Sara formulerade problemet bra:
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">
Just beteende nämns inte ofta i sådana här diskussioner, och ändå betyder det så mycket för helhetsintrycket. Har man önskemål på visst beteende är det i 98 fall av hundra outtalade sådana, sådant som folk tror är självklart.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
I mitt tycke är det en ruskigt svår nöt att knäcka. Min uppfattning är att om man skulle sparka ut alla som inte har exakt samma vision som en själv från evenemanget, ja då skulle man bli ruskigt ensam. En tänkbar lösning vore att i inbjudan eller separat utskick till anmälda noggrant lista vilka beteendemönster som arr. anser vara acceptabla/önskvärda/absolut off-limit.
Nackdelen är att det kan upplevas väldigt styrt, stelt och hårdreglerat. Sedan är det svårigheten att tillämpa det på alla typer av evenemang. Ta Liungas hantverkshelg som exempel: Där samlas ett stort antal Nordrikare tillsammans med en handfull andra människor. Nordrikes period spänner över 1000 år. Hur fasen hittar man då gemensamma samtalsämnen även in-persona? Vad har en 1100-tals persona jämfört med en 1500-talsdito? Just den avsaknaden av gemensamma samtalsämnen tror jag bidrar mycket till att man helt enkelt ger upp tanken på att ens försöka, been there, done that.
Sist men inte minst, hur många av oss har byggt upp en så pass omfångsrik bakgrundshistoria att det känns bekvämt att prata in-persona under en kväll? Jag kan nog inte säga att jag har det, trots många och långa funderingar över varför min persona har valt de vägar i livet som förde honom dit han är idag (där idag är 1360-70-ish) och gör det som han gör i livet. Uppenbarligen behöver jag fundera mer.
Ha det...
/Angus och hans 2 cent.Statistik: Postat av Angus Maciomhair — 17 oktober 2003, 14:52
]]>