av Matti » 10 november 2006, 18:34
Gerry, visst, allt är möjligt, men inte sannolikt. Det har mig veterligt inte hittats mer än en hjälm i Norden från vikingatid. Det har hittats ett par i Storbritannien tror jag dock.
Många vill gärna tro "lite grann" på hornen, då det skulle vara lite "häftigt". Precis som många som mest sett fantasy tycker att nog kunde det väl finnas dubbelyxor, i varje fall "lite grann".
Nu finns inga belägg för det ena eller det andra. Såvitt jag vet så är det hela en nationalromantisk skröna, inte osannolikt influerad av fynden av de behornade bronsåldershjälmarna. Dessutom trodde man ju fordom, I vart fall under 1600-1700 tal att hällristningarna gjorts av vikingar och på hällristningarna förekommer figurer med... just det... horn på hjälmarna!
Under arkeologins och fornforskningens barndom blandades således sannolikt intrycken och även efter att Thomsen lagt fram treperiodssystemet så levde den vackra illusionen kvar hos nationalromantikerna.
På bronsåldern verkar man ha varit "het" om man hade horn på hjälmen, åtminstone bland vissa folkslag, som Sardinierna, som även kom att tjänstgöra i Egyptiska armén.
Från folkvandringstid och vendeltid finns avbildningar på hjälmbleck av krigare med vad som kan synas vara horn på hjälmarna, men vid närmare inspektion verkar dessa horn vara stiliserade fåglar, kanske av Odens två korpar. Krigarna kanske inte finns i sinnevärlden. Kanske är de Einhärjare.
Ingen annanstans, i fyndmaterialet, i skriftliga källor eller i avbildningar från perioden, vare sig de kommer från kontinenten eller från Norden, finns hornförsedda hjälmar. De hjälmar man brukade, bar reminicenser av de typer av hjälmar som bars i den senromerska armen, antingen Spangenhjälmar eller halvsfäriska hjälmar med en ås som gick från näsa till nacke.
Tydligen så verkar våra förfädrer anse att skulle man ha hjälm skulle den funka också. Man verkar inte ens haft hjälmbuskar på dem. Det är intressant att ser man på de antika grekerna och de äldsta romerska hjälmarna had man gärna fjädrar, plymer och tagelkammar, delvis för att se mer stor och tuff ut. Men detta bruk försvann med tiden, Centurionerna var de sista som verkar ha burit en sådan prydnad på hjälmen och de försvann tydligen under 200-talet efter Kristus. Romarna var hårda praktiker i det mesta.
Romarna var "trendsättare" vad gäller militärutrustning både under och efter Västroms fall, och om de körde utan hjälmprydnad, så körde varje modemedveten krigare med självrespekt utan hjälmprydnad. Vikingarna var inte isolerade från omvärlden. De visste mycket om och var väl medvetna om vad som var inne på kontinenten och i Öster. Och de ville inte vara sämre.
Det betyder dock inte att jarlar och kungar inte skulle piffat upp sina hjälmar om de ville det. Det gjorde det med säkerhet. Men det rörde sig inte om att sätta saker på hjälmen, utan det gick fortfarande i romersk anda ut på att förgylla hjälmen, och kanske ha ansiktsmask på hjälmen, något som kan vara nog så skrämmande, om inte mer, än horn.
Att kämpa mot någon bakom en metalmask, kan vara nog så påfrestande. Du kanske har bättre blick för vad som sker, men när du inte kan se din motståndares ansikte, så får du också svårare att läsa denne och räkna ut vad han eller hon skall göra och inte heller kan du avgöra personens sinnestämning. Allt du ser är en skinande mask på en skinande hjälm, du kunde lika gärna kämpa mot en staty eller en gud.
Personligen skulle jag nog tyckta att personen med horn var lite jobbigt kaxig och förtjänade smörj, men jag skulle nog bli orolig av att behöva slåss mot den "omänsklige"v bakom masken.