Träslagspurism?

av **Lasse C** » 6 oktober 2006, 09:33

Det kanske är en fånig fråga, men hur pass mycket ”purist” anser ni att man skall vara angående de träslag man använder i sin utrustning – både i stora saker som tältstommar och möbler, och i små saker som knivskaft och andra mindre detaljer?

Tanken kom upp när jag rotade igenom mina lådor i verkstan där jag har bitar av trä som är tänkta till ”småjobb”. Utöver vanliga nordiska träslag som ek, ask, körsbär, plommon, etc har jag diverse bitar av sådant som Purpleheart, Ebenholtz, Pockenholtz (även känd som Lignum Vitae), Black Locust, Pecannöt, Sheoak, Pink Ivory, Tamboti, ett par sorters eucalyptus och lite annat jox. Flera av dem kommer från ställen som ÖHT inte var kända under europeisk medeltid.

Hur strikt anser ni att man bör vara? Skall man strikt hålla sig till sådana träslag som man med säkerhet vet fanns inom ramen för nordeuropeisk medeltid, eller är det tillåtet att smyga in ett ”omöjligt” träslag för att det är vackert?

Nu skall det sägas att jag anser att flera av våra nordiska träslag är sagolikt vackra om de behandlas på rätt sätt! Inte minst våra fruktträd kan lämna mönster som gör att man nästan får en klump i halsen om de är väl putsade och oljade. Det handlar alltså inte om någon värdering av det, utan själva resonemanget.

Exempelvis ett knivskaft eller svärdsfäste av Purpleheart kanske matchar färgerna i mina kläder perfekt – men... skall jag acceptera det?

Ja, ni förstår säkert vad jag är ute efter. Bara en liten tanke så här på fredag morgon…

Lasse C

av **Edvin** » 6 oktober 2006, 09:59

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Lasse C

Det kanske är en fånig fråga, men hur pass mycket ”purist” anser ni att man skall vara angående de träslag man använder i sin utrustning – både i stora saker som tältstommar och möbler, och i små saker som knivskaft och andra mindre detaljer?

Tanken kom upp när jag rotade igenom mina lådor i verkstan där jag har bitar av trä som är tänkta till ”småjobb”. Utöver vanliga nordiska träslag som ek, ask, körsbär, plommon, etc har jag diverse bitar av sådant som Purpleheart, Ebenholtz, Pockenholtz (även känd som Lignum Vitae), Black Locust, Pecannöt, Sheoak, Pink Ivory, Tamboti, ett par sorters eucalyptus och lite annat jox. Flera av dem kommer från ställen som ÖHT inte var kända under europeisk medeltid.

Hur strikt anser ni att man bör vara? Skall man strikt hålla sig till sådana träslag som man med säkerhet vet fanns inom ramen för nordeuropeisk medeltid, eller är det tillåtet att smyga in ett ”omöjligt” träslag för att det är vackert?

Nu skall det sägas att jag anser att flera av våra nordiska träslag är sagolikt vackra om de behandlas på rätt sätt! Inte minst våra fruktträd kan lämna mönster som gör att man nästan får en klump i halsen om de är väl putsade och oljade. Det handlar alltså inte om någon värdering av det, utan själva resonemanget.

Exempelvis ett knivskaft eller svärdsfäste av Purpleheart kanske matchar färgerna i mina kläder perfekt – skall jag acceptera det?

Ja, ni förstår säkert vad jag är ute efter. Bara en liten tanke så här på fredag morgon…

Lasse C
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

Jag är faktiskt av uppfattningen att använda rätt träslag till rätt saker. När jag själv gör vikingatida eller medeltida knivar använder jag våra inhemska träarter och när jag gör ett knivskaft till en annan kniv använder jag med glädje de vackra, exotiska utländska träslagen. Tycker att det är en trevlig detalj, även om det är bara jag som ser det. Jag vet ju om det.

av **my_mmy** » 6 oktober 2006, 11:07

tja, du.

For min del bor jag ju sa himla langt borta att tex vanlig furu ar nagot helt annat an skandinavisk furu. Och bara tanken att fa fatt pa 'vanliga nordiska traslag' involverar dyr frakt, hysteriska tjansteman fran MAF och annat. Sa jag gor som sa att jag tittar pa egenskaperna av det ursprungliga traslaget, och forsoker hitta nagot har med liknande egenskaper. T.ex. forutnamnda furu ar vardelos har, vi har Pinus Radiata som vaxer till full storlek pa tjugo-trettio ar - och ar alldeles for mjukt for vad ens furu var anvant till.

Men nu ar ju mina omstandigheter helt annorlunda. Dock tycker jag att det ar en intressant fragestallning i sig sjalv - varfor anvandes ett visst traslag till just knivskaft, t.ex? Vad for egenskaper hade det, och varfor var det attraktivt? Det kan ge en annan forstaelse av hantverkarens kunskaper.

