Historiska världars forum

Hej på er

Inte helt opåverkad av "Värsta språket" så skulle jag vilja göra en liten ovetenskaplig runtfrågning.

-Vad kallar ni, bästa HV-forumiter, det många av oss sysslar med?

-Kallar ni det "Re-enactment", "Living History", "Live" eller någon liknande engelsk term?
-Eller brukar ni er av någon mer "lokal" eller egenkonstruerad terminologi?

Själv tenderar jag att "flaxa" mellan "Vikingeri" och "Re-enactment", men jag är inte helt lycklig med någondera av benämningarna.

-Behövs det ett svenskt/nordiskt ord eller skall vi nöja oss med att som vanligt låna in ord som bara låter fåniga och/eller märkliga i översättning (t.ex. "återupplevande", "levande historia")?

Personligen är jag av den uppfattningen att det nog bör "skapas” ett svenskt eller nordiskt ord, men jag kan inte för mitt liv komma på ett bra som dessutom fungerar...

/N B

När jag ska förklara för någon utomstående vad jag pysslar med så brukar jag säga att jag håller å med "återskapande av historia". Det brukar fungerar bra.

Ludvig

Ps. När ni ändå har språkämnet uppe. Är det någon som har en bra förklaring av ordet re-enactment? Betyder det ett strikt återskapande av en exakt historiskhändelse eller gå det även bra att applicera på toga-partyn?

Ludvig

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Arild Krake</i>

Ps. När ni ändå har språkämnet uppe. Är det någon som har en bra förklaring av ordet re-enactment? Betyder det ett strikt återskapande av en exakt historiskhändelse eller gå det även bra att applicera på toga-partyn?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Tekniskt sett betyder 'enact' att 'agera', och 're-enact' betyder att aterskapa. ordet ar ofta anvant nar poliser forsoker aterskapa en brotts scen. Sa rent pedantiskt sett ska det anvandas endast nar man aterskapar en specifik handelse. 're-enacting the battle of hastings' gar bra, 're-enacting a toga party' gar ocksa bra, men det maste vara ett toga party som redan har hant.

hoppas det inte forvirrar mer - nar jag blandar sprak blir det riktigt illa ibland.
/maggie i NZ

Tjolahopp!

Jaaa, jag är nog oftast "hobby-viking" eller _möjligen_ "re-enactare" om någon frågar, men "hobby-viking" låter så himla oseriöst, och "re-enactare" är det ändå ingen som hajar, så precis som du efterlyser jag ett bättre ord. Vi får väl hitta på ett braigt ett, vet jag!

Att "levandegöra historien" eller "levande historia" pratar jag väl om ibland, men vad _är_ man då? "levande historian" eller "levande historier"? Annars gillar jag uttrycket "levande historia", eftersom det inte specifikt handlar om en speciell händelse, utan är något mer fritt för tolkning.

Håller dock med om att vi behöver ett bättre ord - något som kanske är lite mer målande och beskrivande, så folk inte kallar mig "lajvare" jämt. Jag blir liksom så kinkig då!

Hej!

Jag använder olika begrepp beroende på vem jag pratar med. På Historiska museet pratar jag gärna om Levande historia eller Återskapande av historien (med risk för att förväxlas med Forum för levande historia). Med lajvare pratar jag om reenactment. I alla instanser krävs oftast en ytterligare förklaring, så då spelar det ingen roll vad man sa från början.

I England förefaller indelningen vara skarp mellan "Reenactment" (återskapande av specifika tillställningar, t ex slag) och "Living history" som är uppvisande av hantverk och lägerliv utan närmre målsättning att återskapa någonting specifikt. Ur den aspekten håller vi nog alla på mest med "living history", vilket kan vara bra att veta om man pratar med en engelsman.

/Henrik Summanen

Jag tycker "levande historia", "levandegörande av historia" osv är ganska bra termer. Man kan nog aldrig hitta en term som tillräckligt väl specificerar det vi håller på med.
Hur väl man än tycker man förklarar, så är det alltid några som inte hänger med

Martina, vars far fortfarande inte riktigt vet skillnaden mellan medeltid och stenålder

Problemet med "levande historia" kan vara att det verkar ha blivit ett så omfattande begrepp att det kan betyda vad som helst, från re-enactment till temadagar om Förintelsen för skolorna t ex. Och det är ju trots allt en viss skillnad på att levandehålla nutidshistoria och "vikingeri" (trevligt ord, det där! skulle den medeltida varianten då bli "medeltideri"? [;)])

Det är tragiskt, men jag måste erkänna att jag ibland varit "tvingad" att säga "Jamen, jag är en sån där medeltids...filur! Medeltidsveckan i Visby, vet ni!" för att få folk att fatta. Vid närmare eftertanke borde jag kanske ha dängt dem i huvudet med brickbandsväven istället och tryckt ned mina arkeolgipoäng i halsen på dem... [:p] Men våld har ju aldrig gjort någon glad, eller upplyst!

