Vet någon om det överhuvud taget fanns en här på den tiden? Logiken säger att enen borde vara ett av de tidigaste träslagen efter istiden, eftersom den är pionjär och klarar grusig mark, men är det någon som vet hur det faktiskt förhöll sig?
Statistik: Postat av Micke aka Bengan — 3 november 2006, 14:52
]]>
Intressant ämne!
Ni har snart namngivit de flesta träslagen....men inte sagt något om en.
Är enbuskar inget att använda till skaft?
Här på Åland växer buskarna som ogräs.
Att försöka efterlikna "originalen" så mycket som möjligt, anser jag vara rätt väg om man ska gå och "tuppa" på tillställningar.
Det skulle kännas fel för mig som runristare om jag sandblästrade "runstenar" som var gjorda på cement från amerika!
Visst kan även sådant vara "vackert?"...hugaligen, men får det rätta känslan?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Huvvaa.. vad hemst det lät när jag läste det efteråt.
Jag använder inte vare sig blästring eller andra maskiner.
Handmejslar och slägga/hammare är det enda tänkbara för mig!!!
Phuu...., allt annat skulle kännas fel för mig som runristare.
Inte beställer man en oljemålning på tryckeriet, eller hur?
Mvh
Gerry runristare
Statistik: Postat av Runristaren — 1 november 2006, 13:23
]]>
Är enbuskar inget att använda till skaft?
Här på Åland växer buskarna som ogräs.
Att försöka efterlikna "originalen" så mycket som möjligt, anser jag vara rätt väg om man ska gå och "tuppa" på tillställningar.
Det skulle kännas fel för mig som runristare om jag sandblästrade "runstenar" som var gjorda på cement från amerika!
Visst kan även sådant vara "vackert?"...hugaligen, men får det rätta känslan?
Statistik: Postat av Runristaren — 1 november 2006, 13:15
]]>
Är du inte klok?! Hellre lämnar man väl soffan, skohyllan eller ett gäng krukväxter efter sig!
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote"> Sålde soffan, kasserade skohyllan och gav bort ett gäng krukväxter... [:D] Lasse C
Statistik: Postat av Lasse C — 26 oktober 2006, 16:06
]]>
]]>
Lasse C skrev att han hade (hade - inte har; snyft, gråt och skrik) ett förråd av körsbärsrot. Det borde ju vara kriminellt att förbruka den i stället för att ge den till mig! <hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote"> Värre än så, broder! Den sista körsbärsroten (ungefär en bärkasse med bitar) ingick i det jag var tvungen att gallra ut när jag flyttade för några år sedan!
Lasse
Statistik: Postat av Lasse C — 18 oktober 2006, 09:44
]]>
Edvin skrev: <blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Jag tycker t ex att det är vansinnigt att förtenna över bronsbeslag. Min moderna estetik tycker att det är mycket vackrare med brons än tenn. Lika väl så gör jag det eftersom fyndet de facto är förtennat.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Har du några bra källor på att man verkligen gjorde det?
Jag har många säga att man gjorde det för att få ett billigare bronsspänne att se ut som silver, men jag har inte hittat så många fynd som verkligen är övertennade.
Kikar man i Dress Accessories, c.1150-c.1450 (Medieval Finds from Excavations in London) så verkar det mest vara järnspännen som man har tennat mot rosten.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Kika i tråden "Scramasaxer i Sverige?", där har jag utdrag från grävrapporten:
http://www.historiska.se/histvarld/foru ... IC_ID=2584
(orkar inte hyperlänka)
Statistik: Postat av Edvin — 17 oktober 2006, 16:58
]]>
Jag har många säga att man gjorde det för att få ett billigare bronsspänne att se ut som silver, men jag har inte hittat så många fynd som verkligen är övertennade.
Kikar man i Dress Accessories, c.1150-c.1450 (Medieval Finds from Excavations in London) så verkar det mest vara järnspännen som man har tennat mot rosten.
Statistik: Postat av Micke D — 17 oktober 2006, 15:26
]]>
När jag slöjdar saker som ska användas i historiska sammanhang använder jag dock bara europeiska, och möjligen nordafrikanska material. Ibland med lite fusk för estetikens skull
Som tidigare påpekats är ju de svenska träslagen fantastiskt vackra. Masur- och rotbildningar är ju också mycket väl lämpade för verktyg, då de inte spricker så lätt som rakfibriga bitar. Lasse C skrev att han hade (hade - inte har; snyft, gråt och skrik) ett förråd av körsbärsrot. Det borde ju vara kriminellt att förbruka den i stället för att ge den till mig!Nu till en liten fundering: Jag har använt mammut som substitut för elfenben. De gräver visst upp det i rätt stora mängder (det mesta trasigt och i flisor) i Sibirien, Mongoliet och Kina. Hur ser ni på det? Är det historiskt acceptabelt som substitut, vet vi om det har använts och finns det hållbara etiska motiv till att inte nyttja det?
