Arrangörskrav - hur hantera?

av **Sara Lundström** » 8 oktober 2003, 23:16

Nedanstående skrevs ursprungligen i tråden "Fantasy", men jag flyttar upp det, eftersom den tråden är lite spretig.

Eva tog upp en viktig fråga: Hur hanterar man som arrangör när folk inte uppnår de krav man ställt på utrustning eller beteende?

Bra och viktig fråga, tycker jag! Och här kan medeltideriet lära mycket av lajvarna. Det har ju en längre tid varit ett problem inom lajv att arrangörer är ambitiösa och ställer upp tydliga krav för spelarna, samt att en del spelare inte tar till sig de kraven. Det kan röra sig om säkerhet (vapen), utrustning osv.

Som jag ser det är det viktigt att mota Olle i grind, d v s göra vad man kan som arrangör för att inte behöva tackla dessa problem när folk står framför en och vill checka in. Jag utgår i det följande från att det hypotetiska arrangemanget är årligen återkommande.

Viktigt från början tror jag är att informera förstagångsbesökare. Om man har uppställda krav är det ju viktigt att folk har kunskaperna att tolka dessa. Vill man som arrangör uppnå en viss nivå bör man se till att folk kan få hjälp att skaffa sig dessa kunskaper. Om man tror det finns områden där många kan sakna nödvändiga kunskaper kan man t ex anordna studiecirklar. Man kan också hålla sådana kurser under själva evenemanget, så folk kan göra bättre till nästa år. Många gör ju det, inspirerade av vad de sett första gången. Man ser ofta en otrolig förbättring mellan folks första och andra Visby, t ex.

När folk står på plats och har helt märkliga grejor finns det mycket man kan göra. Det vet ju vi som varit med och arrat Visbyläger. Man kan camouflera märkliga tält, låna/hyra ut sina extra matgrejor några dagar eller i värsta fall hjälpa till att hets-sy en vettig kjortel. Framför allt har jag lärt mig av erfarenheten att man måste ha lite överseeende och utbilda folk. Tänka "Nästa år! Då!" istället för att racka ner på hur det ser ut nu.

Sen tror jag det är viktigt att skilja mellan misstag som görs p g a att man inte vet allt (som Eva nämnde kanske folk fokuserar på andra intresseområden) och misstag som sker p g a att folk inte bryr sig. Som jag nämnde tidigare är inte historisk ambition och social kompetens nödvändigtvis samma sak. I det senare fallet tror jag det är väldigt viktigt att arrangören har lite "fingerspitz-gefühl". Att man faktiskt tar sig tid att ta reda på varför något skedde. Samt hur den som gjorde felet känner sig efteråt, om den har lärt sig av det skedda och tar till sig kritiken. Om den inte gör det kan det helt klart vara läge att diskutera om personen i fråga ska vara välkommen nästa år. Har man enkla, tydliga krav och en person tydligt struntar i dem, visar denna tydligt att man inte har respekt för arrangörernas vision, och då kanske den inte ska ingå i arrangemanget nästa gång.

Visst kan man slänga ut folk också. Men detta bör vara reserverat för de verkliga skräckexemlen. Har man sagt att alla tält ska vara i naturmaterial och se tidsenliga ut, och någon dyker upp i träningsoverall med ett neonblått nylontält, då kan det vara läge att säga "Tyvärr, inte i år!" till den personen. (Om man inte varit förtänksam och ordnat ett off-område.) Men då ska det handla om sådana exempel, där man tydligt kan se att personen helt ger i reglerna. I övrigt tror jag på "hellre fria än fälla". Och sikta på att utbilda, så folk kan göra bättre - nästa år.

av **Arild Krake** » 12 oktober 2003, 19:17

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Sara Lundström

Bra och viktig fråga, tycker jag! Och här kan medeltideriet lära mycket av lajvarna. Det har ju en längre tid varit ett problem inom lajv att arrangörer är ambitiösa och ställer upp tydliga krav för spelarna, samt att en del spelare inte tar till sig de kraven. Det kan röra sig om säkerhet (vapen), utrustning osv. <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Nu förstår jag inte riktigt hur du menar. Mig veterligen (trots att jag inte lajvat de senaste åren) så har lajvhobbyn länge haft problem med folk som inte ställer upp på arrangörernas krav, både utrustnings- och spelmässigt. Detta har väl inte upphört? Så hur tycker du att vi ska ta lärdom av dem?

