Antagligen så är det inte vare sig en klassisk kanonkula eller en spränggranat. Mig veterligen så tillverkades inga sprängranater med två hål i någonsin. Däremot så finns det en uppsjö utav andra ammunitionstyper som kan vara förknippade med den. Tex. kedjelod, länklod, brandgranater, brandsprängranater, gasgranater osv, osv. De brand och brandspräng som jag har sett har dock flera hål i sig. Likaså gasgranaterna. Men kedje och länklod tillvarkades i en uppsjö utav modeller. Det vore mkt. intressant att få veta ifall den är i solitt järn eller ifall den är fylld med något.
Kulan skulle (dock taget ur huvudet) passa ganska bra i en 12-pundigt stycke, vilket gör det mer tveksamt att det skulle vara någon form utav specialammunition. Lite för klen kaliber för det. Troligen så är det nog inte en kanonkula. Men kan du ordna bilder och vikt?
Övrigt om stycken.
Känner att jag behöver reda upp lite allmänt här. Kanoner finns i grunden i tre utföranden som är beroende utav deras projektilbanor.
Flackbanepjäser - Ofta klen kaliber, Uppsättning runt 0°
Haubitsar - Medelgrov kaliber, Uppsättning <30°
Mörsare - Grov kaliber, Uppsättning >45° (Samma som moderna granatkastare)
Detta är halvgamla benämningar, ju längre tillbaka man går i tiden ju mer flyter de ihop. Under 1500-talet så skiljde man inte så mycket på haubits och mörsare.
Vidare delas dessa in i olika kategorier beroende på tid och plats (såsom fältslangor, halva slangor, korta slangor, fältartilleri, regementesstycken, belägringsartilleri osv.)
Sen angående rör till granater.
Alla former utav äldre födröjningssystem bygger på tidsfördröjniong. Anslagständning slog inte igenom förrän efter tändhatten och den koniska projektilens intåg. Detta till stor del pga. att man inte kunde kontrollera vilken sida kulan skulle träffa samt att granaten riskerade att detonera vid okänslig hantering/accerelationen vid avfyrning.
Granatens historia i sig är gammal. Redan under början utav 1400-talet så användes granater i mellanöstern, både som mineringar och avfyrade ifrån mörsare. Dessa hade en stubin (skilj på lunta och stubin, luntan är långsamtbrinnande/glödande) som antändes strax innan avfyrandet.
Under 1500-talets mitt kom granaten till Europa. Redan då hade man slutat att använda stubin och istället övergått till sk. tändrör, som helt enkelt var papprör fyllda med uppblött krut som man sedan låtit torka till en hård massa. Vid avfyrandet så antändes krutet utav krutgaserna och när krutet brunnit ned så detonerade granaten. Exakt när man ville att granaten skulle explodera var beroende på vilken verkan man ville uppnå. Ville man bekämpa byggander/städer så ville man ha detonation antingen efter att dne har träffat marken eller i samma ögonblick (ungefär). Skulle man däremot bekämpa trupp så ville man ha detonation 20-40 meter över marken för bästa splitterverkan. Precis som moderna granater (fast idag har vi en dopplerradar på varje granat, vilket förenklar en del) med inträngnings-, ögonblick- och zon-brisad. För att lyckas med detta så krävdes det en hel del erfarenhet utav fyrverkaren/korpralen och antagligen en del tabeller och mätintrument.
Matti:
En kartesch är i min värld endast en benämning på att man laddar med skrot/tygsäckar med skrot. Till det fanns även druvhagel. Det som du beskriver skulle jag vilje påstå är det som under 1700-talet kallades för "geschwinda skott", alltså en pappershylsa med krut, förladdning och verkansdel i ett.
Dessutom så skulle jag vilja ha någon form utav källa till det påståendet att man kunde slita ut "luntan" ifall man var tillräckligt snabb. Efter att en granat slått ned så kommer det antingen ta ett bra tag innan den stannar upp, eller så kommer den att gräva ned sig/täckas med annan skit. Skulle den mot förnodan stanna upp helt öppet så ger ett brinnade tändrör en ganska elak "svetslåga" och det är i praktiken omöjligt att stoppa det. Möjligen genom att ösa vatten på den, men då får man fan ha bra med is i magen.
Samma med att en kanon inte kunde skjuta granater pga. att tändröret/stubinen blev för lång. Det borde ju snarare vara tvärtom om man tänker på bantider. Snarare så handlade det om att kanoner ofta hade klenare kaliber vilket gjorde att granater inte lönade sig. En solid rundkula eller kedjelod gjorde ett bättre jobb.
Mvh, Per LundbergStatistik: Postat av Morvalion — 11 februari 2008, 19:16
]]>