Statistik: Postat av Micke aka Bengan — 17 oktober 2006, 13:06
]]>
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote"><i>Originally posted by Edvin</i>
Om man verkligen skulle göra en rekonstruktion som låg nära hur det "egentligen var" så hade man kunna banka fast ett blad av halvdan kvalitet direkt i en avsågad pinnstump och fått ett klart mycket mer representativt slutresultat. Men som sagt... var finns glädjen i det?
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Ja för det första att faktiskt ge en representativ bild av den epok man försöker gestalta. Jag blir lyrisk av att göra någonting som inte tilltalar dagens estetik men var någonting som verkar ha tilltalat människorna i den tid jag gestaltar. För då har jag gått långt över vad jag tycker är vackert för att göra en så bra gestaltning som möjligt. För anledningen till att jag håller på med historiskt återskapande är att de fakto försöka <b>återskapa historien</b> i stället för att skapa den. Skulle jag göra lösningar som jag tycker är snyggare men mindre korrekta efter mitt vetande så skulle jag personligen lika gärna kunna hålla på med fantasylajv, scouting eller hemslöjd.
Men vi har ju alla olika anledningar till att hålla på med denna hobby.
Ludvig
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Självfallet, vi har alla olika anledningar att hålla på med det här. Jag tycker att hantverkstraditioner och tekniska tillämpningar är roliga så när jag försöker återskapa exempelvis materiell kultur så blir det oftast lite längre upp på skalan. Istället för att göra en enkel slidkniv à la bockstensmannen så blir det vapenkniv à la birka.
Jag tycker t ex att det är vansinnigt att förtenna över bronsbeslag. Min moderna estetik tycker att det är mycket vackrare med brons än tenn. Lika väl så gör jag det eftersom fyndet de facto är förtennat.
Man måste alltid lägga ribban någonstans. Själv lägger jag den vid att jag måste få ut något av det jag håller på med, rent hantverskmässigt. Jag jobbar inte för något museum så jag kan egentligen faktiskt hålla på med precis vad som helst som faller mig in, jag tror att den här hobbyn ibland glömmer av det.
<font size="1">Let the flame war commence!
</font id="size1">Statistik: Postat av Edvin — 14 oktober 2006, 13:47
]]>
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Ja för det första att faktiskt ge en representativ bild av den epok man försöker gestalta. Jag blir lyrisk av att göra någonting som inte tilltalar dagens estetik men var någonting som verkar ha tilltalat människorna i den tid jag gestaltar. För då har jag gått långt över vad jag tycker är vackert för att göra en så bra gestaltning som möjligt. För anledningen till att jag håller på med historiskt återskapande är att de fakto försöka <b>återskapa historien</b> i stället för att skapa den. Skulle jag göra lösningar som jag tycker är snyggare men mindre korrekta efter mitt vetande så skulle jag personligen lika gärna kunna hålla på med fantasylajv, scouting eller hemslöjd.
Men vi har ju alla olika anledningar till att hålla på med denna hobby.
Ludvig
Statistik: Postat av Arild Krake — 14 oktober 2006, 12:36
]]>
Jag bör väl förtydliga mig då; Är inte de på bilden av horn och allså tillverkade av till gotland importerat material. nicht wahr?<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Nej, skaften ovan bör vara i trä om mina usla tyskakunskaper är korrekta. Det är klart att det kan vara <b>importerat</b> trä men jag finner det mindre troligt. Bladen verkar vara inhemskt producerade så jag tror skaftmaterialet är likalt.
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Jag kan då inte upptäcka att det skulle vara frågan om sekunda hantverk. Formen är enkel men inte oformad. De kanske inte är estetiskt tilltalande och man kan klart vara ovan vid den distinkt kantiga skaftformen såklart.
Jag har provat enfasblad till skaft som nr.5 som brukskniv (ej jakt) i ett par år nu och inte märkt några problem men användbarhet eller bekvämlighet.<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Min vanliga allround-kniv har också ett mycket enkelt cylindriskt handtag, det fungerar toppen. Jag uttryckte mig kanske lite dåligt tidigare men det jag menar är att formen och utförandet ofta är mycket enkelt och inlägg, shauteringar och annat som finns på senare knivar och från andra länder lyser med sin frånvaro. I många fall är också tillformningen av själva handtaget extremt enkelt, ibland nästan vad som förefaller vara en avbarkad grenstump. jag säger inte att det på något sätt är sämre men det är väldigt simpelt handverk. Långt från de konstnärligt utformade horn och benskaften (säkerligen även trä) som också finns men mycket, mycket mera sällan.
