

Det vore rätt kul om någon vet lite mer om hur pass utbredd geografiskt, historiskt och socialt denna ”pragmatiska” syn på gravida brudar har varit?

För de som undrar: Ja, det här är belagt ur min egen släkthistoria, så jag vet att det varit så. Dock vet jag inte hur långt bakåt det sträcker sig, men jag <i>antar</i> att det kan ha gått långt bakåt. Den geografiska placeringen vi talar om är skogs- och jordbruksbygd i Norge, lite lätt avsides. (Under WWII såg de inte en enda tysk soldat – bara en del bilar på långt håll på andra sidan dalen och enstaka flygplan.)

LC

[Sara Lundström]

Äktenskapet som norm slog inte igenom i Sverige förrän efter reformationen. Häxprocessernas tid innebar en möjlighet för prästerskapet att tvinga in folket i kyrkans moraliska fålla och inledde på allvar kyrkans detaljkontroll över människornas privatliv, och "rättegångar" hölls under denna tid i många socknar. Ett av de vanligaste "brotten" var att man levde samman utan att vara gifta, och detta straffades med svåra böter. Det är först från 1600-talet det börjar bli norm att man gifter sig.

Bakgrunden till detta är naturligtvis trolovningens starka ställning i det förkristna, edsburna, samhället. Under lång tid även efter Sveriges kristnande var trolovningen den juridiska ceremonin och bröllopet bara den religiösa sanktionen av en redan existerande union. Långt fram i tiden (riktigt <i>hur</i> långt vet jag inte, och det varierar ju mellan olika bygder) ansåg man att det gott och väl räckte om man trolovade sig, och gifta sig kunde man göra när man blev med barn. Om man hade råd då, vill säga. Annars var det inte så noga.

[Eva Andersson]

Det är i början av 1900-talet som trolovningsbarn förlorar sina juridiska rättighter som "äkta barn".

Om man är intresserad av äktenskap, frilloförhållanden etc under medeltiden rekommenderar jag Audur Magnusdottirs avhandling "Frillor och fruar : politik och samlevnad på Island 1120-1400". Den är bra, lättläst och kul.

Eva

[Sara Lundström]

En annan rolig bok i samma ämne, men ett annat område är "Makten och kärleken: om äktenskapet i feodaltidens Frankrike" av Georges Duby.

[elin]

Läs gärna "Familjeliv i Norden" av David Gaunt (Ny, utök. uppl. 1996, Gidlund, ISBN 91-7844-241-99)

Det skiljer sej nämligen en hel del även inom de nordiska rikena. Medan "kommittéer" av samvetsgranna gifta skånska bondkvinnor provmjölkar unga flickors bröst för att kontrollera att ingen har sex utanför äktenskapet, så lever jämtländska bondkvinnor ihop med och har barn med män de (ibland) är trolovade med...