av Anna-Carin » 5 maj 2006, 11:34
Peter,
En rya är en väv med lång lugg (oftast bara på ena sidan), se citatet nedan om ordets ursprung. Traditionellt görs den genom att man snor garntofsar (nockor) om varpen här och där under vävandet, alltså i princip samma sak som en orientalisk matta fast luggen är längre och man gör fler inslag mellan nockorna för att den inte ska bli så tät och stabbig. Under 1900-talet har man fuskat och köpt en bottenväv som man sedan har "broderat" nockor på.
Sarah,
Här är lite av det Anna-Maja Nylén skriver om ryor. Hennes bok brukar finnas på bibliotek så det kan vara värt att titta i den om du vill veta mer.
De ryor som finns bevarade är i regel 150-200 cm långa och 120-150 cm breda. (Vad jag förstod är de äldsta bevarade från 1700-talet.)
<i>Rya är språkligt sett besläktat med ord som ragg, engelskans rug, hårig matta och tyskans Rühe, pälsverk, och detta tyder på att vi här står inför en företeelse som är mycket ålderdomlig. [...] Ryan användes med luggen nedåt, då dess värmande egenskaper bäst tillvaratogs. Lugg- och nocksidan var således undersida och den släta sidan översida eller rätsida. [...] Ryor har bottenväv, som kan vara utförd i lin, hampa, ull, bomull, nöthår eller blandningar av dessa material. Luggen eller nocken är av samma garnslag eller av trasor, harull, fölull, hundull eller getragg.</i>
<i>Ryan används numera som matta eller väggprydnad, men var ursprungligen sängtäcke. Ännu på 1500-talet var den allmän i alla samhällsskikt. På kronans slott fanns gradering av ryorna för olika tjänstefolksgrupper och för herrskap. Under loppet av 1500-talet började det vadderade täcket att från kontinenten sprida sig till Sverige. Under 1600-talet kom det i allmänt bruk hos herrskapsfolk och i begränsad utsträckning i landsbygdsmiljö under 1700-talet. I Skåne hade man redan på 1600-talet liksom i Danmark accepterat den dunfyllda dynan. Ryan levde dock kvar i borgerlig miljö men då som prydnadstäcke. Hos bönderna fortsatte ryan att vara täcke med praktiska funktioner fram till 1800-talets slut, framför allt i Västsverige samt i Östsverige från Blekinge i söder till Uppland i norr.</i>
Hon skriver också om gamla omnämnanden av ryor, första gången en rya nämns i ett inventarium är 1444 för ärkebiskopssätet på Arnö.