Användningsområden för bandgrindsvävda band

[Anders Lindkvist]

Hej alla vävfreaks...

Jag har skaffat mig en liten bandgrind och har precis börjat lära mig det här hantverket. Väver med ullgarn i massa roliga färger. Frågan är nu bara vad man kan ha dessa band till. Bandgrind har ju använts länge, någon påstod att det i vilket fall användts i Europa sen vår tidräknings början osv. I Sverige sen medeltiden menar vissa...

Men min fråga är egentligen vad dessa band kan användas till under medeltiden och har dess användningsområde skiftat? Har de haft liknande eller rent av samma funktion som exempelvis brickvävda band? Vad finns det för fyndmaterial?
Jag vet inte säker, vet bättre vad de använts till efter medeltiden. Det kan till och med vara så att de inte var vanliga under medeltiden osv...

Förslag på användningsområden:
-Benlindor?
-Hosband? (sådana som spännes under knäna)
-Bälten (likt de brickvävda bältena)
-Kantning på något okänt plagg

Ser fram emot intressanta dialoger kring detta/
Anders

[Brickband]

Band - oooh det är ju min grej. Ledsen om detta blir för långt.

Orsaken till att man började tillverka band måste varit att man behövde något att hålla ihop/ hålla fast saker med och att ett snöre eller rep varit för klumpigt. Av detta följer att det finns mycket band med funktion att hålla fast kläder mot kroppen: bälten, pälsband, skoband, benlindor, knytband till mössor, skjortor, förkläden, klänningar. När man syr kläder är band ett väldigt praktiskt sätt att lösa problemet med att gömma sömnsmåner och göra enkla lösningar hur tyget avslutas, t.ex. vid sprund, ärmar nederkanter, halsrigningar. För klädedräkter fungerar även banden som ett skydd mot slitage, ett band längst ned som slits och byts ut ger hela plagget längre livslängd (obs. andvänd fortfarande kolla nederkanten på dyra kostymbyxor). Alla dessa band är sådana som egentligen inte syns men så småningom började man utforma banden med mönster och färger och gör dem till en dekoration i sig, då uppstår en massa dekorationsband. I våra folkdräkter finns många vackra mönstervävda band som satts på insidorna, ett slags mellanting mellan funktion och synlig dekoration.

Jag håller med om att bandgrinden och bandvävstolen gjorde sin intåg i norden under medeltiden, i Asien sägs bandgrinden vara betydligt äldre och man påstår att det var därifrån vi hämtade den. Samma mönster kan vävas både med bandgrind och med brickor men det går snabbare att väva med bandgrinden varför det inte är svårt att förstå varför man övergått från brickvävning till bandgrind. Det går också mycket snabbare att lära sig tekniken för att väva mönstrade band med bandgrind än med brickor. Bandgrinden borde gjort att det blev möjligt för "vanligt folk" att ha mönster i samma stil som tidigare endast var för överklassen.

Vad skall man ha banden till? Eftersom jag är mest hemma inom området folkdräkter rabblar jag upp exempel därifrån, sånt jag sett när jag jobbade i magasinet på Nordiska musset.
Överdelen (=skjortan)ärmlinningarna (mansketterna) består av ett band. (inte en tygbit som idag)
KNytband vid halsen och vid ärmarna.
Förklädet har förklädesband, ofta mycket långa för att räcka två varv runt midjan.
På ylleförklädets baksida sätts ett band över sömnsmånen.
Ylleförklädet har ett smalt band som sys fast runt långsidorna som skydd mot nötning.
Huvudbonad. Dragband för att rynka ihop en rak mössa i nacken eller i nederkanten. Knytband att hålla fast den på huvudet.
Vissa dräkter har en håruppsättning under huvudbonaden, t.e.x. flätor som lindas med band och sätt fast på huvudet. Hårnäver kan sättas ovanpå flätorna, detta knyts fast med knytband.
Livet på klänningen kan vara kantat med band, band kan sys fast för att tyget inte skall sträckas ut för mycket där sömmar möter varandra på helsnedd. Band eller snodd till snörning. Midjeband.
Kjolen har ett midjeband och en bandskoning på baksidan mot slitage i nederkanten.
Ett extra midjeband at hänga väska, nycklar och redskap i.
Strumpeband att hålla strumporna uppe.
Skoband att hålla fast skorna mot fötterna.
Hängslen till mansdräkter.
Skoningar på jackor och rockar.
Hattband både på männs och kvinnors hattar.
Band runt halsen att hålla ihop kragen (jämför med slips)
Pälsband 4 meter band som läggs i kors och runt midjan för att hålla fast en otymplig päls mot kroppen.
Barnlindor, långa breda band att sätta ytters på barnlindan, ofta med en invävd text som skyddar för barnet.
Förutom dessa områden har band används til bärremmar, tömmar, o.dyl. För dessa användningsområden har brickvävningen levt kvar då dessa band går att väva betydligt starkare än vad som är möjligt för bandgrind och bandvävstol.