Hur brukar det gå till när spelarna inte sköter sig? Jo de får vara kvar på evenemanget men får en varning (som inte brukar betyda någonting). Om alla arrangörer istället skulle sätta hårt mot hårt och avvisa eller inte släppa in spelare som inte uppfyller kraven (Alltså just det lajvets krav. Märk nu noga att det finns olika krav på olika lajv.) så skulle problemet antagligen snart vara löst. Man skulle inte åka på ett Lajv som har krav man inte kan nå upp till, För vem skulle åka på ett arrangemang som man inte får komma in på? för man skulle ju ändå inte få vara med. Visst skulle det skrikas och snyftas i början men det skulle inte ta lång tid innan folk lärt sig att det inte är någon ide att åka på Lajv som har krav man inte klarar av och då skulle problemet vara ut världen.

Här kommer några enligt mig skrämmande kommentarer från lajvare.

”Nej arrangörerna vet att vi inte kommer att göra allt de vill så de siktar på stjärnorna för att vi ska landa på trädtopparna”.

”Bara man gör sitt bästa så har man rätt att gå på vilket Lajv man vill.”

”Vadå då? Jag hade dessa kläder på högkravsarrangemang X och då var det ingen som klagade så nu tänker jag åka på högkravs LajvY med dem”. Och så gjorde han. Som en av (Lajv) landets elitsoldater stod han och vaktade kungen under de viktiga förhandlingarna där hele Lajvet kunde se honom i sina Gummikängor från ÖoB, Försvarets byxor, försvarets undertröja och ett par glasögon som vart mörka när han var i solen (nej hade mig veterligen ingen sjukdom som gjorde att han var tvungen att ha sådana). Lajvet var Högting och jag som var med i samma grupp skämdes.

Arrangörer av Lajv lägger oftast ner otroligt mycket tid helt ideellt och riskerar även att åka på en stor ekonomisk smäll om någonting går fel. Trots detta så anser många att de inte behöver leva upp till de regler som är uppsatta för arrangemanget. Oavsett hur bra arrangörerna är så kan oseriösa spelare förstöra det hela Lajvet om de får komma in.

Så visst Sara jag tror att jag förstår hur vi kan lära oss av Lajvvärlden. Vi kan se på hur de har löst problemet och se till att vi inte löser problemet på samma sätt.

Där emot så har man inom Lajvhobbyn någonting jag saknar på medeltids arrangemang och det är tydliga utskick med arrangörernas mål, och en massa information till deltagarna som hjälper dem att tillsammans med arrangörerna nå detta mål.

För om jag köper en produkt så räknar jag med att få det jag betalt för. Men när man åker på Lajv så vet man aldrig vad man får för det är så många som åker på Lajv som skiter i de grund ramar som sats upp (och tillåts att göra det) för spelet och det är stark anledning till att jag inte Lajvat på över 5 år. Jag vill inte att vi får en sådan utveckling inom medeltideriet.

Till slut så vill jag avrunda med att så gott jag kommer ihåg citera en klok man jag träffade på Knutpunkt (nordiskt Lajv möte) i Danmark för en massa år sedan ”Man måste ha gått ut grundskolan innan man kan börja gymnasium, och gymnasium för att börja på universitetet.”

