Användningsområden för bandgrindsvävda band

[Anette]

Annars har väl det klassiska materialet för tömmar varit tagel eller människohår som är starkt och inte tar åt sig fukt lika lätt?

[Vix Hq]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Åsa vävare</i>

Jag testade att väva/sy fast det på samma sätt som finns beskrivet om brickvävda band. Vad jag vet finns inga fynd som visar att man använt bandgrind till det.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

För all del inga bevis för att man använde just <i>bandgrind</i> till sy fast en "kant" på det viset, men bland kläderna från Herjolfsnes finns det exempel på att man har kantat så i <i>tuskaft</i> åtminstone.

Else Östergård (Som syet til jorden, s 104-106) menar att man har gjort det med knutna halvsolv (alternativt vävt direkt med nålen) och spänt varpen med foten - hon kallar det "fodvaevning.

Men man <i>skulle</i> ju lika gärna ha använt bandgrind, eller för den delen brickor, eftersom man kan väva tuskaft med brickor också... Det är ju svårt att bevisa vilken teknik som använts när redskapet inte hänger kvar! Men som sagt, tuskaftskantning finns det fynd av!

/Vix.

[Anders Lindkvist]

Ja tuskaft är då det enda jag gjort hittils med bandgrind, ska skaffa lite litteratur se vad man kan göra åt det.

När jag tänkte band på kläder tänkte jag främst som dekoration och inte som extra hållbar avslutning...

[Brickband]

Jag har en gissning när det gäller band som blivit mer dekoration än praktisk funktion.
Med brickor vävde man mycket avancerade mönster, bl.a. gemotriska figurer. Att ha sådana band på sin dräkt var nog inget vanligt folk hade råd med eftersom tekniken kräver en hel del av väverskan både kunskapsmässigt och tidsmässigt, banden är ju också ofta av mycket exklusivt material. Det borde då vara en önskas hos alla att ha sådana statusband. Med bandgrinden kan man väva ungerfär samma geometriska mönster men det går mycket fortare och tekniken är mycket lättare att lära. D.v.s. det blir möjligt för vem som helst att ha mönstrade band. Kanske inte så väldigt breda för så breda bandgrindar verkar man inte hittat, men nog breda för att få plats med rät mycket mönstertrådar. Jag har prövat att väva sama mönster med brickor och med bandgrind men med olika tekniker (inte plockade tuskaftsband med brickor, även om det är möjligt, anser jag inte det vävsättet vara rimligt.) Det går utmärkt men om man börjar fundera på att lära ut tekniken till en annan person beräknar jag att det bandgrindsbandet kan någon väva utan förkunskaper efter någon timme medan det brickvävda bandet definitivt inte är något man tar som första band, det krävs lite vana och en hel del förklaringar för hur mönstret bildas. Det går mycket fortare att väva bandet med bandgrind, gissar på 3-4 gånger snabbare (har inte mätt tiden).
Så kanske var bandgrindsbanden mer för vanligt folk och mindre för rikemän och kyrkotextiler. Kanske är det därför det inte finns så mycket fynd. Jag bara gissar utefrån mina erfarenheter av att väva - är det någon som vet?

En annan bandteknik är också att väva med halvsolv utan vävstol, det finns inte mycket att läsa om den tekniken. - Men det ju inte mycket att hitta som arkeologiskt fynd förståss, ett anatal trådöglor och en liten pinne.

/Louise

[Anders Lindkvist]

Jag har nu efter att ha skaffat det praktiska verket "Textiles and Clothing 1150-1450" av Elisabeth Crowfoot så nämner hon ytterligare ett användningsområde som återfinns i det arkeologiska materialet.

Här verkar bandgrindsvävda band ha använts dels till hosband men också som fållning/skoning till kläder. Fynden som är från av 1300-talet har vikts runt en ofållad yllekant och sytts fast med fållstygn. De är vara vävda av silkestråd, men det är säkert så att det finns motsvarigheter vävda i ylle.

Har inte boken här just nu, utan skriver vad jag kommer ihåg. Jag ska väva ett band och använda som fållning i nästa 1300-tals plagg helt klart!

/Anders

[heel]

Jeg væver også bånd på min spjældvæv (bandgrind). Jeg væver mest i uld, men skal snart have prøvet at væve i hør-tråd.

Jeg ligger inde med 2 bøger der omhandler spjældvævede bånd. Den ene bog forklarer hvordan man sætter væven op, og væver med den.
Jeg har pt kun lige info på den bog.

Birthe Vethal: Spjældvævning 1
ISBN: 87-418-2839-9
Håndens arbejde fra Borgens forlag.

Den er rigtig god.

Hvis I ikke kan finde den nogen steder, så kontakt mig gerne.