Historiska världars forum

Jag är djupt förvirrad...Som total nybörjare tänkte jag nu sy min första klänning och vill ha en riktigt tidig modell, som de på bilderna där kvinnor har utsläppt hår och som jag fattat det rör vi oss då på tidig 1200-tal.
Dessa klännigar är rätt figurnära och som jag förstått det, snörade i sidan.
Problemet är bara att jag inte riktig förstår hur de är mönsterkonstruerade eftersom jag fått förklarat för mig att fram- och bakstyckena är helt raka. Det är bara det att om dessa stycken är raka måste de vara tillräckligt breda för att gå över axlarna och då blir de inte figurnära runt midjan och snörning blir helt överflödigt. Rent sömnadstekniskt borde alltså fram och bakstyckena vara insvängda i midjan och hur ser mönstrena ut i så fall? Och måste det alltid vara söm mitt fram och bak?

/Evigt tacksam för förklaringar (gärna med bilder)

Jag har gjort mina så att jag använder midjemåttet som utgångspunkt och sedan bygger på med kilar som vidgar över höfterna och över bysten. Kilarna vid bysten är alltså de som sitter i armhålorna, men eftersom jag har så stor byst har jag fått göra dem ganska stora.

/Eva

Men hur går snörningen då? I sömmen mellan fram/bakstycke och kil? Det här känns svårt att förklara med ord, men jag håller på att testsy hemma (i ett hiskeligt bommulstyg från IKEA) och det går ju inte att sy fast hela kilen för där den fäster i nederkant, blir ju klänningen inte bredare är midjemåttet och således borde snörningen behöva gå upp i kilen för att jag överhuvudtaget ska få på mig klänningen. Enklas vore förstås att snöra i ryggen, men som jag fattat det är det inte lika tidsenligt och heller inte praktiskt (om man inte har en påklädare med sig jämt..)

Finns andra här som har betydligt bättre koll än jag, men jag har för mig att de här tighta 1100-talsklänningarna oftast var snörda i sidorna.

Man gör delade kilar i sidorna.

/Eva

Aha! Det förklarar en hel del. Ska hem och prova,

/Erika

Lite fler funderingar krin det hä rmed kilar. Mitt fram och bak är det lite knepigt att sy dast kilarna om man bara gjort ett snitt i tyget. Är det dock en söm mitt fram och bak är det en enkel sak. Hur var det egentligen? Har hört de som säger att det alltid var som bak och fram, vilket känns logiskt med tanke på både kilar och halsringningen som på många bilder har ett djupare snitt mitt fram.

Jag brukar gradvis sy smalare sömsmån på snittet när jag närmar mig spetsen på kilen. Längst upp är den bara så bred som krävs för att "vända in" fransigheten. Lättare att göra för hand än på maskin, tycker jag.
Kilens sömsmån håller jag konstant hela vägen. När sömmen är färdig förstärker jag spetsen med en eller ett par rader pricksöm genom såväl fram-/baktyg som kilens sömsmån. Vill man kan man sy bara spetsen för hand och resten av sömmarna på maskin. Vill man sy allt på maskin kan man klippa ett litet Y längst upp i snittet.

/Anette

På rak arm så kan jag inte komma på ett enda bevarat medeltida plagg med mittkil där man gjort framstycket i två delar. Även då man haft knäpning långt ner så har man utgått ifrån ett helt framstycke. En del "bucklighet" i toppen på kilen är nog normalt även om man med moderna ögon tycker att det ser fult ut. På en del (tidigare) dräkter syddde man in veck i kiltoppen, se tex Moselundkjorteln:
http://www.personal.utulsa.edu/~marc-ca ... elund.html


/R