Ludvig

av **Sara Lundström** » 12 oktober 2003, 20:27

Vad jag menar är, att inom lajvrörelsen (eller vad man ska kalla det) är detta ett problem man är medveten om, och det diskuteras öppet vad man ska göra åt det. Att folk inte lever upp till arrangörernas grundkrav ses som ett problem, inte en självklarhet i samma utsträckning som inom medeltideriet. Vidare att man anser att det är spelarnas skyldighet att leva upp till arrangörernas krav (även om det som sagt är många som skiter i det), men att röster på senare tid börjat höjas för att det också är arrangörernas skyldighet (inte "bara" rättighet) att visa lite civilkurage och faktiskt låta slöfockarna som inte vill anstränga sig ta konsekvenserna av detta. Jag beklagar att jag inte uttryckte mig tydligare, det finns ju faktiskt folk som har liv och inte hänger på lajvforum dagarna i ända![:I]

Grundfrågan då? Vad tror ni man kan göra åt eländet? Är det jag nämnt ovan så uttömmande att inget mer behöver tilläggas? Är det därför ingen sagt flaska i den här frågan? Det har jag svårt att tänka mig...

av **Shadow** » 12 oktober 2003, 21:48

Jag tycker det låter som det problem som finns runt ikring när det gäller marknader generellt.
Just detta att man inte tar arrangörens krav på allvar! Och att arrangören i sig inte tar det ansvar de skrivit.
I de flesta inbjudningar jag får till marknader står det klart och tydligt vad som gäller och att arrangören har rätt att avvisa de som inte uppfyller dessa krav. Men gång på gång ser jag dessa "Taiwanprylar" på hantverksmarknader som INTE blir avvisade!
Är det bara pengar som gäller??
För vad jag förstår, så betalar även lajvare deltagaravgifter?
Om arrangörerna "lär" sig att verkligen stå upp för sina krav och vara raka i vad som gäller, så tror jag vi kommer att få mycket bättre marknader och lajv!
Är det 1350 så ÄR det 1350! Är det 900-tal så ÄR det 900-tal o.s.v.
Visst blir det säkerligen en hel del "tjafs" i början, men i längden tror jag att vi alla, både publik o deltagare, vinner på det!

Shadow

av **Sara Lundström** » 12 oktober 2003, 22:56

Jag har inte så stor erfarenhet av marknader, men där är det väl ganska blandad bakgrund på de deltagande? Mina tankar/reflexioner rör mer "vanliga" medeltidsevenemang, som arrangeras av föreningar. Där borde det ju vara lättare att informera nya deltagare om kraven, eftersom de nya i regel kommer in genom bekanta. På en marknad sker väl rekryteringen på annat sätt, vad jag förstått?

Om jag förstår dig rätt menar du att det är upp till deltagande hantverkare att föra dialog med marknadsarrangörerna och ställa krav på dem angående "sanering". Har du några tankar kring bra sätt att göra detta?

av **Lasse C** » 13 oktober 2003, 07:25

Hmmm...
När jag ögnar igenom den här tråden, och även går tillbaka till en del andra där samma frågor berörts verkar det finnas några gemensamma punkter. Något tillspetsat formulerat för tydlighetens skull:

A) Det finns deltagare som "gjort en Fälldin", d v s man nådde inte ända fram. Man har haft god ambition och verkligen försökt, men p g a bristande kunskap blev det inte riktigt som det var tänkt. De flesta verkar se ganska tolerant på den här gruppen och ingen verkar se dem som ett problem i egentlig mening eftersom de så gott som utan undantag höjer sin nivå rätt snabbt med lite hjälp och stöd.

B) Det finns deltagare som på ren svenska skiter i vad arrangörerna har satt upp för krav. "Jag tycker det här är bra så då är det bra", ungefär, och "Jag har rätt att delta i vilket arrangemang jag vill, så det så!!!" Den här gruppen är uppenbarligen ett problem på många håll.