/maggie

av **griskroppen** » 6 oktober 2006, 11:19

Jag skulle nog satsa på "rätt" träslag, enligt "brun ända in"-regeln.
Särskilt om det främmande träslaget är uppseendeväckande vackert,
eftersom det då sticker ut mer än ett mer vardagligt träslag.
Om bomullskalsonger, som oftast inte ens syns, går bort så...
Jag har redan smällt alldeles för mycket pengar, och framförallt
tid, på att göra snygga grejer som sedan visar sig vara "fel" i
något avseende.

Själv nojar jag om ifall jag skall våga använda plommonträ i knivskaft.
Hmm... Undrar om det är europeiskt plommonträ, eller nåt importerat?
(I värsta fall doftar det iallafall fantastiskt gott när man eldar
med det.)

av **Edvin** » 6 oktober 2006, 11:22

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by my_mmy

Men nu ar ju mina omstandigheter helt annorlunda. Dock tycker jag att det ar en intressant fragestallning i sig sjalv - varfor anvandes ett visst traslag till just knivskaft, t.ex? Vad for egenskaper hade det, och varfor var det attraktivt? Det kan ge en annan forstaelse av hantverkarens kunskaper.

/maggie

<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

I och för sig, om man ser på historiskt återskapande så är den absoluta majoriteten av knivskaft (vikingatida, det är det jag har sett mest på orginal) mycket, ehrm, fula. Jo, faktiskt. Funktionen är på alla sätt satt över estetiken och då spelar det knappast roll om träslaget är vackert, vilket det i många fall inte är. Det verkar som man har tagit vad som har varit i närheten, yxat till och bankat in tången i. Inte så mycket mer. När jag tillverkar en kniv vill jag ju att min hantverksglädje lyser igenom i både materialkomponeringen och utformandet.

Skulle jag göra en "replika", vad det nu innebär, hade jag fått en kniv som jag absolut inte skulle vilja använda, än mindre visa.

Bild

Knivskaft från Gotland, vikingatida.

av **my_mmy** » 6 oktober 2006, 11:31

men ar det nagon trend i traslagen? Eller ar det verkligen vad som helst? Jag vet sjalv ingenting om just vikingatida knivskaft, det var mer en allman fundering. Men nar vi byggde en Osebergs vavram, sa var det ju intressant att se just pa traslagen och deras egenskaper. Viktat da mot vad som fanns att tillga.

I motsats da skulle man ju kunna ga ut i verkstan och dra till ett knivskaft av en overbliven bit manuka, t.ex. om det verkligen bara valdes fran vad som fanns tillgangligt. :-)

/maggie

av **griskroppen** » 6 oktober 2006, 13:49

De senmedeltida knivar som draggades upp ur det londensiska
diket hade i, ah..., 75% av fallen skaft av buxbom, om jag
minns rätt. Det fanns också en del med skaft av fruktträ,
men de var i minoritet. Källa: Ja, i någon tråd om knivskaft,
har jag för mig :-)

Testikeldolken är väl ett exempel på att form har fått kosta;
kanske inte på bekostnad av funktionen, men ändå tagit dyrbar
hantverkstid i anspråk. Eller har "testiklarna" verkligen
någon funktion som inte uppfylls minst lika bra av en platta
eller parerstånd? (Oj. Jag låter den felstavningen stå kvar,
men jag försäkrar att den inte var avsiktlig.)

av **Sternschild** » 7 oktober 2006, 00:33

Om jag inte minns fel finns det ett antal prylar tillverkade av långväga material. Pokaler med stomme av kokkosnöt, narvalständer etc Eller varför inte den hos oss förekommande bärnsten som i andra delar av europa var en fantastiskt exclusiv dyrbarhet. Exotiska och vackra material har alltid varit handelsvara även som råmaterial. Tycker nog du kan använda lite vad du känner för Lasse. Så länge det inte är iögonfallande lättidentifierade material från okända världsdelar. Är det någon som blir upprörd över inläggningar av purple i ett skaft är det deras problem.

av **Karin** » 7 oktober 2006, 08:01

Jag förstår inte riktigt varför man skulle använda andra träslag än de faktiskt använde på den tid och plats man vill rekonstruera. Naturligtvis beror det på tillgång, jag har t.ex. väldigt svårt att få tag i narval (inte ett träslag, men i alla fall) och buxbom är lite krångligt det med. Men när jag nu anstränger mig att ha linne och ylle i mina kläder istället för bomull och fleece så förstår jag inte varför materialets autencitet helt plötsligt skulle bli ointressant bara för att jag går in på en annan slöjdform. Jag menar inte att alla ska tycka som jag, för vi har alla olika sätt att återskapa och olika syfte med det.

Karin

av **my_mmy** » 7 oktober 2006, 08:57

tja, det beror val lite pa vad det ar man ar intresserad av. Allt ar ju en skala, inte sant? Visst ar det purjo att kopiera en specifik kniv, till exempel. Och om man bara vill ha en kniv, sa ar ju det ok. Men om man nu ar intresserad av knivsmedens kunskap, och att aterskapa den, snarare an att ha en perfekt kniv? Da ar man ju intresserad av de tradslag man valde, och varfor. Och man kanske vill testa teorier; ar en viss egenskap i ett traslag battre an ett annat? Tank pa kalligrafer, till exempel. De kan kopiera ett dokument ner till sista punkteringen, men nar de gor nya dokument, med plausibla texter, och gor de val av farger, illumineringar, rubriker och dylikt som ar 'ratt', da har de forstatt konstarten och aterskapar nagot helt annat an sjalva dokumentet.

