Statistik: Postat av Thomas Svensson — 8 mars 2009, 06:08
]]>
]]>
Statistik: Postat av Thomas Svensson — 4 mars 2009, 11:11
]]>
<hr height="1" noshade id="quote"></font id="quote"></blockquote id="quote">
Oftast utser vi vinnande sida genom att befälhavaren klunsar innan slaget. Då får man bort tävlingshetsen och alla accepterar ett utslag av klunsning.[:)]
Den som gör battlescriptet får försöka att styra in så att den förlorande sidan hamnar i ett rejält underläge Så att förlusten kommer på ett naturligt sätt. Det kan ibland vara lurigt att förutse exakt vad som kommer hända men det brukar lösa sig. Ett exempel när den tilltänkta förlorande sidan höll på att vinna är filmen som Johan Käll lagt ut på Ystad Battle 2008. Som ni ser blir vi i Carnis, inklusive mig själv, ner slaktade när vi går över barrikaden. Som tur är hade vi några knektar som inte rusade in i döden lika snabbt...
Det brukar hursomhelst lösa sig. Det viktiga är att deltagare och publik har kul och att det är säkert.
Statistik: Postat av Thomas Svensson — 21 oktober 2008, 12:14
]]>
För att komma till det jag vill säga. Härkamp är roligt, jätte roligt faktiskt, när man inte vet nåt annat och när man inte har en tillräckligt bra utrustning.
Numera efter att läst den här diskussionen och fått lära mig mer om HEMA tycker jag att härkampen inte riktigt duger.
Såklart borde olika rustningar ge olika mycket skydd. Jag menar med ett sånt system så kan det löna sig att i princip vara rustningslös, man blir smidig och kanske kan plocka ner riddarna, men man dör också av mindre smällar. Medan riddaren blir segare men överlever det mesta, detta låter helt naturligt för mig.
Problemet i denna diskussion ligger i att vissa tror att Lord Nelle och Matti vill ta härkampen och göra om den, vilket de inte vill. Men varför inte försöka konstruera en ny stil, precis som Lord-Nelle säger, en blandning mellan härkamp och HEMA.
Nu är jag en stor nybörjare och kanske inte har så mycket att säga till om, men den ideén om en ny slags stil tycker jag låter lysande, för jag älskar att få känna av hur det kunde varit på ett fält på vikingatiden, och jag vill också lära mig HEMA som känns lite mer realistiskt.
Statistik: Postat av Joar — 26 augusti 2008, 21:26
]]>
Det är inte viktigt att slå danskarna eller någon annan, det är irrelevant i det stora hela. Men visst har det en del att göra med att det är kul! Men jag tror att om något blir en sport, så fossiliseras saker och ting, eftersom reglerna måste vara lika. Och ju större sport, dessto jäkligare att ändra regler.
Man kan exempelvis ta utvecklingen av de olika strids och självförsvarsdiscipliner som kom österifrån till Europa under 1900-talets första hälft, och hur de kom att bli sporter. Men i och med att de blev sporter, så började vissa element försvinna och förvanskas, så en del inte längre är vad de ursprungligen var, tekniker för självförsvar och strid.
Därför har också nya former uppkommit, som Wing Tsun, Practical Tai Chi Chuan, Kempo Krav Maga och liknande som fokuserar på praktist självförsvar, inte på sport.
Därför är jag inte så intresserad av att träna de flesta kampsporter, då de handlar om att tävla, utan det jag tränat är självförsvar, där vissa tävlingsmoment finns, exempelvis pushing hands inom Tai chi. Men pushing hands är en metod genom vilken man lär sig känna och läsa motståndarens kraft och kraftrikting, samtidigt som man lär sig balansbrytning och sensitivitet. Det är en praktisk del av träningen för att använda practical tai chi i självförsvarssituationer, och en förbaskat effektiv sådan. Nå, det var lite off topic, men jag tror att det förklarar lite hur jag orienterar gentemot blankvapenstrid. Jag är inte intresserad av en kampssport så mycket som en stridskonst eller självförsvar.
