Diskussionen angående ambitionsnivå, etc, har börjat gå i cirklar och klinga av, så det är väl dags för något slags summering.
För att travestera Bilbo vid rådslaget hos Elrond är det väl så att Lasse och hans stora trut satte igång den, så Lasse får runda av den också.
Till att börja med skäms jag inte ett ögonblick för att jag startade diskussionen! Med tanke på intensiteten och att det blev två trådar med sammanlagt 10 sidor tror jag det behövdes. Nu är frågan vad det leder till.
Om jag skall försöka summera ihop, då....
<u><b>Det går inte att ha <i>en</i> ambitionsnivå.</b></u>
Det här är ganska uppenbart, tycker jag. Det talades mediciner i debatten, och jag lånar en bild från medicinvärlden. För läkemedel talar man om "terapeutiskt intervall", där den undre gränsen är den dos där man får någon effekt alls, och den övre gränsen är den dos där biverkningarna överskrider nyttan. Man vill, givetvis, ha ett så stort intervall som möjligt för att kunna hitta en bra behandling. Samma är det rimligen inom reenactment/lajv/historiavärlden. Det finns självfallet en kravnivå där arrangemanget blir meningslöst om man går lägre. I Visby 2000 fanns t ex en man som gick runt på stan i en "tunika" som han gjort genom att klippa hål för armar och huvud i en sopsäck av papper och dra ett bälte om midjan. <i>Han </i>tyckte uppenbarligen att det var helt OK, men hur många skulle acceptera honom på ett arrangemang? (Trodde inte det, nej...[;)]) Hur öppna och tillåtande vi än vill verka så <i>finns</i> den undre gränsen alltså, låt vara inte knivskarp. Den övre gränsen är svårare att sätta, men finns givetvis, den också! När kraven krånglar till mer än de tillför, när man tummar på deltagarnas säkerhet (t ex medicin!) etc - då är man över den. Det handlar alltså inte om <i>en</i> nivå av krav som skall vara giltig överallt, utan ett intervall. Jag anser det eftersträvansvärt att det intervallet är stort.
<u><b>Alla kan inte delta i allt.</b></u>
Hur jag än läser diskussionen kan jag inte hitta någon som påstår att personer eller grupper som sådana skall vara helt utestängda från "vår värld", däremot slår de flesta fast att alla inte kan delta i allt. Det här lite känsligt för vissa, men jag står fast vid det. Redan genom att vi accepterar att det <i>finns</i> en undre gräns har vi stängt ute vissa, och en del kommer oundvikligen att ta illa upp. Däremot kommer ett väl tilltaget kravnivåintervall (vilket ord![:I]) att säkerställa att det alltid finns någon nivå som alla <i>kan</i> nå upp till med rimlig ansträngning, och att alla kan hitta en nivå de trivs med. Att det finns arrangemang med högre krav bör snarare vara en sporre till att "jobba sig upp" till mera avancerade evenemang än ett skäl till att känna sig utstängd.
<u><b>Nivån bestäms av arrangören.</b></u>
Det måste vara så, jag ser ingen annan möjlighet. Om deltagarna själva skall bestämma vad de tycker är lagom blir det kaos. Det går bara inte att ha 83 olika kravnivåer på ett arrangemang. Givetvis får man gärna lägga sig högre, men arrangören bestämmer "golvet", arrangören har sista ordet gällande kravnivån.
<u><b>Kraven måste kunna motiveras.</b></u>
Arrangören måste kunna motivera sina krav, d v s ge skäl till och ha en tanke med vad man vill uppnå med varje krav. Det håller inte med "mummel, mummel...autenticitet..mummel, mummel.. känsla..." Det skall vara "Vi kräver att... för att...". Tycker man som potentiell deltagare att ett krav är fel finns det då en utgångspunkt för en diskussion. Det är per automatik också så att <b>arrangören har ansvar för kravens konsekvenser</b>! Att t ex ställa det i mitt tycke orimliga kravet att man inte får ha med sig modern medicin innebär också att man påtar sig fullt ansvar för vad det ställer till med, och måste ha medicinskt ansvarig personal (läkare eller motsv.) på plats.
<u><b>Kraven måste vara relevanta</b></u>
Det som inte påverkar eller berör arrangemanget har arrangörerna inte med att göra! En avstängd och nerpackad mobiltelefon, medicinlåda, eller vad det är, skall de inte bry sig med. Att inrätta något slags TIPO (TIdsenlighetsPOlis)som utan deltagarnas medgivande rotar i deras saker är inte bara kränkande - det är faktiskt olagligt. (Vi får komma ihåg att vilka regler vi än inrättar på ett arrangemang så upphäver de inte gällande lagar.)
Att reta sig på vetskapen om att det <i>finns</i> en modern tandkrämstub nånstans, även om man inte vet var eller någonsin ser den, blir faktiskt rätt löjligt.
Därmed hoppas jag att diskussionen är avrundad och färdig.