Sen ar det ju naturligtvis sa att man far valja sjalv om man da begransar sig till enbart de traslag vi vet fran arkeologiskt material att man hade, om man vill kasta natet till det man kanske kunde ha fatt tag pa (typ kokosnoten da), eller om man vill ga langre ut i varlden. Jag lagger mig inte i andras val, aven om jag uppmuntrar folk att gora informerade beslut. Om man vet att traslaget i fraga kommer fran Brasilien, och att det inte fanns en chans att en Vikingatida knivsmed hade tillgang till det, och anda valjer att anvanda det for att det ar vackert/har liknande egenskaper som ett annat/man rakar ha en bit pa hyllan/det kostar en tiondedel av vad det 'riktiga' traet kostar sa ar det val upp till var och en.

/maggie

av **Kmihan** » 8 oktober 2006, 21:40

Tycker också att man bör hålla sig till de material som fanns där och då, annars blir det ju inte det som man vill att det skall bli, eller? Men sedan fanns det ju undantag även då med att man hade fått tag i olika saker men det finns ju mer eller mindre omöjliga material och det är ju inte att jämföra med material som inte var vanliga men ändå var teoretisk och praktiskt möjligt att på något vis komma över.

av **grylen** » 8 oktober 2006, 23:16

Av erfarenhet känner jag bara att det är lite tragiskt när man får till någon replik av "fel" trä eller material. Hade jag lagt ner samma jobb och lyckats lika bra i "rätt" material hade jag stoltare kunnat visa upp det utan käbbel om vart "de" skulle fått det ifrån.
Dock, som exempel när jag gjorde pilbågsnockar. Utskärda vikingahuvuden av indisk vattenbuffelhorn. Man skulle kunna ha importerat det tyckte jag, med sidenvägen och allt.
Bara det finns en rimlig tanke och inte "det skulle kunnat ha flutit iland en stam från Sydamerika."
Dock gör jag nockar i älghorn numer. Och min testikeldolk med mörkt trä från Sydamerika får ligga i källarfönstret.
För övrigt finns det nästan "exotiska" träslag som är inhemska om man vill ha lite udda. Idegran med sin mörka kärna är stenhårt och fantastisk vackert, masur osv.
Ovanstående hjälper ju inte Lasse C då som har träslag liggande. Jag känner för din tanke Lasse, men själv skulle jag inte vandra den vägen igen.

av **Lasse C** » 9 oktober 2006, 06:51

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by grylen

För övrigt finns det nästan "exotiska" träslag som är inhemska om man vill ha lite udda. Idegran med sin mörka kärna är stenhårt och fantastisk vackert, masur osv.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"> Jo, jag var som du märkte inne på den tanken. Och visst är det så att utseendemässigt finns det inhemska träslag som fyller alla estetiska krav man rimligen kan ställa.

Jag var mer inne på hur långt det är rimligt att gå i "import" och det fortfarande känns OK. En del av de exotiska träslag jag tänker på (och som jag har bitar av) är afrikanska, t ex. Elfenben (jo, jag vet att det inte är ett trä - tack så mycket) har jag t ex inte, men väl ebenholtz!

Men visst, det som känns bäst är ju alltid att göra något som mycket väl kunnat accepteras utan höjda ögonbryn om det kunnat föras bakåt genom tiden.

Lasse C

av **Varg** » 9 oktober 2006, 08:11

Jag skulle nog, lite beroende på period, anse att mellersta europa och norröver är OK att gå.
Även medelhavsområdet och kustländerna såklart.
Men frågan är då vad man får för träslag som skulle göra det värt besväret att skicka iväg en långbåt för att hämta hem eländet.

När man ser de där vikingatida skaften så slutar jag att skämmas för min handsmidda kniv med egenhändigt täljt skaft som inte blev den mest estetiskt tilltalande kreationen, men likväl en funktionsduglig historia. Nu kommer jag inte för all min värld ihåg vilket träslag jag hade till skaftet. Jag tror det var körsbär. Men det är inte särskilt rött av sig...

Martin Varg Zetterman

av **Lasse C** » 9 oktober 2006, 12:50

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Varg

Men frågan är då vad man får för träslag som skulle göra det värt besväret att skicka iväg en långbåt för att hämta hem eländet.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"> Nu tänkte jag kanske mer i termer om färdiga produkter som förts hit via handel, då, men jag förstår tanken.

Körsbärsträ kan ha olika nyanser, för övrigt. Beror på individuellt träd, trädets ålder, vilken del av virket, och hur det behandlats. Jag hade fram tills för några år sedan ett litet förråd av körsbärsrot, som hade en underbar, mörkgyllene lyster, till exempel.

Lasse C

Träslagspurism?

Träslagspurism?

Vilka är online