Statistik: Postat av Matti — 20 augusti 2008, 18:03
]]>
Men, det är klart det KAN hända att de som 'ska förlora' vinner. Det är inte lätt att se hur hela striden går när man är kioncentrerad på att slåss på sitt frontavsnitt. Händer det så händer det å det är ju inte hela världen.
För övrigt är ditt Pattoncitat ett av mina favoriter
Johan käll
Albrechts Bössor
www.albrechts.se
Statistik: Postat av Johan Käll — 20 augusti 2008, 16:10
]]>
Matti: Att du skrev ovanstående fick mig att tro att du såg 50/50 på det som sport, där Johan Käll hela tiden har poängterat att de vill återskapa historia före sporten. I diskussionen om Eketorp så drog jag slutsatsen om att Lord Nelle tänkte likadant. Jag kan ju ha misstolkat.
Jag är helt på att testa helkropp i linje men då kommer nästa problem med långa vapen. Själv föredrar jag 1h-spjut och sköld men kan dock se en orättvisa <u>mot</u> svärdet som i verkligheten skulle kunnat åsamka mer skada på ett skaft än vad ett bluntsvärd kan. Ett avbrutet 2h-spjut är ju inte så tufft att anfalla med. Vi har faktiskt kört lite buckelregler (allt utan huvud) på linje på Ranernas träningar ibland och det har varit kul för att få lite perspektiv.
Angående scriptad strid så tycker jag att det låter som en del shower man varit med om förutom att slutet inte är avgjort före utan det är striden som gör det. Hur fungerar det om slutet är uppgjort men den förlorande sidan egentligen slår ihjäl vinnarna under den oscriptade striden? Tar man inte sina träffar då oavsett om dessa är riktiga och realistiska eller är slutet anpassningsbart ändå? Låter intressant...
Andreas
Ranerna
"No bastard ever won a war by dying for his country. He won it by making the other poor dumb bastard die for his country. "
Statistik: Postat av Ranen — 20 augusti 2008, 15:16
]]>
Det är altså slagets dynamik som är skriptad.. när de olika enheterna gör saker, (först en förhandling, sedan ett eldöppnande, en sida rycker fram, clash,tillbaka och omorganisering, pilregn, osv, osv...) vem som vinner i det stora hela och sådant. Själva handgemänget mellan soldatrna är spontan strid där man slåss helt vanligt för att överleva där är inget scriptat.
Johan käll
Albrechts Bössor
www.albrechts.se
Statistik: Postat av Johan Käll — 20 augusti 2008, 11:03
]]>
Dock förstår jag inte vad som du menar att jag och Nelle skulle se detta mer som en sport. Det gör jag inte. Jag är arkeolog och museilärare i botten, och är intresserad av att försöka få en större förståelse av hur strider gick till förr, på olika plan.
Rädslan i strid är kanske svår att få till, men puls brukar jag få. Men känslan av att stå inför en potentiell död, den har jag redan känt på. Inte från en människa men från en rasande husbrand, så jag tror att jag åtminstone har en viss förståelse för vad den skräcken innebär.
Skriptat slagfält bör blandas med spontan strid anser jag, som vi gjorde på Eketorp. Sedan så tror jag att skall man visa för publik så får man vara med på att inte bara lägga sig och dö, utan spela med en skada.
Men jag ser det INTE som en sport. För mig handlar det mer om att kunna få en "förståelse" för hur det kan ha varit, inte nödvändigtvis en absolut sanning, men en förståelse av möjligheter. Ett led i detta handlar om att lära sig hantera vapen och utrustning som man kan tänkas ha gjort, att arbeta i kläder och tung utrustning, att färdas i utrustningen osv...