Frågan var ju då hur man hanterar dem. Med en berusad papegojas ihärdighet upprepar jag hur viktigt jag tror det är att redan på förhand vara tydlig i de krav och kriterier som ställs upp. Det är säkert väldigt obehagligt för en arrangör att säga till en deltagare att "Tyvärr, du platsar inte, du får ge dig härifrån!", och jag kan förstå att man drar sig för det - men precis som andra sagt här tror jag att problemet avtar ganska snabbt.

För att kunna ta till något så pass starkt som en avvisning så måste man ju också ha en klar grund för det. En tanke kanske vore att gradera specifikationerna i Krav, Rekommendationer och Önskemål?
”Krav” skulle då vara orubbliga och icke förhandlingsbara, och man kan från början klart ange att den som inte uppfyller den nivån inte kommer att släppas in, alternativt avvisas.

Bara som en halvfärdig tanke, så här på måndag morron... [:)]

LC

av **Karin** » 13 oktober 2003, 11:42

Som Lasse säger, det är viktigt att vara tydlig i de krav man ställer. Men det är lika viktigt att arrangörerna verkligen gör det de har hotat med om kraven inte uppfylls. D.v.s. slänga ut de som inte uppfyller kraven, om det är det man har skrivit i utskicken att man ska göra.

Karin

av **Lasse C** » 13 oktober 2003, 12:09

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Karin

Som Lasse säger, det ... är lika viktigt att arrangörerna verkligen gör det de har hotat med om kraven inte uppfylls.
Karin
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Jag tog mig friheten att klippa lite i din kommentar, som du ser.

Det här är (eller borde åtminstone vara) självklart. Säger man "det här är Krav, det här är Måste" och att "den som bryter mot Kraven kommer att avvisas, betald avgift återbetalas inte" så har man varit tydlig beträffande konsekvensen - om man nu väljer att hantera saken på det sättet. Om man då inte gör det man sagt så visar man att det går utmärkt att skita i kraven och göra som man vill.

Jag undrar faktiskt hur många som sett att deltagare avvisats från ett arrangemang, och i så fall varför? Och ni med arrangörserfarenhet: Vad skulle krävas för att ni skulle avvisa/avhysa någon (eller har ni rent av gjort det?), och i så fall varför? Jag tycker också att, som det sades i början av tråden, att nekande/avvisning bör vara reserverat för de riktigt svåra och/eller omedgörliga fallen.

Vi har inte berört det här, men en mycket viktig detalj i att vara tydlig är ju också att om man nekar eller avvisar någon så kan man i så fall motivera varför, inte minst för den personen. Annars kan det ju uppfattas som - Gud förbjude! - diskriminering!! Och det vill vi ju inte...

LC

av **Sara Lundström** » 13 oktober 2003, 12:39

Diskriminering kan det inte vara, eftersom det inte handlar om förhållanden man själv inte kan påverka, utan kunskap och arbetsvilja. Vill bara klargöra skillnaden.

Så vitt jag vet sker det över huvud taget inte att folk blir avvisade från evenemang. Även om man ibland kan tycka att det vore ett bra val att göra så. Frågan är ju då, tycker jag: Hur kan man "stämma i bäcken" så pass att det verkligen kan anses motiverat att avvisa personer som inte uppfyller arrangörskrav? Som nämnts är det ju inte helt ovanligt att arrangörer kräver X, men att folk vet att de i praktiken nöjer sig med Y. Folk anstränger sig bara till nivå Y, vilket sänker ribban till nästa gång. Osv. Som jag ser det är det detta som måste påverkas, och som jag nämnt tror jag att utbildning kombinerat med överseende mot nya är rätt väg att gå.

Lasse nämnde att man i inbjudan kan ange krav resp. önskemål. Detta tror jag är en god tanke. På det sättet klargör man att kraven är just krav, och inte önskemål (vilket tyvärr ofta är fallet idag). Man visar vad som är lägsta godtagna arbetsinsats inför evenemanget, och markerar också vad man strävar efter. Visionen, typ.