<blockquote id="quote"><font size="1" face="Verdana, Arial, Helvetica" id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Jag har inte sett gran, furu eller en i något identifierat träskaft, men det finns ju mycket oidentifierat. Ask nämnde någon annan på forumet som vanligt, men jag har ingen koll på sanningshalten i det. Om sant så har man ju valt det absolut bästa inhemska träslaget som skaft.
Älghorn är väl så purjo det kan bli? Det är säkert vackert också med turkosa uretansabliliserade robiniaskaft också men inte är det vikinga, hur glad man än blir av att slöjda i det.
Om material inte är viktigt så blir det kanske för mycket yta. Är det inte intressant att prova de troliga materialen och se vilka problem eller fördelar som uppstår? Jag kan gissa ett par saker som händer en granskaftad kniv som gör det mindre lämpligt, men prova gärna
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">jag håller helt med dig. det jag försökte komma fram till tidigare var att vi som återskapar historiskt hantverk oftast lägger oss alldeles för högt upp på skalan. Om man verkligen skulle göra en rekonstruktion som låg nära hur det "egentligen var" så hade man kunna banka fast ett blad av halvdan kvalitet direkt i en avsågad pinnstump och fått ett klart mycket mer representativt slutresultat. Men som sagt... var finns glädjen i det?
Statistik: Postat av Edvin — 13 oktober 2006, 18:38
]]>
Jag kan då inte upptäcka att det skulle vara frågan om sekunda hantverk. Formen är enkel men inte oformad. De kanske inte är estetiskt tilltalande och man kan klart vara ovan vid den distinkt kantiga skaftformen såklart.
Jag har provat enfasblad till skaft som nr.5 som brukskniv (ej jakt) i ett par år nu och inte märkt några problem men användbarhet eller bekvämlighet.
Jag har inte sett gran, furu eller en i något identifierat träskaft, men det finns ju mycket oidentifierat. Ask nämnde någon annan på forumet som vanligt, men jag har ingen koll på sanningshalten i det. Om sant så har man ju valt det absolut bästa inhemska träslaget som skaft.
Älghorn är väl så purjo det kan bli? Det är säkert vackert också med turkosa uretansabliliserade robiniaskaft också men inte är det vikinga, hur glad man än blir av att slöjda i det.
Om material inte är viktigt så blir det kanske för mycket yta. Är det inte intressant att prova de troliga materialen och se vilka problem eller fördelar som uppstår? Jag kan gissa ett par saker som händer en granskaftad kniv som gör det mindre lämpligt, men prova gärna
Statistik: Postat av Rizzo — 13 oktober 2006, 14:58
]]>
Tja, när det gäller knivsmide så är ju skaftmaterialet ungefär 99% av känslan i den färdiga kniven... Om det skall göras replikor så är det där man bör lägga ner mest tid på material och form.
En annan viktigare aspekt är ju också att använda rätt del av matrialet och i en sjysst rikting, vare sig det gäller horn/ben eller trä.
Lite orättvist ovan i urvalet av vikingatida knivar. Det finns ju mer dekorerade exemplar också. Sen är det nog inte heller omöjligt att knivarna på bilden har importerat skaftmaterial.
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"></font id="quote">
Knivskaften som jag visade ovan är absolut inte ett orättvist urval, det tål att poängteras igen; den absoluta majoriteten av vikingatida knivar ser ut så. Enkla, på gränsen till ofärdiga skaft av cylindrisk natur av inhemska och lättillgängliga träslag. I england är majoriteten buxbom, har tyvärr inte statistik för nordiska träslag men gissar på gran, furu och ene.
Självfallet finns det mer utsmyckade och formade knivskaft men de måste ses som undantag. Den vanliga brukskniven verkar vara mycket grovt formad. Kanske behövdes det inte mer.
jag kommer dock att fortsätta använda masurbjörk, gullregn och älghorn i mina knivar. Det kanske inte är helt purjo men jisses, annars försvinner ju glädjen i slöjdandet.
Statistik: Postat av Edvin — 11 oktober 2006, 13:58
]]>
En annan viktigare aspekt är ju också att använda rätt del av matrialet och i en sjysst rikting, vare sig det gäller horn/ben eller trä.
Lite orättvist ovan i urvalet av vikingatida knivar. Det finns ju mer dekorerade exemplar också. Sen är det nog inte heller omöjligt att knivarna på bilden har importerat skaftmaterial.
Statistik: Postat av Rizzo — 11 oktober 2006, 10:54
]]>