En troligare tolkning för splinten är arm eller benskydd. De bars sannolikt av en beriden person och benen blir lite extra utsatta då.
Vendel/Valsgärde materialet bär tydliga spår av att vara mer eller mindre rip-offs av senromerska, speciellt byzantinska modeller, men dekoren har blivit nordeuropeisk. Under romersk järnålder och folkvandringstid så var kontakterna mellan Norden och den romerska världen stundtals livliga och mycket tyder på att nordiska krigare varit i södern vid flera tillfällen och både deltagit i plundringståg mot romarriket samt tjänstgjort för kejsaren. Lite av en föregångare till Varjagergardet.
Herulerna, den omnämnda folkgrupp som verkar ha haft på fötterna när de skröt om sin nordiska härkomst (och kanske rentav var en grupp som upphöll kontakterna) till skillnad från Goter och andra wannabees misslyckades visserligen med att skapa ett eget rike (För mycket bördstolthet kan ha varit en bidragande orsak) men de som blev kvar under det byzantinska rikets beskydd blev en synnerligen värdefull styrka under krigen på 500-talet, bland annat under Belisarius. De aggerade ofta som kavalleri men vid minst ett tillfälle satt de vant av hästarna och stormade en kulle till fots.
Vid 550-560-talet verkar de direkta kontaktvägarna mellan norden och byzans ha strypits, förmodligen av invandrande grupper som Avarerna, och nu kom även det heruliska kavalleriet att förtyna, kanske för att nya nordiska "rekryter" inte kom igenom så lätt. Men minnet bevarades bland stormannagrupper i norden där man sökte återskapa en egen version av kejsarrikets härlighet.