Statistik: Postat av Matti — 20 augusti 2008, 10:02
]]>
...Det är nog viktigt att åter poängtera att vi inte vill tvinga exempelvis vikingar att köra med våra idéer, men vi vill inte bli vidtalade om att sluta upp med vårt. Sedan är det självklart att den som håller i eventet sätter reglerna och alla håller sig till dem.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Matti: Nu vet jag inte vem det är som har försökt att övertala dig om att det du vill är fel väg. Det skall väl ingen lägga sig i men du började hela diskussionen efter en träning hos Elvegrimarne och om du då irriterar dig på de regler de tränar efter så borde du ju sluta att träna med dem.
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Tja, just det. Det är väl skillnaden, om man ser det som en sport eller som uppvisande av historia. Vi satsar på det senare.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Johan: Jag utgick mest ifrån de här inne som ser en stor del som sport så som Matti och Lord Nelle verkar göra. Historisk Förmedling med ett scriptat slagfält tycker jag är coolt, och de jag själv varit med i har ju öppnat upp för saker som inte skulle skett annars. Vet ju inte men det jag själv tycker att härkamp o dyl. kan ge är en svag nyans av kaoset som skulle kunnat uppstå på ett slagfält men långt långt ifrån verkligheten.
Andreas
Ranerna
"No bastard ever won a war by dying for his country. He won it by making the other poor dumb bastard die for his country. "
Statistik: Postat av Ranen — 20 augusti 2008, 08:27
]]>
Det enda träffområde vi inte hade på Eketorp var ansiktet. Resten var fritt fram att attackera. Vi körde även med grepp, kast, slag och sparkar. Något som Matti inte ville först, men det finns en fin video på när Matti skickar iväg Lennie med ett kast över axeln, så efter några bouter var han med på det också.
När man sysslar med olika typer av stridskonst/kampsport så måste man fråga sig varför man gör det.
Jag sysslar med det för att jag vill lära mig slåss så effektivt och realistiskt som möjligt. Jag vill kunna förså hur forntida strid gick till. Just därför så är alla regler fel. Strid gå ut på att vinna, så snabbt som möjligt, för att lära mig det måste jag träna därefter, och då använda de källor som finns för att försöka hitta sanningen. Således tränar jag HEMA.
När vi kör uppvisningar så måste vi självklart lägga på viss säkerhet, annars skulle vi bli skadade. Vi medelar vår publik vårt syfte och att det vi gör är en uppvisning som vi försöker köra så realistisk som möjligt. När vi kör uppvisnngen så går vi inte in för att vinna. Vi går in för att visa en så realistisk show som möjligt. Detta är viktigt, går vi in för att vinna så ökar skaderisken. Detta gör att vi under stridens gång viskar till varandra vad vi skall göra, visar medvetna blottor så att motståndaren kan gå in och sätta en snygg teknik, osv. Allt för att det skall bli en så realistiskt och spännande show som möjligt.
Efter uppvisningen så håller några av oss en kortare föreläsning/förevisning, där vi kör i långsamt tempo och visar hur det kunde ha sett ut. När vi gör det så knyter vi an till och berättar om våra källor.
Det är så vi har gjort de senaste gångerna vi har varit ute. Det har funkat väldigt bra och blivit bra emottaget.
Som med all strid så blir det sportifieringar. Så fort det blir det så är det inte strid längre, då är det sport. Det händer alla stilar när man vill tävla med det man kan.
Statistik: Postat av Lord_Nelle — 20 augusti 2008, 08:08
]]>
Hursomhelst så är vi nog inte så intresserade av att ändra härkampen, för det synes vara för få som över huvud taget är intresserade och de flesta vill ha den som den är. Så vi är nog mer inne på att börja med något nytt, med Huskarl/HEMA som bas. DE regler som Carnis satte upp var väldigt bra. Sunt förnuft och realistiska träffområden.
Det är mycket träffområdena som jag retar mig på, speciellt efter våra eskapader på Eketorp.
