Dräkter för grabbar

[Peter]

Den senaste tiden har jag varit med om en rad spännande och intressanta upplevelser, som lärt mig både det ena och det andra. Detta har lett mig till insikten att det gamla talesättet “ju mer man lär sig, desto mindre vet man” nog inte bara är tomma ord.

Därför tänkte jag ventilera mina lärdomar om mansdräkten, i kombination med vad jag tror mig veta. Jag hade varit tacksam om ni kunde lämna era synpunkter på påståendena (gällande terminologi, utseende, “placering” på kroppen, samt funktion). Mitt syfte är alltså att bli rättad, så var gärna besserwissriga! OK – det är att sticka ut huvudet lite, men jag tar chansen. Jag utgår från förhållandet att den medeltida terminologin är minst sagt snårig.

<b>”Mellanplagg” – Bärs över skjorta, men under överplagg</b>

Pourpoint – Midjelång väst eller tunn jacka för uppfästning av hosor. Knäpps i bröstet med hjälp av snörning eller med hjälp av hyskor och hakar. Bärs utan bälte. Används från tidigt 1400-tal och framåt.

Doublet – Vadderad, höft- till lårlång jacka, som beroende på utformning kan användas antingen civilt eller militärt. Knäppt med knappar i (de långa) ärmarnas nederdel. Figursydd. Bärs utan bälte. Används under sent 1300-tal och i början av 1400-talet.

Jupon/Gipon – Något liknande en doublet, men utan vaddering (jag är osäker på om den egentligen är ett mellanplagg). Knäpps med snörning, hyskor och hakar eller knappar. Ärmarna knäpps liksom på doubleten. Figursydd. Långärmad. Bärs utan bälte. Används under samma tidsperiod som doubleten.

Kjortel/kyrtil/cotte – En typisk, relativt oformlig klädnad av tillexempel “Bockstensvariant”, dragen över huvudet. Saknar knäppning (är det alltid så?). Vanligen långärmad, men även kortärmad. Når till mitten av låret eller ännu längre, vanligen ner till knäna. Ofta klockad. En variant är en kort jacka, ungefär lika lång som en doublet/jupon, med klockad nederdel. Kan vara knäppt i bröstet med knappar, och är dessutom sydd mer kroppspassande än Bockstensvarianten. Bärs med bälte. Bockstensvarianten blir mindre vanlig under senare delen av 1300-talet.

Jag har hört att de tre förstnämnda bara är olika termer för samma plagg, men finns det något plagg som motsvarar min beskrivning av jupon/gipon (alltså höft/lårlång figursydd jacka utan vaddering)? Och stämmer det att bälte sällan bärs till de tre förstnämnda? Och att de kan kallas tröja på “nordiska”?

<b>"Ytterplagg" – Bärs över ovanstående</b>
Kallas med ett samlingsnamn surcotte. Finns både med och utan ärmar.
Mantel – Inte mycket att snacka om. Mindre vanlig under senare delen av 1300-talet.

Tabard – Relativt tidigt plagg (före 1300-talet), utan ärmar. Egentligen mest ett tygstycke med hål för huvudet. Bärs med bälte. Har hört att det mer är ett militärt/ceremoniellt plagg.

Cotehardie – Frontknäppt med knappar. Ofta kortärmad, men ibland med längre ärmar. Knälång, och relativt rakt skuren. Vanlig under senare delen av 1300-talet och ett tag framåt. Jag har också fått för mig att ett plagg av Bockstenstyp kan vara cotehardie, och dessutom att cotehardien ska vara någon form av "finplagg".

Gardecorps – Tygrikt, långt plagg, ibland med tillhörande huva. Jag vet inte mycket mer om det här plagget.

Vad gäller bälte finns två versioner – antingen eller. Vad verkar vara vanligast?

Terminologi och utföranden verkar vara oändliga. Jag blir glad om någon (utöver kommentarer gällande terminologin) kan föreslå någon fin kombination (gärna flera) av plagg (modell 1360-1380), som kan bäras tillsammans, gärna ur en nordisk synvinkel.

Jag tackar och bockar på förhand.

[Peter]

OK. Frågan är lång och ganska klumpig, men finns det ingen av de dryga 60 läsare som lästa inlägget som har något att säga?

[Karin]

Jag tycker att det var en jättebra och trevlig fråga, särskilt när du sa själv att man får vara besserwisser. Men jag vet inte tillräckligt mycket om mansdräkten för att kunna svara.