Men! Detta kräver också en ökad insats av arrangörerna. När man tydligt säger vad man kräver måste man vara beredd att informera tydligt vad detta faktiskt innebär. Om man t ex säger "trovärdig 1400-talsdräkt" måste man specifiera vad man menar med det. För en person innebär det att de enskilda plaggen ska ha direkta förebilder från fyndmaterial, att allt ska vara handsytt och att färgmedlen till tygerna ska ha varit sådana som användes under 1400-talet. För en annan person innebär det att de färdiga kläderna i snitt ska se ut som något från 1400-talet. Arrangörerna måste vara tydliga i sina krav och beredda att svara på frågor, även sådana man själv kanske tycker är dumma, annars riskerar man att avvisa människor trots att de gjort sitt allra bästa. Och det blir ju ingen lycklig av.

av **Lasse C** » 13 oktober 2003, 13:03

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Sara Lundström

Lasse nämnde att man i inbjudan kan ange krav resp. önskemål. Detta tror jag är en god tanke. På det sättet klargör man att kraven är just krav, och inte önskemål (vilket tyvärr ofta är fallet idag). Man visar vad som är lägsta godtagna arbetsinsats inför evenemanget, och markerar också vad man strävar efter. Visionen, typ. *klipp*
Om man t ex säger "trovärdig 1400-talsdräkt" måste man specifiera vad man menar med det. För en person innebär det att de enskilda plaggen ska ha direkta förebilder från fyndmaterial, att allt ska vara handsytt och att färgmedlen till tygerna ska ha varit sådana som användes under 1400-talet. För en annan person innebär det att de färdiga kläderna i snitt ska se ut som något från 1400-talet. <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Du pekar rätt bra på hur olika man kan uppfatta samma formulering. Det blir givetvis ohållbart om var och varannan går efter sin egen lilla tolkning. Det som är Krav måste vara det absoluta golvet, lika för alla, och så pass tydligt att det rimligen inte kan missförstås.

Kan man - åter en halvfärdig tanke - rent konkret här tänka sig ungefär så här?
"Trovärdig 1400-talsdräkt" =
KRAV - de färdiga kläderna ska i snitt se ut som något från 1400-talet (Gärna med exempel och hänvisningar)
REKOMMENDATION - alla synliga sömmar handsydda, de enskilda plaggen ska ha direkta förebilder från fyndmaterial eller samtida bilder.
ÖNSKEMÅL - allt ska vara handsytt och färgmedlen till tygerna ska vara sådana som användes under 1400-talet

Eller nåt åt det hållet... ?
Genom graderade kravspecar blir det (kanske?) lättare att vara hård på att den lägsta specade nivån skall alla också hålla.

LC

av **Sara Lundström** » 13 oktober 2003, 14:01

Exakt, det var så jag uppfattade det också, specifierade krav ska vara lika för alla, och sedan kan man ha önskemål ovanpå dem om man vill. Jag menar då att man måste ge exempel och hänvisningar om man ställer absoluta krav, just för att undvika att folk uppfattar kraven på så olika sätt som i de exemplen jag gav.

av **Lasse C** » 14 oktober 2003, 06:33

Hmmm....
Det här blev kanske ändå lite av ett "bra svar på en fråga som inte ställdes". Frågan var ju "Hur hanterar man som arrangör när folk inte når upp till de krav som ställs?".

Det verkar som om vi är ense om att kraven måste formuleras så pass tydligt och inte minst entydigt att arrangörerna på ett någorlunda objektivt sätt kan "sålla ut" dem som inte uppfyller dem. Det är bra.

Dock, åter till grundfrågan:
Vad göra när det kommer deltagare som inte når upp till Kraven? (= den lägsta godtagbara nivån?) Ingen verkar vilja slå ihop dem som "gjort en Fälldin" (och alltså ärligen försökt) med dem som krasst uttryckt skiter i kraven och gör som de själva vill, och det tycker jag är riktigt - men hur hanterar man dem?

