kokkärl i keramik

[Wobbeke]

hej folket!
efter en hel del kollande runt här så valde jag att helt sonika göra en ny topic.
det finns flera mycket intressanta trådar här inne om grytor och kokkärl, men jag ansåg att ingen riktigt handlade om det jag undrar. så för att inte dra iväg med en tråd åt ett hål som inte var "trådskaparens" önskan så skapar jag en ny.

Min tidsepok är tidig medeltid och jag vill göra ett kokkärl i lera. är även intresserad av resten av medeltiden.
När började man använda drejskiva i sverige?
vilken lera var mest använd till matlagningsredskap? lergodslera eller stengods?
när börjar man använda glasyr och isåfall är det någon som har ett hum om ifall den hade någon färg eller var genomskinlig?
jag blir även glad över bilder på kokkärl från typ 1000tal till 1400tal och absolut om ni råkar sitta på några lustiga bilder som anknyter till ämnet.

de flesta som rekonstruerat keramikkärl verkar ha använt lergods, men varför? fanns det mer lergods och var det lättare att få tag på än stengods under medeltiden?
om någon hrä har gjort en kruka får den gärna berätta hur denne har gjort. drejjat, ringlat m.m.
jag uppskattar all info, annars får jag exprimentera och eftersom det ofta innebär misslyckanden så vill jag härmed välja den lätta vägen!

ha det bra
Mvh Mia Wobbeke

[kraka]

Det finns inte stengodslera i Sverige, förutom Skåne, så det är naturligt att de var i lergods. Drejskivan liksom glasyrer kom hit på 1200-talet. Glasyrerna var transparenta,rödbruna, bruna, grönbruna och gröna. Lågbränd oglaserad keramik är det bästa till kokkärl.
1000-1100-tal = ringlad svartgods
1200-1400-tal = drejad svartgods, trebensgrytor
1300-1400-tal = drejade och glaserade trebensgrytor (glaserade insidor)
Följer du detta så blir det inte helt fel. Har tyvärr inte några bilder tillgängliga för tillfället, kanske kan jag ordna det senare.
Lycka till!

[Peter]

Har jag fel för mig om jag påstår att stengodsföremål absolut funnits under "medeltiden", även norr om Skåne? Är det inte främst fråga om tidsperiod?

[Ny Björn]

Nja, jag skulle säga att det främst är en fråga om ökad tillgång via import av färdiga kärl.

/N B

[Arild Krake]

Keramikkärl ska blötläggas innan man lagar mat i dem. Annars spricker de har jag hört. Jag har bara lagat mat i keramikgryta en gång och då kände jag inte till att de skulle blötläggas och grytan sprack.

Ludvig

[Pernilla Leijonhufvud]

Det är väl samma sak som med en modern Schlemmertopf-lergryta, gissar jag! Den måste också blötläggas innan man stoppar den i ugnen. Fast jag har för mig att efter första gången behöver den inte ligga i blöt riktigt lika länge, vet någon om det är samma sak här?

Jag har inte gjort just något kokkärl, men jag har gjort "vanliga" kannor och krus i ringelteknik. Det är väldigt lätt och går att få väldigt snyggt om man lägger ner lite tid. Dessutom har man kontroll över form och tjocklek redan från början, till skillnad från drejning, som kräver tid att lära sig. En annan fördel (om jag nu minns rätt från min gamla keramikkurs) är att man inte behöver göra färdigt hela kärlet i ett svep; man kan ju t.ex. bygga upp halva, och sedan täcka över med fuktiga dukar och plast tills man har tid nästa gång. Men man måste såklart vara väldigt noga med att foga ihop segmenten ordentligt.

[Johan Käll]

Vi gjorde ett 'fälttest' å lagade god frumenty ute i buskarna. Enligt någon var knepet att inte ställa på en kall gryta utan att värma den lite sakta. Vi kan också meddela att den blir het... väldigt het. vi fräste även fläsk i den.

Det finns några intetsägande bilder på vår hemsida, grytan är en vanlig modell köpt på medeltidsmuseet i Stockholm.

www.dalath.com/ab

Johan, Albrechts bössor

[Admin]

Enligt "Jim the Potterer", som är Company of St Georges konsult för keramik, måste man blötlägga keramik innan det används för matlagning. Man kan också förebygga sprickor i keramiken genom att olja in, eller tillaga någonting fett i kärlet. Han rekommenderade mig att svepa in mitt kärl i oljiga dukar och lägga det i ugnen på svag värme, för att göra det mer stryktåligt.

Stengods förekommer redan under tidig medeltid, och är importerat i Norden. Under 13-1400-talen är stengods det absolut vanligaste kärlen att dricka ur, men inte att laga mat ur. Då kommer de (i Östersjöområdet) från de tyska länderna.

/Henrik

[Wobbeke]

tack så mycket för er hjälp! fortsätt skriva om ni hittar något mer spännande, nu skall jag kila ner i keramiken och vara productiv! har turen att bo ovanpå en hel keramiklokal. jo jag kna tänka mig att kärlen bli bra varma, ett prov jag gjorde höll värmen ett bra tag efter att det hade kommit ut ur ugnen. jag återkommer efter jul och berättar hur det gått. hade tänkt prova kärlen genom att elda lite i järnspisen hemma,eld inomhus= slipper gå ut.
tack igen för all er hjälp.

[Mia]

Man kan magra leran genom att baka in sand i den, som armering typ, och det gör den lite hållbarare (eller nutidsfubba och köpa med chamotte i). Men jag har faktiskt aldrig kollat om de hittade inhemska keramikkärlen är gjorda så. Har någon annan koll på det?
En annan bra sak att tänka på när man ska laga mat i keramikkärl är att inte hänga dem över elden tomma. Är de mycket blötlagda innan är det inte så nödvändigt, men är de lite torrare (bråttom, hungrig) ska man ha lite vatten e.d i botten när den hängs/sätts över elden. Jag har aldrig provat med glaserade grytor, så jag vet inte hur det gäller med sådana.
Mia

[Björnidet]

det här var ju intressant, går en keramikkurs nu och det här forumet verkar vara en aldrig sinande källa till inspiration[:)]. Ifall man ska låta det blötläggas så borde väl lergods vara bättre i och med att det suger åt sig vatten lite bättre, har jag för mig, Stengods är väl nästintill vattentätt, dvs det borde ta mer tid (kanske var det du menade med lågbränd, jag är inte så haj på alla termer[:p].)
Men hur lång tid handlar det om?

Johan, var er gryta glaserad på både insidan och utsidan? ifall det fungerar vore ju det en välsignelseför diskningen.

Ha det bra allesammans, Björn

[Mia]

Björn, Jo det var just det med att vi i Sverige mest har lergods (se inlägg ovan) som gör att man bör blötlägga. Stengods klarar sig bättre. Lågbränd betyder att leran inte vart uppe i så hög temp. vid bränningen.
Och sen kom jag på en sak till, som gör att grytan kan hålla längre; när maten är klar och grytan kokhet, sätt den inte direkt på kallt underlag som gräs, jord o.d.

Mia

[Björnidet]

Aha, tack! Man brukar väl dock bränna stengods i högre temperatur menade jag, och lågbränd, ja, du förstår, jag trodde att lergods skulle vara bra. Men då tror jag att jag försöker mig på en insideglaserad trefotsstengodsgryta med mycket chamotte i (phew).
Tack för hjälpen alla, Björn

[Peter]

Jag får svara för Johan här, eftersom jag var med vid "försöket": Grytan var glaserad på insidan, men inte på utsidan.