Många kan nog säga att spjutet är ett begränsat vapen, speciellt med de märkligt stränga regler som finns inom härkampen, som verkar gå långt bortom säkerheten. Men spjut och stångvapen dominerade totalt på slagfältet, och svärd och yxa var främst andrahandsvapen. Tyvärr anser jag svärdet överlägset inom härkampens snäva ram, och fastän tvåhandsspjutet ser coolt ut, så gör begränsningarna att jag inte direkt fruktar att möta det.
Men när jag använde spjutet vid Eketorp, och då gjorde låga stöt, hugg och skärande attacker, fick vapnet en helt annan dimension.
Om vi sedan ser till hur skadorna efter angrepp fördelade sig på kroppen, och utgår från fynden på Korsbetingen, så ser vi att man anföll underben, med hugg och stött, vapenarmen, då motståndaren oförsiktigt blottade den, samt huvudet.
Att man undviker att slå folk i huvudet är klokt, men att man tar bort träffområdet underarm och underben, sannolikt de allra vanligaste målen, och de områden som flera av de tekniker vi ser från I:33 beskriver så är lösningen att man hugger i underarmen eller benet. Sen dräper man motståndaren. Det kanske inte ser snyggt ut, kanske upplevs det som "för enkelt". Men strid var oftast ganska simpel och brutal. Om killen inte längre kunde hålla sitt svärd så var det lättare att döda honom, och mycket smartare.
Därför ser jag härkamp mest som en grej för att hålla mig i form, inte som ett medel för att lära sig mer om forntida strid eller som en bra uppvisning i strid. Det är så mycket som bara är modern sport, som att stå med skölden dikt an mot kroppen och vapenarmen framsträkt, något som skulle let till kapad arm på tre röda.
Att säga att det vi som vill ha realistiska träffområden inte vinner något på det, bara för att man inte kan få den psykologiska dimensionen, är inte helt rättvist.
Vi får inte psykologin, men vi får attacker som riktas mot de områden där de riktades. Det har egentligen inget med att göra rena hugg alls, det skall man också göra, men när man inte får göra "rena" hugg mot de vanligaste områdena för attacker, spelar det ingen roll.
Men jag förstår att många inte vill det, och det är deras rätt att tycka så. Men varför försöka att då intala oss att det vi vill försöka är fel väg? Låt härkampen fortgå och följ de regler som gäller på stället. Men varför intala oss som vill prova en annan väg att sluta med det och istället härkampa som vanligt? Jag kanske missuppfattar saker, men när jag upplever liknande reaktioner så blir jag snarast provocerad att kämpa ännu hårdare.
Jag vill påstå, att om man aldrig tränar med underarmar och underben som träffområden så kan man aldrig bli förbered på att försvara dessa, oavsett hur bra ens stil är för att värja bålen och låren. Detta behöver tränas.
Och även erfarna personer får problem när de för första gången möter ett spjut som inte bara sticker eller jobbar rakt fram, utan istället plötsligt "skär" av dem hälsenan eller spetsar vadmuskeln. Jag tror Nelle kan intyga detta.[;)]
Så måste jag dock avsluta med en ursäkt. Jag har sannolikt blivit ganska ilsk bitvis i texten, men jag ber om ursäkt för om jag sårat någon. Det är bara det att ämnet ligger mig varmt om hjärtat.
Det är nog viktigt att åter poängtera att vi inte vill tvinga exempelvis vikingar att köra med våra idéer, men vi vill inte bli vidtalade om att sluta upp med vårt. Sedan är det självklart att den som håller i eventet sätter reglerna och alla håller sig till dem.
Statistik: Postat av Matti — 19 augusti 2008, 22:24
]]>
Johan käll
Albrechts Bössor
www.albrechts.se
Statistik: Postat av Johan Käll — 19 augusti 2008, 22:02
]]>
Statistik: Postat av Ranen — 19 augusti 2008, 14:27
]]>