I så fall är det mer tacksamt att försöka förklara att man är lajvare också -- levande rollspel tycks inte vara lika svårt att greppa som re-enactment/living history/vad-man-nu-ska-säga...

/Vix (som på sitt C-uppsatsseminarium var tvungen att ihärdigt försvara det faktum att hon stavat lajv..."lajv" i uppsatsen...)

<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Vix Hq</i>

Det är tragiskt, men jag måste erkänna att jag ibland varit "tvingad" att säga "Jamen, jag är en sån där medeltids...filur! Medeltidsveckan i Visby, vet ni!" för att få folk att fatta.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">

Själv var jag "medeltidning" (icke att blanda ihop med "dagstidning") innan jag blev "hobby-viking". Vi har det inte lätt vi! [;)]

I norge er "levendegjöring" gått inn i flere foreninger som standard på det vi driver med, eller bare "jeg driver med vikingtid" eller "jeg driver med middelalder" og folk forstår sånn omtrent hva det er snakk om.

Halvor

Jag ber att få instämma med Henrik. Jag förde en diskussion med några britter ett tag sedan och de gjorde klart för mig att "re-enactment" syftar mer på verksamhet som är fokuserad på återskapande av strider och kampkonster, medan "living history" är mer vardagsliv. Möjligen finns det med ett element av tävlan i re-enactment.

Båda tycker jag dock gör anspråk på att försöka på ett mer eller mindre korrekt vis återskapa historiska företeelser. Live å andra sidan bär inte per definition den betydelsen varför jag tycker det är vilseledande. Live har dessutom en teatral aspekt som tyvärr saknas i princip all "re-enactment/living history".

Ett svensk begrepp på detta kanske inte alls behövs. Själv brukar jag använda "levande historia", för de någon mer insatta, och "återskapa en historisk miljö", för de mindre dito. Dock förstår de flesta inte alls varför man ägnar sig åt detta trots att de själva står där med uppspärrade ögon och stora leenden. Många tror att det är rollspel, eller "live-rollspel", "sånt där man slåss i skogen", osv. Av dessa anledningar undviker jag alltid floskler och förklarar tydligt vad jag gör.

Vidare identifierar jag inte mitt varande med denna sysselsättning varför jag inte ser nåt behov i att hitta en titel, en "factor", någon som gör eller utför detta. Utan enorma PR-ansträngningar kommer en dylik benämning bara skapa ytterligare förvirring hos publiken.

Däremot tycker jag man utan tvekan ska slänga så många universitetspoäng man har i ansiktet på de som undrar. Det om någon skapar förståelse, då tror de ju genast att det är en form av experiment.

En notis angående stavningen med eller utan bindestreck så återfinns båda stavningar i olika lexika. De flesta brittiska personer föredrar "re-enactment" enligt min erfarenhet.

Gabriel Sandberg

Så vad tycker ni Re-enactmentmuppar om lajv och lajvare?

Ebba

Ebba:

Bra. Det är ju två helt olika saker så det finns väl inga automatiska konflikter där. Många håller väl på med både reenactment och lajv?

/Henrik

Jag pysslar med lite både och. Så för att undvika schizofrent självförakt så gillar jag både lajvare och ri-enackmentfôlk [;)]. Jag tycker faktiskt att de allra flest människor jag stöter på här i livet (alltså som i <i>liv</i>, inte lajvet [:p]) är rätt hyggliga!!! Personligen har jag svårt att förstå mig på boffer-lajvande, utan föredrar <i>roll</i>spelandet, medan jag däremot kan se tjusningen med att slåss med blankvapen i re-enactment-sammanhang. Men smaken är ju som bekant delad!

För mig är lajv skådespeleri, "storytelling" och stämning. Re-enactment, å andra sidan, blir för mig som egentligen inte är med i någon förening mest (efter)forskning och hantverk, vilket jag för tillfället får lov att nöja mig med eftersom dygnet har alldeles för få timmar just nu [hur bär ni er åt, ni som jobbar heltid och dessutom har familj???]...

/Vix.

Henrik: Har sett tendenser till och fått för mig attRe-enactmentare inte gillaR lajvare och klankar ner på dem. Ville bara veta var folk tyckte.=)

Ebb

-Nå, nu har jag nog muttrat en del ibland, men min huvudsakliga inställning är att det är tämligen korkat att som re-enacter se ned på lajvare. Levande eller "olevande" rollspel har alltid varit en stor "intresseväckare" och bistått re-enactment/LH-grupper med nya medlemmar. Min erfarenhet är att minst hälften av alla i de senare grupperna har någon typ av rollspelarbakgrund. Det är när de två "djuren" möts på samma evenemang som problem kan uppstå - och de orsakas i allmänhet av kolsupare från båda sidor. Jag tror att det är viktigt att dra gränsen mellan fenomenen och skilja dem åt - när så behövs - för allas trevnad. Därvid inte sagt att det alltid skall dras gränser. "Wargames" är som bekant ofta bara en omskrivning för rollspel för re-enactmengrupper etc, etc...

/N B