Karin

[Mia]

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Peter</i>

..finns det ingen av de dryga 60 läsare som lästa inlägget som har något att säga?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Men Peter, har du inte tålamod att vänta mer än några timmar på svar [;)]
Mia - inte heller påläst om medeltida herrkläder

[Elénore]

Hej jag ska försöka svara så gott jag kan, frågan är inte helt okomplicerad. Samma plagg kunde ha olika namn i olika områden. Ibland ändrade namnet betydelse, dvs plagget ändrade utseende genom olika förändringar i modet men namnet hängde med. Ibland kunde ett plagg ha flera olika beteckningar och ibland ändrades användningsområdet från ett underplagg till ett ytterplagg.
Namn på alla medeltida kläder är inte helt utredda. Namnet kanske finns med i en inventarielista men det finns ingen beskrivning av hur det ser ut eftersom det var så självklart för de som levde då vad de syftade på. I många fall har forskare fått pussla ihop namnen med hjälp av beskrivningar om när plagget burits med bilder från de aktuella tidsperioderna.

<i>Pourpoint</i> är en kort vadderad jacka med knäppning fram. Den var snäv, ofta med knäppta ärmar och nådde ned till höften där den knöts ihop med hosorna. Stoppningen var från början jämt spridd i plagget. Eftersom plagget slutade i höfthöjd och man bar en cotehardie med bälte över så gav det intrycket av ölmage. Plagget börjar bäras under slutet av 1340- början av 1350-talet. På 1360-talet flyttades stoppningen till bröstkorgen och påminde om ett duvbröst. Midjan markerades mer. Från slutet av 1360-talet börjar man bära pourpointen för sig själv som ett överplagg utan cotehardie över. Vissa börjar förses med krage. Under 1360-talet så tycks dessa jackor vanligen ha haft ”tallriksskurna” ”aux grandes assiettes” isatta ärmar. Främst i Frankrike och Burgund, enligt skriftliga källor även i Tyskland. Illustrationer från Italien visar samma typ av modell. I England däremot så var bruket av den korta jackan utbrett men vanligtvis utan de stora ärmskärningarna.
På slutet av 1300-talet får pourpointen nya ärmar, likadana som houppelanden, eller påsärmar, eller ärmar med en slitsad öppning mitt i. Ärmarna kunde även vara snäva över underarmen och vida upptill.
<i>Jupon</i> eller <i>doublet</i> verkar beskriva samma plagg. Alla var tillverkade av två lager tyg och stoppade.

<i>Kjortel</i> En i princip helskuren tunika, till i början med från bålen i vinkel utlöpande ärmar.
Drogs över huvudet, vidden hölls i regel ihop med en gördel. Detta plagg kallades i Norden för kjortel (fornsvenska kiurtil, kyrtill, gammeldanska kiortel) Kjorteln motsvarade den franska benämningen cotte och var liksom denna besläktad med den antika tunikan.
Under äldre nordisk medeltid var kjorteln ett relativt kort plagg, dvs från mitt på låret ned till knäna kjorteln (lite osäker här hur kort den varit men kanske någon annan kan hjälpa till) På 1100-talet bar herreklassen i europa den lång och under 1200-talet kom samma mode hit. Kjorteln bars lång fram till 1340-talet då modet ändrades och nya plagg kom in i bilden. Kunde bäras som den var eller över eventuella underkläder/med ytterligare ett liknande plagg under.

<i>Cotte</i> eller <i>cota</i>. En ärmförsedd tunika som var gemensam för män och kvinnor. Benämningen har använts sedan 1100-talet. Den kunde vara kort eller lång, ha vida eller trånga ärmar, bäras med eller utan bälte. Ibland var plagget fodrat, antingen med tyg eller med päls.Den bars av alla , män och kvinnor, rika och fattiga, unga och gamla. Under 1300-talet utgjorde den manliga cotten en del av en större helhet, en robe de plusieurs garnements. Männens cotte försvinner under 1400-talet. Kvinnans cotte levde kvar århundradet igenom. Beroende på materialet så kunde det vara ett vardags och arbetsplagg eller ett plagg för förnäma sammanhang. Man kunde bära två till formen likadana cotteplagg i olika material med en surcot över.

Kjortel och cotte är alltså samma typ av plagg men pourpointen/jupon/doublen är något helt annat. Jag kan tyvärr inte svara på om man använde någon ovadderad jacka. När pourpointen började användas som överplagg så använde man ett bälte. Tröja trodde jag var en senare nordisk benämning på en jacka som påminner om pourpointen/jupon/doublen, men det är jag inte säker på.

<i>Surcot</i> Ett överplagg, skuret på samma sätt, att bära utanpå kjorteln/den enkla cotten. I Norge benämns plaggen i sagorna som överkjortel. Fornsvenska sorkot, vn. Syrkot, surkot, medeltidslatin sorcotium, sorcocium, franska surcot.
Från 1200-talets slut var syrkoten känd i Norge och i sin latinska ordform även på danskt och svenskt område, då ofta uppräknad tillsammans med tunika. På 1300-talet förekommer syrkoten ofta tillsammans med en hätta (caputium). Ibland även kallad supertunika. En surcot var ofta fodrad med tyg eller med pälsverk. Bruket av surcot tycks ha varit utbrett i hela Europa.
<i>Surcot clos </i>kallades en surcot med ärmar.
<i>Surcot ouvert </i>innebar att plagget var ärmlöst men istället hade vida, ibland mycket stora ärmöppningar. Bägge dessa bars av både män och kvinnor. Den senare utvecklades för kvinnans del till <i>fenètre d´enfèr</i> (helvetesgluggar/djävulsfönster)

<i>Corset</i> nämns både som ett kvinnligt och ett manligt plagg under 1300-talet. Som manlig dräkt så är den en sorts surcot.