/Louise

[Anders Lindkvist]

hohoho, detta var verkligen ditt område! tack för ett mycket intressant svar. Jag sysslar en del med folkdräktshistorik på sidan av mitt medeltideri (hallå liksom, har man släkten i Gagnef i dalarna så...). Du måste ha ett fantastiskt arbete att få syssla med detta. Det mesta kände jag till av det som du nämnde om vad de använde sig av det i folkdräktssömnaden.

Men själva införandet av grinden var väldigt intressant också. Måste försöka utveckla mig i detta hantverk. När man ser till folkdräkterna kan man verkligen se helt sjuka band, särskilt i dalarnas olika dräktskick.

Men frågan kvarstår lite, dess användning under medeltiden och om det finns några intressant fynd i norden och Europa. JAg vill kunna använda detta i medeltideriet typ 1300-1350 (vad annars?')

/Anders

[Martina]

Har du gjort en sökning på "Bandgrind" här på forumet? Finns en del material...

/Martina

[Brickband]

Släkten i Gagnef - ja då har du lite traditioner att leva upp till!

Tyvärr får jag inte ägna mig åt band på jobbet, det är bara på fritiden. Har startat en diskussionsida på Yahoo för diskussioner om band och snoddar, la dit en massa exempel på band främst från Leksand, men det är 1700-1900 som är tidsperioden för dem. Adressen är http://groups.yahoo.com/group/Band_snoddar .Generellt om Leksandsbanden kan man se att de är smalare ju äldre de är, de riktigt breda banden med maffiga mönster kommer först i slutet av 1800-talet. Men jag tycker att formspråket i dessa band är väldigt likt Birkas silverbrocherade band från vikingatiden. Tillfällighet eller tradition kan man undra.

Min egen folkdräkt är från Norra ny i Värmland, den sägs ha mycket starka drag av medeltid i sig. Generellt kan man säga att alla mönstervävda band och färglada bårder i denna dräkt sitter på baksidan och insidan. Vet inte varför.

/Louise

[Anders Lindkvist]

Jag har kollat runt de andra trådarna på Bandgrind men detta hantverk liksom lever i skymundan för brickbandsvävningen.

Den historiska slutsatsen efter att ha kollat runt är att man har hittat en (?) bandgrind i Bergen ffrån 1100-talet. Så det är definitivt ett relevant hantverk för den nordiska medeltiden. Men min fråga kvarstår. Användningsområden innan renässansen? Samt finns det fynd från Europa överhuvudtaget. Jag börjar anta att det är ett hantverk i skymundan för brickvävningen under medeltiden.


Gagnef ja, jojo. Det är verkligen en najs dräkt. Men jag hoppas på att ta över min farfars dräkt som är mycket fin. Farmors dräkt får väl min fru ta. Har redan fått massa gamla dräktdelar från gagnef, sen har vi köpt en del på auktion. Men det finns en del vedertaget i mansdräkten som inte stämmer som måste åtgärdas...fast det kanske inte ska diskuteras här

[Renika]

Jag vet att man har hittat en medeltida bandgrind i ben i Bro kyrka här på Gotland (min hemsocken faktiskt, så häftigt!), en riktigt liten en, har tyvärr inte referensen, men om Åsa läser kan hon säkert plocka fram den...

[Renika]

När det gäller användning så inbillar jag mig att bandgrindsband blir lite mindre flexibla än brickband, vilket dömer ut dem som strumpeband och benlindor... men som dräktprydnader eller för att binda upp hosor fungerar de alldeles utmärkt. Källor? Njae, bara "trial-and-error"-försök för min egen skull. Att väva runda snoddar i bandgrind är fiffigt, går snabbt och de blir hållbara - perfekt till snörningar till klänningar (då de slits mycket)...

