Historiska världars forum

Hej!
Min far och hans vän har beslutat sig för att tillverka en vikingastridsyxa, bredbladig yxa (typ M) till mig och jag vill ju givetvis ha det så historiskt korrekt som möjligt. Därför undrar jag om någon har koll på följande frågor:

Använde man sig av två olika metaller i yxorna på vikingatiden, ett mjukare järn som största delen av yxan består av och en hårdare för att bevara skärpan längst fram som på moderna yxor? (Minns inte vad metoden heter)

Hur långt skaft är brukligt? Är det verkligen likt skaftet som de visar på historiska museets film om yxor? Och vad är det som säger att de var så långa i så fall, finns några fynd eller samtida avbildningar som lisar på längd?

Vilket träslag användes i skaften? En stridsyxa måste ju tåla endel...

Tack/ Kerstin

Yxan var mest troligt stålad med ett invällt eggstål, smidesjärn var dyrt men stål var ännu dyrare.

Jag har ingen aning om vad källorna säger om valet av träslag, d.v.s. fynd, litterära källor och så vidare. Om man utgår från träslagens egenskaper, så borde man dock kunna komma med en kvalificerad gissning i alla fall. Att lövträ användes är uppenbart - barrträ har på tok för dålig hållfasthet. Ask är det uppenbara valet; segt, rakvuxet och förhållandevis lätt att komma över (och ännu lättare på vikingatiden). Vill du komma in i den avancerade klassen, skulle jag dock rekommendera apel eller ännu hellre syrén. Syrén är det hårdaste av de allmänna träslagen i Sverige och därtill mycket segt. Dessutom blir det otroligt vackert efter omsorgsfull polering. Nackdelarna är att det är tungt och inte så lätt att få tag på. Vet någon om syrén fanns i Norden under vikingatiden?

Nå låt se nu

Ps M är en riktigt elak yxtyp men för att komma till sin rätt så måste den följa originalens mått. Det vanligaste felet folk gör är att smida själva bladet för tjockt vilket resulterar i ett utmärkt slaktredskap - yxan ger ett ruskigt förstahugg men sedan orkar man inte få upp den igen. På originalen är själva "bladet" bara några milimeter tjockt medan eggen är desto tjockare - det är därför som man allt som oftast ser hål i jordfunna stridsyxor.

Skaftet bör nog göras i ask ja, syren torde inte ha dykt upp i Skandinavien förns under senare perioder - i bästa fall med klostren, annars betydligt senare. En Ps M är menad att vara sin tids pansarbrytare - den som vill ha en närmare beskrivning får ta en kik på Bayeux-tapetens stridsavsnitt...
På tapeten hittar du även utmärkta förebilder för skaftlängd, t.ex. [url="http://www.angelfire.com/rnb/bayeux_tapestry/ckingharold.jpg"]här[/url].

Man behöver inte ha speciellt mycket empati i blodet för att tänka sig in i den "lätta" förändring som normandernas stridsmoral genomgick när deras första kavallerichock bokstavligen strimlades av Guðinasons glada huskarlar - moderna experimenthugg har visat att det är rätt många ton per egg-centimeter som kommer farande vid ett fullt genomhugget hugg... SLAFS!

/N B

Själva eggstålet välldes direkt på ämnet, och inte som i dag att man först klyver upp en skåra som stålbiten sedan läggs ned i. svårt att förklara men så giorde man uppenbarligen.

en polare till mig sa att yxans skaft ska gå till hakan ungefär, kan du lägga upp lite bilder när den e klar?

Låter intressant! Har du några mer ingående källor på hur smidestekniken går till? Böcker eller liknande.

lars enanders bok klassiskt järnsmide, där smider han lite grejer från mästermyr kistan
sedan föreslår jag att du kollar runt på antracit.net ett mycket bra smidesforum, där diskuteras det säkert.

god jul

Hallå!
Länken du angav verkar jättebra!(Antracit.se är addressen inte antracit.net) Har fått kunniga svar som du kanske sett... Denna sida rekommenderar jag alla som vill veta mer om tekniker för smide.

God jul alla!

Nyfiken undrar vad "Typ M" refererar till, har du en länk till någon bild?

Typ M refererar till Jan Petersens typologi över vikingatida yxor - den löper från A till M.
Typerna L & M är tämligen lika, det är snarast storleken som skiljer dem åt, hos Ps M:an är möjligen bladen generellt högre i förhållande till längd men det är som i alla typologier fråga om en glidande skala där gränsen flyter. P.g.a det så är det svårt att avgöra om den [url="http://www.historiska.se/collections/veckansfynd/vfynd_img/vfyndbig072005_02_stor.jpg"]här[/url] yxan verkligen är en M, men du får i vart fall en känsla för dess karaktäristika.

/N B

Det är väl lika bra att ni laddar ner boken sä det blir lite lättare att förstå.

När ni kommer till denna sidan,
http://stud.imma.dk/nils.anderssen/norskesverd.htm
Höger klicka och spara som på länken som finns där.

Ja - jisses - det var ett vällovligt initiativ - men hur är det med upphovsrätten?
Får man lägga ut hela verk i fulltext så där - ens om de i princip tillhör det arkeologiska världsarvet. Här i Sverige har jag för mig att skyddet gäller i 70 år efter författarens död...

Nå i alla fall - läs den för hela friden, även om vissa delar är föråldrade så tillhör Petersens typologier fortfarande ryggraden i skandinavisk vikingatidsforskning!

/N B

Tja "de norske vikingesverd" kom ut i 1919. Spør du meg har copyrighten gått ut for lenge siden. Aner ikke hvem som har opphavsrettighetene, men petersen er død for lenge siden...

Halvor

Mja, jag funderade mest - har ingen aning om hur det är i Norge men om det varit i Sverige så hade vem-som-nu-äger-rättigheterna kunnat hävda sin rätt fram till 2037 - Petersen dog 1967 om jag inte minns fel. Fantastisk man förövrigt - en sann fornforskare i en tid då man kunde och fick ägna sig åt artefakter för artefakternas egen skull... (snyft).

Ladda hem som sagt!

/N B

Eftersom boken inte längre finns tillgänglig på ovanstående adress så har vi lagt upp den på vår hemsida också. Ni som inte redan har den, passa på att spara en suverän bok om vikingasvärd!

[url="http://gutniskagardet.se/Forskning/De%20Norske%20Vikingesverd%20-%20Jan%20Petersen.pdf"]De norske vikingesverd[/url] av Jan Petersen