<i>Mantlar</i> användes, de var skurna som halvcirklar och användes antingen cermoniellt eller som modedetaljer. Som sådana var de korta och nådde ungefär till höftlängd.

<i>Tabard</i> är omnämnt i franska texter från 1200-talets slut. Länge tycks det ha varit en rock med långa ärmar. Längden på rocken varierar, ibland var den fotsid, ibland slutade den vid vaderna eller högre upp. I allmänhet bars den över rustning. Efter 1400 var den, åtminstone i Frankrike, ett kort modeplagg som bars av riddare t.ex. vid tornerspel. I nordiska urkunder förekommer tabard ganska ofta och i svenska texter redan 1215. I Norden tycks den dock inte ha varit en vapenrock på samma sätt som i Frankrike.
Fornsvenska tabarder, fornisländska tabardr, medeltidslatin tabardum, franska tabard, tabart.

<i>Cotehardie</i> När cothardin uppträder i Norden ungefär samtidigt som syrkoten, så tycks den ha varit fodrad. Alla kända belägg är från norskt område, och i de flesta fallen är ägaren en man. vn kot-hardi, franska cotte-hardie.
Coteardien blev med tiden, 1340-tal, tightare än cotten men drogs fortfarande över huvudet. Från början hade den förmodligen kilar och påminde om en surcot men senare beskrivs den som ”frounced” (modernt flounced) kappa på kjol, volang. Vilket tyder på att den hade en midjesöm. Under slutet av 1340-talet blev den kortare med mer vidd i kjolen. Det blev även populärt med ärmar som avslutades med tippetsar. På 1350-talet blev cotehardiens kjol mycket snävare och nådde till mitten av låret. Genom att den ofta skars i tungor så gav den intrycket av att vara ännu kortare.Tippetsen hade nu förvandlats till ett band som hängde ned från ärmen.

<i>Gardecorps</i> är ett överplagg som företrädesvis användes av män men stundom även av kvinnor. En del författare beskriver det som ett långt plagg och en del som ett kort. Bägge beskrivningarna kunde säkert stämma beroende på under vilken tidsperiod och vilket område plagget bars. Plagget var vanligtvis fodrat med päls. Fornsvenska gardekors eller wardhekors, franska gardecorps. Plagget bars från det andra kvartalet under 1300-talet. Längden följde den på cotten. Även ärmarnas längd kunde variera. Den tycks ibland ha haft huva.

<i>Houpelande</i> var ett ytterplagg som användes både av män och kvinnor. Den kunde antingen vara lång eller kort. Männens verkar ha varit öppen framtill medans kvinnornas var hel. Vid mitten av 1300-talet omnämns en houpelande tillverkad för en man i de franska kungliga räkenskaperna. Men den verkar ha blivit riktigt populär först mot 1300-talets slut, 1400-talets början.

<i>Robe </i>(franskt , roba engelskt) betecknar under 1300-talet inte ett enstaka plagg utan en hel uppsättning eller en ensamble av plagg. Den bestod vanligtvis av tre till fem plagg. Alla plaggen behövde inte bäras samtidigt. Det finns talrika både kvinnliga och manliga exempel på detta. Ibland även benämnt garnement. Mot slutet av 1300-talet börjar ordet robe att beteckna ett enda plagg som användes både av män och kvinnor. Den manliga roben kunde vara kort eller lång, den kvinnliga var alltid fotsid ibland med släp. Mot mitten av 1400-talet nämns roben som det dominerande plagget.
Bälten bars mestdels på överplagget och var från början av 1300-talet långa men blev kortare under 1330-1340. Under den här tidsperioden var de smala ibland med nitar som dekorationer. Under 1350-talet och framåt så blir de bredare, rikligare dekorerade och hamnar längre ned på höften.

Tyvärr så kan jag inte hjälpa dig så mycket med det nordiska modet. I Norden har man ofta hämtat modet från Frankrike. Förenklat och många år senare men ofta med bibehållna franska termer.
Detta är en ungefärlig beskrivning men det finns säkert någon som kan fylla på med mer detaljer eller rätta mig på bitar där jag har fel.

Elénore

[Peter]

Mia - Jag är ivrig och vetgirig som en kalv på grönbete! [:D]

Eleonore - Wow - ett svar längre än mitt lång-långa inlägg! Jag bugar mig och tackar, men emotser gärna fler svar, så att jag kan bilda mig en ordentlig uppfattning.