[Åsa vävare]

Det finns inget skrivet om den, den finns bara i en låda i Historiska museet. Tyvärr finns inga fler uppgifter än att den hittats av Greta Arwidsson i samband med kyrkans restaurering 1953. Enligt kataloguppgift är den tillverkad av horn, troligen älg. Medeltid med ett frågetecken. 6 mellanrum och 5 hål ger plats för 11 trådar. Med en liten "kopia" i papp vävde jag smala kantband på en kjortelärm.

Jag håller på att leta vidare om den. När jag vet mer kan jag berätta.

[Anders Lindkvist]

Spännande att några tappra letare har hittat något! Källmaterialet är verkligen tunt i det här läget men den där grinden i horn låter spännande, men några band verkar inte finnas...

Lite förslag till område har vi alla fall, som snoddar i kläder (vilket är en bra idé, behöver snoddar till min gambeson. Men det tenderar mer till smala band/snoddar än till breda band, kan det vara så på medeltiden primärt?

Smala kantband till kläder? Vilken tidsperiod syftar du på då? Det låter lite intressant!

/Anders

[Åsa vävare]

Jag testade att väva/sy fast det på samma sätt som finns beskrivet om brickvävda band. Vad jag vet finns inga fynd som visar att man använt bandgrind till det. Men eftersom jag är mer hemma med band vävda i bandgrind och det fanns en bandgrind med plats bara ett fåtal trådar så testade jag... Och den fungerade fint, men det säger ju ingenting om man använt den så.

Jag har alltså ingen tidsperiod - och bandgrinden går antagligen inte att datera mer än till trolig medeltid. Om jag inte har tur och snubblar övet någonting.

Man har hittat två bandgrindar på Bryggen i Bergen. Den äldsta i furu finns bara bevarad ett stycke av. Den andra är välbevarad och tillvekad av älgben. Båda är funna i fyllmassor. Den yngsta i lager från 1248 - 1332, den äldre kan ha hamnat i fyllmassorna på slutet av 1100-talet.

Kanske det är tid att våga lyfta fram banden vävda på bandgrindar...

[Brickband]

Bandgrindsvävda band passar bra till strumpeband också, de är smidigare än brickvävda. Fast bäst är förståss flätade.
Våra svenska folkdräkter har många rötter i medeltiden, även de lettiska dräkterna har mycket drag av medeltid. Det förekommer mycket band i samtliga dräkter av de äldre typerna, d.v.s. inte de som har bomullsklänning och vitt förkläde. Det borde väl betyda att man använt banden för att sy kläderna, med eller utan mönster.
Hade man förkläde på medeltiden? I så fall borde åtminstone förklädesbanden vara bandgrindsvävda.
Antar att man också haft band i håret.

/Louise

[Fågelblå]

Brickband, nu fick jag massor av dumma ideer.....

Inte bara at tdom är dumma, de komemr säkert kosta en del okcså.... :/

Men låt gå, vad för material skulle man lämpligtvis använda i ett par tömmar? Och vad skulle det kosta om man beställde sig ett par 12 meter långa tömmar av dig? o.O

[Brickband]

Hej,
Tömmar är en fördel att väva med brickor, blir mycket starkare än om man väver dem i bandgrind eller vävstol. Hårdtvinnat ullgarn eller lingarn tror jag är bra material. Hur breda skall de vara? Det har betydelse för garnåtgången. Har du inte lust att väva själv? Om du vill kan jag sätta upp varpen åt dig.

/Louise

[Anders Lindkvist]

Förkläden finns representerade på många ställen i manuskripten så bandgrindsvävda band är troliga här.

Jag kan tänka mig att bandgrindsvävda band hade ungefär samma användningsområden som brickvävda band under just medeltiden. De används inte som dekorativa band på dräkt men till remtyg, spännband, hosband och snoddar. Det skulle kunna vara slutsatsen. Möjligen att brickband är lite lyxigare då man funnit många extremt påkostade brickvävda bälten.

Angående remtyg vävde jag en bit med hampatråd blandat med några trådar yllegarn och det blev snuskigt starkt.

/Anders