Jag är ny på Historiska Världars forum, men jag har varit här och läst lite tidigare, och vill nu bidra med lite synpunkter.
Det är riktigt som Rizzo säger att linolja inte automatiskt brinner i alla lägen. Torkande linolja är en exoterm reaktion, dvs den avger värme under torkningsprocessen. Värmen avges över hela ytan och om en linoljedränkt trasa (stor yta) kramas ihop till en boll (liten volym) så kan inte överskottsvärmen ventileras bort utan trasan kan självantända. Vax användes ju till ljus, så jag skulle inte ställa mig mitt i lägerelden med vare sig vaxat eller linoljat tyg på mig.
Jag talade en gång med en person som gjorde väskor och mössor i linoljat linne, och hon behandlade först tyget en gång med olja och sedan den färdigsydda produkten en gång. Det verkade bli ett bra resultat. På min "att göra - lista" står att jag skall testa att tillverka en regnhuva och -mantel av linoljat tyg, men jag har ännu inte kommit längre än till att införskaffa materialet.
Linoljan gör tyget något styvt, men inte så styvt som jag föreställer mig att vaxat tyg blir. Angående Ny Björns antagande att man använde oljat läder som regnkläder så kan det naturligtvis vara riktigt, men oljat tyg är lättare och tar mindre plats i packningen. Vilken olja antar Ny Björn att man använde till lädret? Om det var linolja, gör inte detta lädret ohanterligt styvt?
När började man använda linoljetyg? Det kan vi naturligtvis inte svara på, men både linnetyget och linoljan fanns ju tidigt i Norden och linoljans vattenavstötande egenskaper borde ha varit kända.
Skillnaden mellan rå och kokt linolja är att den kokta torkar mycket snabbare. Den är alltså att rekommendera för allt utom kanske oljemålningar där lång torktid är en fördel.
För behandling av trä kan jag rekommendera en blandning av två delar kokt linolja och en del terpentin. Båda ingredienserna är naturprodukter och har varit kända under lång tid.Statistik: Postat av viking0523 — 8 augusti 2004, 10:14
]]>