Ofta verkar det som om folk blir bedrövade över att de inte når upp till den nivån som de som "är bäst" gör. Det finns en sorts pryltokighet i den här hobbyn som jag ibland ter sig rätt osund. För att provocera lite, hur viktigt är det egentligen för hobbyn att alla har tipp-topp prylar och spetskompetens inom alla olika former av historisk forskning? Inte alls skulle jag vilja säga!
Jag har hyggligt bra utrustning som jag är helt och fullt nöjd med. Mina kläder är ca. 50/50 maskinsydda/handsydda. De är tillverkade i rätt material med rätt färger och är korrekt skurna i stor utsträckning. Jag använder oftast rätt sorts tråd men ganska sällan hitills korrekta stygn. Jag ser till att mina olika plagg tidsmässigt matchar varandra etc. Jag kan inte se att jag kommer att höja nivån speciellt mycket på mina kläder som det ser ut idag, jag kanske kan lbi snäppet vassare på färgval eller plaggkombinationer men det handlar om detaljer. Jag är helt och fullt nöjd! Dock hamnar jag en rejäl bit under den nivå som t.ex. Olofsgillet siktar på. Det finns alltså de som är mycket bättre än mig på kläder, som spenderar mycket mer pengar och tid på dessa och som gjort det till kärnan i sin verksamhet att vara så bra som det bara går i dagsläget på just klädfronten.
Ska jag nu känna mig dålig för att jag inte är bäst? Nej, det gör jag inte. Jag menar att när det kommer till kläder så räcker det utmärkt för mig själv och mina ambitioner att ha kläder av denna nivå, jag behöver inte sträva efter att vara bäst. Det är jättekul att det finns de som orkar/har råd att arbeta på den nivån men det kan inte bli verklighet för mig. Jag har för mycket intresse av annat än kläder och alldeles för lite tid. Jag har andra intressen som jag prioriterar högre.
Jag har fäktats/slagits i strax över tre år sedan grundadet av S:t Mikaels gille här i Malmö. Historisk kampkonst har sedan dess varit mitt största intresse inom den här hobbyn och mycket av tiden (träningar 1-3 ggr./vecka + läsning) går åt till just detta, för att inte tala om kostnaden för vapen, rustningar, böcker etc. Om jag skulle avkräva mig själv tipp-toppkläder skulle jag inte ha tid eller råd att hålla på med kampkonsten. Om mitt intresse för medeltid nu enbart kunde omfatta just perfekta kläder skulle jag nog tröttnat på medeltidandet för länge sedan. Jagskulle bli en snygg modedocka som bara drog runt utan mening på evenemangen = trist!
Vad jag menar är att det är viktigt att bena ut för egen del vad det är som är viktigt och inte låta andras engagemang vara det enda rättesnöret för ditt eget historiserande. Det är bara att acceptera att man inte kan vara bäst på allt. Det är som om vi inte skulle kunna spela innebandy utan att få ångest över att vi inte platsar i landslaget. Det kan inte vara så att det är fel att ha en lägre ambitionsnivå än "bäst i världen" och ingen ska behöva ha ångest över detta.
Sedan finns det naturligtvis problem i det att vi har olika ambitioner men det är en helt annan tråd...Statistik: Postat av Burmeister — 31 oktober 2003, 12:23
]]>