I Saras start på tråden finns tanken att - så långt möjligt - ge "Fälldinarna" hjälp så att de ändå kan delta + förslag om hur de kan lyfta sig till nästa gång. Det verkar skäligt även om man (för resonemangets skull om inte annat) kan fundera om det finns en nivå där även en "Fälldinare" är bortom hjälp, så att säga.

De som klart ligger under Kraven och synbarligen gör det för att de helt enkelt skiter i uppställda krav tycker jag - faktiskt och personligen - inte att arrangörerna behöver ha dåligt samvete om de skickar hem igen.

LC

av **olafR** » 14 oktober 2003, 07:52

Jag ser det som att sänka sina krav om man godtar "fälldinare".
I år har vi tre "fälldinare" dom kan vi påverka att till nästa år höja sin nivå, men nästa år har vi tre nya "fälldin"!
Då har man automatiskt sänkt sina krav för arrangemanget och därigenom kommer det bara att sjunka.

Jag tycker att man har rätt att kräva att personer ställer upp på de krav arrangören har ställt, finns det tveksamheter kan man ta kontakt med arrangörerna innan eventet. Vill man inte ställa upp på kraven behöver man inte komma heller, det finns så gott om arrangemang så att hitta ett som passar är lätt.

Jag kan tänka mig att om man har ett event med väldigt höga krav, tycker dom som anmäler sig till detta event att det är just detta, de höga kraven, som är det som tilltalar och då kan man tala om att det kommer att utföras en utrustningsinspektion och de som inte uppfyller kraven får åka hem.

Hårt, men är man tydlig så kommer inte dom som ligger på gränsen och eventet kommer samtidigt att bli än bättre med åren.

ólafR

av **Sara Lundström** » 14 oktober 2003, 09:06

En annan variant är ju att utföra den inspektionen i god tid innan folk kommer. D v s de får i god tid skicka in foton på sina grejor, så ska arr. godkänna dessa. Då hinner deltagarna åtgärda sådant som inte uppfyller kraven. Det är ju mycket roligare än om folk lägger ner en massa jobb, tar semester, åker långt och sen är tvungna att åka hem igen, för att de missförstått. Det vinner ingen arrangör goodwill på.

Måste man kalla folk som försöker men inte lyckas för "fälldinare"? Jag förstår inte referensen, och alla kanske inte vill sammanklumpas med vare sig centerpartister eller smeder med träben (vilket det nu syftar på).

av **Lasse C** » 14 oktober 2003, 09:42

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Sara Lundström

Måste man kalla folk som försöker men inte lyckas för "fälldinare"? Jag förstår inte referensen
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">
Det här är nutidshistoria!
Referensen syftar på Torbjörn Fälldins berömda (i alla fall bland oss som är så ohyggligt gamla att vi var med, men ännu inte förirrat oss in i senildemensens dimvärld) kommentar då han & co vunnit valet på bl a ett starkt markerat anti-kärnkrafts-engagemang, men där de sedan fick backa synnerligen kraftigt i den praktiska politiken. Då sade han: "Hmm.... jo... vi nådde inte ända fram..." Repliken blev berömd för att avståndet till "ända fram" i det här fallet var långt. Mycket långt. Så långt att repliken blev rätt komisk, låt vara oavsiktligt.

Han myntade många bevingade ord, Torbjörn. Det här, som sagt, men han gjorde sig även känd med replikerna om att "dra i långbänk", att "dagtinga med sin övertygelse", etc.

Ibland får ju politiker ge namn åt företeelser, namn som blir mer eller mindre allmänt använda, "Friggebod" är väl ett annat och mera känt exempel. Ofta är ligger det en del drift med vederbörande i att termen blir kvar - en ättling till medeltidens underbara tillnamn, kanske?

Nå, det var en parentes - åter till ämnet! Rättning i leden! [:D]

LC

Arrangörskrav - hur hantera?

Arrangörskrav - hur hantera?

Vilka är online